Inför Depor - Celta
Släng ut katten, bränn telefeonen och gräv vallgravar runt era hem. The fucking circus is back in town!
Det är derby. Derby derby derby derby. Äntligen, ska tilläggas. I Sju vanvettigt dryga månader har vi våndats, lidit, skrikit, våndats lite till, gråtit,
kanske kräkts en och annan gång, konvulserat, skrikit ännu mer, men framför allt längtat längtat längtat. But no more. Nu är det jävlarimej dags.
Derbyna kommer ju, som bekant, endast två gånger om året. Vanligtvis vill säga. Skulle situationen vara annorlunda beror det alltsomoftast på att det ena laget - företrädelsevis det med felstavade citrusfrukter tryckta på urtvättade blå tröjor - spelar i en lägre division än det andra laget - företrädelsevis det med tröjor så vackra att även Mona Lisa bryter ihop och börja böla.
Vi minns alla förra årets två möten, det ena betydligt roligare än det andra. Vi minns Capdevilas pang-upp-i-nättaket-känn-på-den-du! -frispark med efterföljande glädjefnatt. Vi minns en flinande Tristan smälla in ettan på straff (detta mest för att vi sett exakt samma sak tusentals gånger). Vi minns Valerón finta upp hela Vigo på de osedvanligt smaklösa läktarna på Balaídos. Vi minns, vi slickar oss om munnen och kvällen kan inte komma fort nog.
Nu minns vi ju visserligen också handbollsmål av David Silva. Vi minns Coloccini som samlar kort likt en manisk pokémon-förhäxad tioåring med bowlingföräldrar (vart tog det begreppet vägen förresten?). Vi minns ett nästan totalt håglöst Deportivo som spelade säsongens viktigaste match som om det vore plockepinnafton. Vi minns, vi hostar upp gargel i halsen och kvällen kan inte komma fort nog.
Så hur ser läget ut bland de båda kombattanterna? Hela veckan har kantats av en klassisk ordtävling, inte ett dugg olik de man hade på rasten mellan matte och roliga timmen, om vem som hade bäst transformers, stenkulor eller farsor. Celtas inte särskilt vördade president Carlos Mouriño basunerade ut att hans lag minsann var bättre än Deportivos. Den väldigt vördade Joaquin Caparrós gjorde snabbt en kontring utan tillstymmelse till offside då han karskt hävdade att Deportivos lag minsann är bättre på alla delar av planen, något som låter rimligt då man pratar om ligans bästa lag över huvud taget, något som Capa förresten också hävdade.
Celtas veteran och nyligen elegant accentuerade trotjänare Gustavo López tutade ut att han hellre vinner två raka derbyn än vinner två ligatitlar i rad. Ett fint påstående kan tyckas, men med tanke på att han varken vet hur det känns att vinna två raka derbyn eller vinna ens en ligatitel tar den vise kommentaren med dagsbehovet salt.
Förutom dessa Tarzanmanövrar är stämningen rätt moloken i Celtalägret. Lagets hälsotillstånd har de senaste veckorna krackelerat något enormt. Sju spelare kommer at följa matchen från sjukstugan, däribland dugliga män som Lequi, Pablo Garcia och storskrävlaren Gustavo Lopez som därmed får inrikta sig på två raka ligatitlar istället. Dessutom är mittbacken Gabriel Támas avstängd vilket innebär att Yago Alonso får spela sina första minuter på två säsonger. Som om man inte hade nog med problem har dessutom målvakten Pinto planer på att släppa ett rap-album. Idrott och musik är en illavarslande kombination redan det, men slänger man dessutom in hästsvansar i smeten är förödelsen redan klargjord.
Backlinjen för bortalaget blir, förutom gamle Yago som åtminstone undertecknad har drös med skadeglada minnen av, av mer ordinarie slag. Placente, Angel och Contreras har alla varit duktiga så här långt under säsongen, och finns, sannolikt just därför, med från start ikväll. På mittfältet finns det, skadorna till trots, drös med talang. Canobbio, Néne och Borja är samtliga rent livsfarliga, och det tarvas försvar på Deportivonivå för att hålla dem borta. Längst fram hittar vi en viss Fernando Baiano, som i ett års tid gjort sitt allra bästa för att reta deportivofansen till vansinne. Först efter att krånglat till sin övergång till Depor så mycket att inte ens Lendoiro - mästaren i att krångla tillövergångar - trodde sina ögon. När han sedan till slut kom till A Coruña i förra årets förhatliga derby passade han på att filma upp fjorton super-8 kameror som bland annat fick Coloccini utvisad. Buropen har fortfarande inte tystnat.
I Deportivo har alla besvikna ballader om kvicksanden mot Gimnástic dränkts av tillbörligt derbyskrålande. Laget kommer, av anledningar inte helt säkerställda, med stort självförtroende till kvällens match. Då truppen inte innehåller direkt överflöd av derbyerfarenhet spekuleras det kraftigt i hur startelvan kommer att formeras. Målet kommer dock, i alla lägen, troget vaktas av Aouate. Backlinjen blir även den i igenkännbart skick, då kvartetten Arbeloa-Juanma-Lopo-Capdevila fortfarande inte släppt in något spelmål.
Det är på mittfältet som frågetecknen, inte helt olikt rödmyror på en drumstick-klubba, börjar hopa sig. Sergio och Colo har varit fastgjutna som Pivotes under hela säsongen, något som skulle ha varit frid och fröjd om det inte vore för att det är just dem som haft svårast att hitta spelet. Av den anledningen tros en eller kanske t.o.m. två av dessa bytas ut ikväll. Juan Rodriguez ligger närmast till hands och har även testat positionen - som egentligen är hans naturliga - under veckans träningar. Iago är en annan som kan komma att få chansen ikväll. Vår älskade 23-åring vet bättre än någon annan vad ett derby egentligen handlar om, en egenskap som väger tungt när det just är ett derby det egentligen handlar om.
På högerkanten har Arizmendi haft hinkvis med förtroende hela säsongen, och har dessutom blivit kvitt den muskelskada som kostade honom sin landslagsdebut. Javiers medverkan kan således endast hindras av någon ytterst ovanlig, sannolikt derbyrelaterad, händelse, i det fallet är Lolo Estoyanoff mer än redo för spel.
Rollen som spelfördelare verkar numer vara vikt åt Juan Verdú som radat upp finfina insatser den senaste månaden. Vänsterkanten däremot är mer svårbedömd. Formstarke Christian borde vara given, men det är fullt möjligt att Capa väljer den något defensivare Filipe istället, något som redan provats på veckans träningar.
Anfallsplatsen är fortfarande den största gåtan. Ground zero på drumsticken. Riki borde, med sin rutin, prislapp och faktiska talang, vara given från start. Å andra sidan finns Adrián, som imponerar allt mer för varje dag han spelar i klubben, och är redan nu den som sägs bli Capas första stora talang till Depor. Å tredje sidan finns, igen, Sebastian Taborda som äntligen blivit kvitt sin senaste skada i en obruten rad av 278375 sedan han kom till klubben. Båda dessa herrar hängde varsina två mål i onsdagens träningsmatch (1-4 mot terceralaget Ordes), och kanske kan det vara tillräckligt för att en av dem ska kunna peta Riki, som inte gjorde något mål alls i samma träningsmatch.
Så, vad kan man då förvänta sig av kvällen, som, i händelse det gått er förbi, inte kan komma fort nog? Tja, förutom ett fullpackat Riazor, en nittio minuter lång körsång med det divina budskapet att Celta ska krossas, en förmodligen enormt uppspelt Joan Capdevila, en holmgång i högt tempo på plan, en Baiano som åtskilliga gånger lägger sig på marken i jakt efter borttappade femtioöringar, en Caparrós som under nittio minuter med säkra gester dirigerar just den kör som jag väl redan nämnt, gula kort, hårda skott, schyssta dribblingar, gräl, gnabb och tjofaderittan, inte mycket.
Men vi kan hoppas på seger. FORZA DEPOR!
Preliminära laguppställningar:
Deportivo: Aouate - Arbeloa, Lopo, Juanma, Capdevila - Sergio, Coloccini - Arizmendi, Verdú, Cristian - Riki.
Celta: Pinto - Angel, Yago Alonso, Contreras, Placente - Oubiña, Iriney - Jorge, Canobbio, Nené - Baiano.
Domare: Velasco Carballo
Tid: Ikväll kl. 21:00(på TV4+, jippii!)
Plats: Riazor
