Depor - Atlético Madrid 1-0
Tre poäng, nothing else matters...
Full pott - igen. Tolv poäng vunna på Riazor när precis så många fanns att vinna. Det är det jag tar med mig från gårdagens match. Spelet var, nämligen, inte av det bästa slaget - från något av lagen.
Gästerna från huvfudstaden startade med ett lag så slagkraftigt som man kunde förvänta sig. Torres, Mista, Maniche med sidekick Costinha fanns alla med från start. Depor ställde upp med förväntat lag, identiskt - med undantaget för den på vänsterkanten huserande Christian - med laget som bärgade poäng i Sevilla. Notabelt är att tio spelare har startat samtliga matcher, något som tyder på en nöjd tränare.
Matchen startade med omedelbart initiativ av Atlético. Bollen befann sig allt som oftast i polkagrisrandig ägo. Efter sex minuter fick man även första läget värt att nämna. Mr Mista hoppar upp på ett till synes slumpmässigt slaget inlägg och, totalt utan markering från en förvirrad Barragán, nickar bollen ett par decimeter utanför ena stolpen.
Tempot förhöll sig lågt och inget av lagen visade prov på någon större uppfinningsrikedom. Atlético fortsatte att föra spelet, dock utan att komma till några farligheter.
Depor föreföll inriktade på försvar, mittfältet med Colo, Sergio och Juan Rodriguéz hade som så ofta förr denna säsong svårt att ta tag i spelet. Felpassarna haglade och något egentligt spel saknades.
Allteftersom matchen förflöt ändrades dock matchbilden en aning. Deportivos vänsterkant, med ständigt spelsugna Capdevila och Christian började vinna mark och skapade åtminstone tendenser till målchanser, den bästa fick Riki efter ett tungt skott som dock Leo Franco avstyrde utan större svårigheter.
Innan första halvlek kunde präntas in i historieböckerna fick Atlético sin dittills bästa chans. En tung frispark räddades av Aouates (förvisso imponerande) bröstkorg, slog stolpen och slutligen till en obehagligt fri Pablo Ibanez som dock missade bollen ganska ordentligt.
Andra halvlek så, Atlético fortsatte skicka runt bollen, något som Capa uppenbarligen var trött på. Efter en något misslyckad första halvlek blev Sergio utbytt mo Verdú som äntligen fick en ordentlig chans i den blåvita tröjan. Detta jämnade ut spelet en aning, något som dock inte hindrade gästerna från att skapa deras näst bästa målchans. Efter en snygg kombination fick Fernando Torres öppet läge med vänstern och krutade utan omsvep in ytterligare en boll i Aouates bröstkorg (som, ifall ni undrade, tål precis hur mycket som helst.
Allteftersom tiden tickade iväg sjönk tempot, och 0-0 såg ut som ett gångbart resultat. Detta ända till den 65: e minuten då Depor fick en frispark en bit utanför straffområdet. Verdú lyfte in bollen mot folksamlingen framför mål, tio skallar studsade upp i luften och bollen studsade på före detta Atletispelaren Arizmendi som prydligt kunde styra in den i mål. 1-0 till Depor.
Atlético var nu tvingade att trycka på ännu mer, och man fick även det gyllene läget bara fem minuter efter målet. En frispark för gästerna nådde Agüero (och nej, jag tänker inte skriva ”underbarnet” innan namnet) som snyggt nickade ned bollen framför Torres fötter. Nämnde spelare tog återigen i utan omsvep, bollen såg att gå in men ett alltid lika välplacerat Lopo-lår placerade den istället snyggt och prydligt i Aouates trygga famn.
Efter detta förmådde inte Atlético skapa så mycket mer, och de sista tio minuterna var det istället Depor som satte igång att spela, till synes mångt mycket piggare än sina långväga gäster. I slutminuterna kom dessutom det som borde ha varit avgörandet. Verdú och den precis lika inbytta Filipe trixade sig igenom motståndarförsvaret och den förstnämnde avslutade med en vacker chipp. Tyvärr var den alltid älskvärda rödgula flaggan i luften samtidigt och målet dömdes bort för offside. Nu skulle dock inte detta ha någon som helst betydelse, slutsignalen gick strax efter och ett inspirerat Depor och en nära nog euforisk Capárros kunde räkna in fjärde raka hemmasegern.
Spelet var som sagt inte av det mest glimrande slaget, och ett visst mått hade också sin del i sammanhanget. Värt att ta med sig i fortsättningen är dock, förutom förstås de tre poängen,
Att den glädje och intensitet som jag alltid förknippat med mitt älskade lag - det som varit deprimerande frånvarande under de senaste två åren - nu verkar ha återvänt till de blåvita. Kramkalaset efter målet där finniga pojkansikten skiner upp (bäst läst hos Christian som ligger väldigt bra till för Kaviartubs-auditions) i det puraste av glädjetillmälen, Capárros glädjevrål efter slutsignalen, den alltid uppenbara påhejarrollen hos kapten Capdevila och en enorm offervilja hos hela laget visar att glädje och vilja - de två absolut viktigaste elementen inom fotbollen - definitivt finns hos Babydepor.
Lagen:
Deportivo: Aouate - Barragán, Lopo, Arbeloa, Capdevila - Sergio (Verdú 46'), Coloccini (Duscher 60') - Arizmendi, Juan Rodríguez, Cristian (Filipe 69')- Riki.
Atlético Madrid: Leo Franco - Valera, Pablo, Perea (Jurado 86'), Antonio López - Galletti, Costinha (Pernía 72'), Luccin, Maniche, Mista (Aguero 24')- Fernando Torres.
Målen: 1-0: (65') Arizmendi.
Domaren: Miguel Angel Pérez Lasa
Gula kort: Arbeloa (20'), Costinha (29'), Sergio (39'), Fernando Torres (44'), Coloccini (48'), Duscher (62'), Barragán (73'), Valera (77'), Antonio López (87') ochPernía (89').
Publiken: ca. 16,000 på Riazor
Bollinnehav:45% - 55%)
Skott: 9 - 12
På Mål: 2 - 5
Hörnor: 5 - 4
Offside: 2 - 2
Frisparkar: 11 -19).
