Copa del Rey: Valladolid - Deportivo 1-1
Semifinalplatsen säkrad
Trots kvartsfinalsseriens tämligen avgjorda karaktär bjöd kvällens match på intensitet, vilja samt ett par mål & röda kort. Caparrós mönstrade en väntad startelva, där det mest intressanta var Coloccinis återkomst som mittback. Vi som 'känner' Colo vet att han knappast går en match utan att göra något spektakulärt. Givetvis var dagens match inget undantag, utan vi bjöds på både det ena och det andra. För att börja med det ena - de goda nyheterna - så gjorde Colo en kanonmatch så länge han var med, vilket leder oss direkt till det andra - de dåliga nyheterna: - han var inte med så länge. Redan innan första halvlek var över hade han synat det onda, röda kortet. Detta efter en situation där Depors högerback Barragán blev brutalt stämplad. Coloccini reagerade - hör och häpna! - starkt och skällde ut såväl motståndare (aka "nedsparkare") som domare (aka "rättsskipare", med betoning på rätt). Många, bland annat de eminenta spanska radiokommentatorerna, höll med Deporfansen och Coloccini om att fel gubbe fick rött kort.
Nog om Coloccini, mer om matchen. Valladolid inledde inspirerat och var säkert sugna på att visa att de räcker till även mot det finaste av motstånd, och samtidigt passa på att skicka ett krav på respekt till framtida motståndare inför klubbens troliga återkomst till spansk fotbolls finrum nästa år. Deporförsvaret höll dock tätt med en imponerade stabilitet. Coloccini stack ut i positiv bemärkelse när han gång på gång stoppade hemmalagets farligaste vapen, Vladimir Manchev.
Istället för hemmaledning ramlade bollen i helt rätt nät när Felipe snappade upp en patenterad Taborda-skarv och skickade säkert och snyggt in bollen mellan benen på målvakten. 1-0 och matchen var om möjligt än mer avgjord. Valladolid hade nu minst ett par, tre Mount Everest att bestiga när de var tvungna att göra fyra mål för att få till en förlängning.
Det var kul att se Valladolid fortsätta spela fotboll och kämpa istället för att hänga med huvudena. Ett antal hörnor och ett par halvchanser skapades, men Deporkeeper för dagen, Munúa, gjorde en finfin insats mellan stolparna och stoppade allt. 1-0 i halvtid.
Den redan nämnda utvisningen av Coloccini innebar att anfallaren, tillika talangen, Adrian spelat klart även han, och fick stanna i omklädningsrummet istället för att leka med de stora pojkarna i andra halvlek. Typ världens bästa Andrade ersatte och tog självfallet plats bredvid Juanma i det övergivna mittförsvaret.
Den andra halvleken hade inte samma intensitet som den första. Valladolid förde spelet och Depor väntade på att domaren skulle blåsa av matchen och därmed skulle laget förlänga sin långa, härliga förlustfria svit som varat hela 2007. Hemmalagets Manchev var den enda som på allvar hotade Depor och lagets svit. Med dryga fem minuter kvar kvitterade han matchen till 1-1. Ett par minuter senare ville Víctor gärna vinna matchen åt sitt lag genom att filma sig till en straff. Filmningen höll dessbättre ingen David Villa-klass utan belönades istället med ett gult kort - Víctors andra, och det var sent omsider kvitterat i utvisningar. Resterande minuter spelades bara av och Depor promenerade komfortabelt till ett semifinalmöte mot Getafe, Sevilla (förmodligen), eller Barcelona (förmodligen).
Inte oväntat men ändå härligt. Cupen kan bli vår åtråvärda biljett ut till Europa nästa säsong. Eftersom Sevilla och Barca med all säkerhet lär fixa biljetten genom ligaspelet räcker det för Depor att komma längre än Getafe i Copa del Rey för att få spela UEFA-cupen.
Matchfakta:
0-1 Felipe 32'
1-1 Manchev 85'
Gula kort:
Bea, Chema och Capdevila (VAL)
Munúa, Barragán, Sergio och Andrade (DEP)
Röda kort:
Víctor (VAL)
Coloccini (DEP)
