Deportivo - Zaragoza 3-2
Tre underbara mål, lika många och lika underbara poäng på alltid underbara Riazor gjorde denna premiär denna underbara kväll helt, helt underbar…
Så var väntan över. Tre månaders total öken var vad vi alla gått igenom. Tre månader där ett par - förvisso underbara - träningsmatcher och någon besynnerlig landslagsturnering var allt vi fick serverat till den kalla kalkonen. Det räckte, naturligtvis, inte alls. Därför var denna kväll precis exakt så underbar som ingressen skvallrar om. Här är det inte tal om något sömnigt blåklätt lag med alldeles för välansade polisonger och pizzaflott i håret som i en månad försökte bevisa för oss att deras fotboll faktiskt inte alls är så smutsig som det tre dagar efteråt bevisades att den faktiskt visst är. Det var heller inte frågan om några, enligt den självutnämnda expertisen, så kallade träningsmatcher mot lag vars klubbnamn är lika lätta att minnas som den 114:e decimalen av pi (två). Det här var Deportivo, det här var ligapremiär och det här var jävlarimej allt vad man någonsin skulle kunna önska sig. Möjligtvis med undantag för en TV-sändning.
Depor kom som väntat till spel med en uppställning fullmatad med nya ansikten. Sju av de hittills femton nyförvärvade spelarna traskade ut på Riazor’s gräs iklädda de vackraste av tröjor. Nye, och enormt ifrågasatte, målvakten Dudu Aouate tog plats mellan stolparna. Backlinjen bestod av idel nya namn, frånsett då förra årets succéman och kvällens kapten - Joan Capdevila.
Det nykomponerade innermittfältet med Sergio och Coloccini bakom Juan Rodriguez var med från början. På kanterna återfanns Riki och Arizmendi och allra längst fram huserade Rodolfo Bodipo. En enormt fräsch startelva som dessutom, ifall man nu faktiskt vill göra en lång historia kort, var på pricken likt den André ”Saida” Sao Pedro hade förutspått.
Motståndarna Zaragoza hade även de en enormt fräsch startelva med hela fem Argentinare, varav två var de I Depor-kretsar mycket omtalade (av totalt olika anledningar) Pablo Aimar och Andres D’Allesandro. Som om inte det vore nog bestod hälften av backlinjen av spelare som tidigare huserat i Celta Vigo! Det var, som ni nog förstår, upplagt för en ganska vansinnig match.
Zaragoza inledde bäst, Aimar höll både tunga och saliv rätt i mun och höll Depors försvar sysselsatta med precisa passningar. Gästerna anföll gång på gång, något som skulle visa sig ge resultat förr snarare än senare. D’Allesandro slog en hög djupledsboll in i Depors straffområde där en framrusande Ewerthon mötte upp. På volley slog Brassen sen in bollen till en väntande Diego Milito som inte hade annat än att slå in bollen i ett nu ganska övergivet Depormål. Ett ganska vackert mål, dock kommer det sig av alldeles för passivt markeringsspel av Arbeloa och framför allt Capdevila som stod helt felplacerade. Nåväl, 0-1 efter sju minuter av ligapremiären.
Detta tycktes dock vara exakt vad Babydepor behövde. Omedelbums efter ledningsmålet satte nämligen de blåvita upp i en väldig fart. Anfall efter anfall startades upp med enorm rörelse i hela laget och ett passningstempo som gjorde det rättvisa. Riki slog en fin djupledsboll och den för dagen strålande Rodriguez pressade in bollen till en helt fri Bodipo. Den Spanske Ekvatorialguineanen var dock för ivrig och skottet gick en bra bit utanför.
Detta var dock inget som demoraliserade Depor. Bara minuter senare slog Barragán en inget mindre än fantastiskt djupledsboll mot en löpande Riki. Depors dyraste nyförvärv galopperade in i straffområdet och skickade in bollen framför gästernas mål där Arizmendi mötte upp med sina obehagligt långa tår. Efter ett par halvdassiga avslut nådde bollen Rodriguez som resolut skickade in densamma i målet. 1-1 efter bara sjutton minuter! Underbart? Oh ja!
Efter den underbara kvitteringen tog Depor över matchen så smått. Laget fortsatte med enorm rörlighet och uppoffrande spel, detta bäst personifierat hos Rodriguez och Arizmendi som inte gav Zaragozaförsvaret ens en tillstymmelse till ro. Dock så uteblev de riktigt vassa chanserna, Coloccini som även han gjort ett hästjobb dundrade på från drygt trettio meter med ett skott som bara nästan träffade målet. Efter en halvtimme kom sen utdelningen även om den nästan (jag upprepar; nästan!) var lite för kontroversiell för att kunna kallas underbar. Vid en Deporfrispark föll erkänt lättfotade Arizmendi pladask efter ett smärre handgemäng med Gaby Milito. En knuff utdelades visserligen av den Argentinske försvararen men om den gode Javier verkligen hade velat är jag tämligen övertygad om att han hade kunnat stå på benen. Domare Peréz Burrull tvekade dock inte en sekund utan sprang istället bryskt fram och, i en imponerande smidig rörelse, pekade han på straffpunkten samtidigt som han visade Milito det gula kortet.
Sergio, som även verkar ha lyft sitt spel från en pinsamt blek fjolårssäsong, tvekade inte heller han en sekund utan saftade helt sonika in bollen helt otagbart för César i Zaragozamålet. 2-1 till Deportivo efter 38 minuter.
Andra halvlek startade misstänkt likt den första. Gästartisterna anföll friskt och efter bara ett par minuter fick D’Allesandro ett jätteläge. Från femton meter drog han på för fulla muggar, men skottet stoppades efter att Aouate gjort en reflexräddning som självaste Molina hade höjt på ögonbrynen för. Ett par sådana per match och den 28-årige Israelen kommer ha letat sig även i de trängsta av Deporförmakar.
Båda lagen visade därpå upp en enorm vilja att vinna matchen, något som i det här fallet tog sig uttryck i alldeles för hårt spel. Inom loppet av fem minuter delade Burrull ut gult kort till fyra olika spelare. Fem minuter efter det att kapten Capdevila fått motta sin varning kom så det oundvikliga röda kortet fram. Bortalagets Juanfran smockade till matchens lirare Rodriguez rakt i ansiktet. Smällen var förvisso betydligt lösare än den som Henrik Larsson för närvarande inväntar krigsrätt för, men utvisningen var trots det solklar.
Med en man fler på planen slappnade de blåvita av en aning. Man drog ned på tempot och anföll genom kontringar, främst genom de nyligen inbytta Christian och Estoyanoff som med både snabbhet och teknik skapade stora problem för sina motståndare. I den 75:e minuten, sex minuter efter utvisningen, fick Depor en frispark till vänster om Zaragozas straffområde. Capdevila stegade upp för ett av sina kanonskott men spelade istället kontrollerat in bollen till en väntande Sergio. Katalanen fick inte tillräcklig träff på bollen, något som inte visade spela någon som helst roll då Arizmendi mycket påpassligt dök upp och slog in bollen bakom en förtvivlad César. Arizmendi blev, i slående likhet med de drygt 16 000 på läktarna alldeles sprudlande glad. Underbart var ordet, för den som inte visste det.
I de flesta sammanhang skulle ett sådant mål gälla som en så kallad punktering, något som naturligtvis inte gick att applicera på Depor denna trots allt underbara kväll. Zaragoza började anfalla i rena vansinnet, något som nästan direkt visade sig bära frukt. Nyligen inbytte Oscar slog en perfekt boll som nickskarvade till Ewerthon som tryckte in den inte alls särskilt underbara reduceringen. Om man har sina objektiva glasögon (något vi naturligtvis inte har här) skulle man kunna säga att målet var det vackraste av de som gjordes denna kväll, även om Deportivos försvar även här uppträdde väl passivt.
Detta skulle gudskelov inte spela någon roll då den enda klara målchans som sedan skapades tillföll Depor, närmare bestämt Christian Hidalgo som var ytterst nära att trots allt få till den där punkteringen efter en svepande kontring. Bara sekunder efter detta blåste dock Burrull av matchen med en visselsignal som i alla funktionella öron lät rakt igenom underbar.
Tre poäng alltså för Deportivo i en match som skapar en hel drös med utropstecken. Det som dock ljöd allra starkast och allra underbarast var emellertid den enorma kämpainsats som hela laget stod för. Sällan har så mycket rörelse och så mycket vilja stått att finna i ett post-Portoistiskt Deportivo. Det, om något, är värt att lägga på minnet till nästa match som den sadistiska världen i vanlig ordning förlagt om hela två veckor. Kall Kalkon igen alltså, men jag har en känsla av att den kommer smaka betydligt bättre denna gång. Kanske att den till och med smakar, tja, underbart…
Lagen:
Deportivo: Aouate - Barragán, Lopo, Arbeloa, Capdevila - Sergio, Coloccini - Arizmendi (Rodri 90+2'), Juan Rodríguez, Riki (Estoyanoff 72') - Bodipo (Cristian 53').
Zaragoza: César - Diogo, Sergio Fernández, Gabi Milito, Juanfran - Zapater, Ponzio (Celades 79'), Aimar, D'Alessandro (Oscar 78') - Ewerthon, Gabi Milito.
Målen: 0-1: Diego Milito (10'), 1-1: Juan Rodríguez (18'), 2-1: Sergio (39')(straff), 3-1: Arizmendi
Domaren: Pérez Burrull
Korten: Gult till Gabi Milito (36'), Diego Milito (60'), Coloccini (61'), Riki (64'), Capdevila (66'), Sergio (82'), Sergio Fernández (89') och Diogo (90+4'), rött till Juanfran (69’)
Publiken: ca. 23000 på Riazor.
