Inför Athletic Club - Deportivo
Bortamatch i det baskiskaste av alla baskiska Bask-lag för våra i ingenmansland trevande blåvita. Ytterligare en chans att bjuda våra på passion svältfödda fans på några avslutande kanyler med adrenalin, eller ytterligare en chans att sätta lite fler punkter efter det stora ”Jaha” som historien med all sannolikhet kommer att beskriva denna säsong med. Snart vet vi svaret.
Athletic Club - från Bilbao - står alltså för motståndet. Laget som bäst beskrivs med det kuriosa som nästan blivit en del av klubbnamnet, åtminstone om personen som uttalar heter Pontus och jobbar för TV4. Ni kan harangen. ”Athletic Bilbao har faktiskt aldrig åkt ut laliga, trots att man fortfarande bara använder sig av Baskiska spelare. Det är verkligen imponerande att man kan mäta sig med lag som Real Madrid, Barcelona, som har stjärnor som Ronallldinho, Beckham och Messi och blablabla”.
Laget kämpar mot sin första nedflyttning någonsin, och varje poäng de i nuläget tar betyder jättemassor för spelare och fans. För närvarande ligger man tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket och den förhatliga artondeplatsen som tillfälligtvis innehas av våra snuttefiltsblåa grannar i söder. Formen är av det pendelskiftande slaget. Efter en april månad med ett Titanicläckande försvar lyckades man förra helgen gneta till sig ett 0-0 mot Recreativo.
Laget ser morgondagens match som livsviktig och tränare Mané har till och med lagt in ett miniträningsläger för att kunna pilla in maximalt med motivation i sina redan svällhuvda spelare.
Morgondagens startelva är i skrivande stund väldigt oklar. Otröttlige fallossymbolen Ismael Urzaiz finns efter att ha fått sin avstängning hävd med i spelartruppen men lär börja matchen på bänken. Ersättaren blir den lika otröttlige Joseba Etxeberria, som gör sällskap med Aduriz i anfallet.
Lagets största problem har i år varit försvaret, något som de 54 insläppta målen sätter en stroboskopblinkande accent på. Imorgon kommer backlinjen dock bli snarlik de som lyckades hålla nollan mot Recre, detta med undantag för vänsterbacksplatsen där Javi González tar över efter avstängde Fernando Amorebieta. På mittfältet får Depor framför allt se upp med oömme Andoni Iraola som kan ställa till både ett och annat för vår sömniga vänsterkant.
För Depor gäller det endast att få upp något som kan liknas vid variation. Ända sedan förlusten mot Sevilla hemma i cupen har laget sett ut att vara i dvala, en dvala som inte ens en hemmamatch mot Valencia kunde väcka dem ur.
Coach Caparrós, vars framtid alltmer ser ut att bli bortom Orzánbukten, gör ytterligare revisioner i startelvan. Aouate, vars uttalanden om att avsluta karriären i Depor värmt upp hjärtat åtminstone litegrann, är alltjämt given i målet. Coloccini verkar nu definitivt lagt de rabarber han odlat i sitt hår på högerbacksplatsen. Jorge Andrade, en av få som fortfarande visar geist, hjärta, panasch och alla andra egenskaper som man kan begära av en professionell fotbollsspelare är given på mittbacken, detta bredvid numera ordinarie Lopo.
Joan Capdevila ser mindre och mindre intresserad ut för varje dag han kommer närmare Villareal men är alltjämt lagkapten och vänsterback, detta snarare på grund av brist på konkurrens än de helhafsiga insatser han fortsätter att visa upp.
På innermittfältet är äntligen vår på alla sätt underbare kanadick tillbaka. Julián De Guzmán var en av de största orsakerna till vår vinstsvit i Januari-Februari, har ett hjärta som både bokstavligt - karln springer som Sonic - och bildligt är enormt. Samma sak kan man dock inte säga om hans partner. Sergio har de senaste åren fått vagnslaster med skit från undertecknad, och även om han avgjort tillhör lagets mest talangfulla är bristen på Andradeegenskaper (ni vet, de egenskaper som är det minsta man kan begära av en professionell fotbollspelare) lika påtaglig som en Pepsiautomat i Sahara.
Framför de båda hittar vi vällustingen Juan Rodriguez som trots gott arbete uträttat alarmerande lite under säsongen. Antingen spelar han på fel position, är totalt missförstådd av Capa eller har en formdipp (genomidiotiskt uttryck, för övrigt) för tusen chipspåsar.
På vänsterkanten blit Cristian blir återigen petad, detta till förmån för den vandrande parentesen Riki, som således får göra ytterligare försök att åstadkomma något annat än Albatrossdykningar och protesskytte. Högerkanten innehas av Lolo Estoyanoff vars insatser under året varit ojämna som Ola Skinnarmos EKG. Längst fram får Arizmendi ytterligare chans att ställa om sitt fallerande sikte, även om ett inhopp av Taborda med sitt livsfarliga solar plexus är att vänta.
Motivation slår klass, brukar det sägas. Athletic har så mycket motivation att de kan gödsla hela Skåne och ändå ha över till chrysantemumrabatterna. Depor har å andra sidan varken motivation eller klass, vilket borde göra resultatet hyfsat lättippat. Å andra sidan har lagen de senaste åren väldigt obekymrat spöat upp varandra på respektive bortaplan. Vi minns alla förra årets match på San Mamés då Valeron snurrade upp Athleticförsvaret så mycket att två spelare gjorde självmål samtidigt. Vi minns också den monumentalt usla hemmaavslutningen då Depor med goda chanser att ta sig till Europa spelade som ett knippe tandlösa krattor, lika mycket minns vi höstens pinsamma insats då ett Depor totalt utan chanser fick pisk med 2-0 på ett Riazor i begravningsstämning.
Till sist vill jag avlägga ett rungande Grattis till min älskade mor som idag fyller inte alls särskilt många år. Må ditt liv bli en vandring på de rosbeläggda skogsstigar som alla leder till den eviga lyckan!
Och Forza Depor! förstås.
Troliga laguppställningar:
Athletic: Aranzubia - Expósito, Prieto, Sarriegi, Javi González - Iraola, Murillo, Javi Martínez, Gabilondo - Etxeberria, Aduriz.
Deportivo: Aouate - Coloccini, Lopo, Andrade, Capdevila - De Guzmán, Sergio -Estoyanoff, Juan Rodríguez, Riki - Arizmendi.
Domare: Pérez Burrull
Tid: 17:00 13/5
Plats: San Mamés
