Inför Depor - Getafe
Så var det dags igen. Depor spelar match mot ett lag utan större historia och med perifera profiler i spelartruppen. Detta hemma dessutom. Det faktum att en just sådan match, för mindre än fyra år sedan, var en sannolik och ofta förväntad Deportivo-smash-och-bang-seger (vilket, om man konsulterar Svenska akademin, är en klart fullgod synonym för röjarfest) bevisar tyvärr inget alls. Utgången i matchen är som ozonhålet ovanför Antarktis, som världsperceptionen hos den hängivne buddhisten, som käften på en morgontrött flodhäst - helt vidöppen.
Getafe är på god väg att trumfa förra årets väldigt hedervärda niondeplats. Man fickparkerar för närvarande på just en niondeplats i den otroligt svängande, och med gamle storsparkaren Bernd Schuster vid cykelstyret har man stundtals presterat ett spel värdigt höga tabellplaceringar.
Truppen är packad med flinande doldisar som i massor av fall visat sig vara dugliga storspelare. Stora namn saknas, stora hjärtan ersätter. Exotiska namn som Contra, Belenguer, Güizas och Alexis har trängds på diverse årsbästa listor och drömlagsformationer. Laget spelar en defensiv och ofta vanvettigt effektiv fotboll, en fotboll som skrämmer skiten ur vilken motståndare som helst.
Mot sig på Riazor har de elva, förhoppningsvis stolta, blåvita spartaner (jepp, ”300” kommer att bli en riktig åktur). Aouate vaktar som ordningen kräver målet, backlinjen består av flyktande Capdevila till vänster (så fort jag slutat att spotta, fräsa och klösa sönder tapeter ska jag en gång för alla plita ner vad jag egentligen tycker om denna övergång), en mittbacksduo med Andrade och volleyboll-Lopo medan Coloccini får fortsätta att vänja sig vid högerbacksplatsen.
Mittfältet bjuder på vissa överraskningar. Julián de Guzmán, våran underbara Kanadensare, har varit något av en huvudsymbol från lagets vändning från gyttjan av förnedring och veckoslutlig meningslöshet som vi alla led några olycksaliga månader under 2006. Då hans insatser i de senaste matcherna, just de matcherna som vi på vämjeligt vis förlorat, har varit långt över par får De Guzmán maka på sig den här gången.
På innermittfältet ser vi hårfagre drivremmen Juan Rodriguéz som tillsammans med mannagryns-Sergio ska försöka chockstarta Depors passningsspel. På kanterna hittar vi Cristian och, putsa era monoklar, Arizmendi. Vår notoriske målchansmissare (och inte ett dugg lustigt nog vår skytteligaledare) får alltså återvända till den högerytterplats han åtnjöt blandade framgångar i början av säsongen, detta på bekostnad av Estoyanoff - en av 2007 års bästa - och Pablo Alvarez som av totalt obegripliga anledningar lämnats utanför matchtruppen.
Längst fram var det tänkt att Seba Taborda skulle få fortsätta att dramatisera noshörningarnas parningsritualer med hårdnackade motståndarbackar, hans trehundrasjuttiotolfte muskelskada gör dock han missar matchen. Istället får vi se ungdomens energi och den rena talangen hos Adrián, som får kampera ihop med alltid givne Riki.
Matchens utgång är som sagt omöjlig att förutspå, båda lagen spelar en tilltäppt fotboll där defensiven är första och sannolikt andra prioritet. Forumräven ”Bebeto” uttrycker våra förväntningar bäst;
"Ligans nästsvagaste anfall mot ligans starkaste försvar, ska vi faktiskt lyckas med en trepoängare nu? Dessvärre tror jag inte det, men jag tror att också Getafe nöjer sig med en 1-poängare... Ett riktigt sömnpiller till match med andra ord.! "
Jag kan inte bärga mig.
FORZA DEPOR!
Preliminära laguppställningar:
Deportivo: Aouate - Coloccini, Andrade, Lopo, Capdevila - Arizmendi, Sergio, Juan Rodríguez, Cristian - Riki, Adrián.
Getafe: Abbondanzieri - Contra, Belenguer, Alexis, Paredes - Mario Cotelo, Casquero, Celestini, Nacho - Pachón, Güiza.
Domare: Dauden Ibañez
Matchstart: 17:00
Plats: Riazor
