¿Adiós Caparrós?
Under större delen av tisdagsnatten satt tränare Caparrós och president Lendoiro i varsin fåtölj, drack vin och mumsade på den finaste räkpatén som staden A Coruña kunde erbjuda, alltmedan de diskuterade framtiden för vår hårt ansatte tränare.
Spekulationerna har varit många och blivit båda galnare och sundare allteftersom säsongen förflutit. Capas oförmåga att instigera erforderlig tåga samt ett offensivt spel värt namnet - två saker som tros ha orsakat publikminskningen på Riazor - har gjort att pluralen Deportivistas som krävt hans avgång bara växt.
Kulmen kom när det vankades cupsemifinal mot Capas före detta klubb Sevilla. Caparrós har aldrig gjort någon hemlighet att hans hjärta fortfarande bultar hårt för Andalusienlaget, och inför hemmamötet deklarerade han med sällsynt pompösitet att om Sevilla skulle gå till finalen skulle han vara först på plats i deras klack och vråla fram dem till guld.
Att göra ett sådant uttalande när man tränar en klubb vars fans ser matchen som årets största är rent klumpigt, men det vår tuggummiberoende Mister gjorde sedan hamnar snarare under kategorin oförlåtligt.
Istället för att ställa ut sina elva bästa spelare kokande av adrenalin och vinnarinstinkt ställde Capa upp med ett veritabelt B-lag, med förklaringen att spelarna som tagit oss till semifinal också skulle få chansen att ta oss till final. Det gick inte.
Depor gjorde en av sina sämsta matcher för säsongen, såg närmast förlamade ut och blev utspelat av ett finurligt bortalag.
Flertalet supportar tolkade detta i ljuset av Capas ord kvällen innan som att vår tränade lagt sig med vilja, allt för att få sitt favoritlag till final. Efter matchen dök ett hundratal supportrar upp med högljudda och, får man anta, inte särskilt skönformulerade krav på Andalusierns avgång. Andalusiern uppskattade inte detta, och svarade med, får man anta, inte särskilt skönformulerade repliker. Endast ett höfttag från assisterande tränaren Paco Melo hindrade slagsmål från att utbryta.
Sedan detta har Capas dagar i klubben definitivt varit räknade, och idag kom nyheter om att denna räkning snart är slut. Efter ett maratonmöte med Lendoiro i tisdags natt så har Depor Sport - klubbens officiella tidning - rapporterat att Caparrós nu satt sin allra sista potatis i det eviga trädgårdslandet som är Deportivo.
Detta var dock naturligtvis ingen chock. Att Lendoiro skulle föredra att köra vidare med en ny rorgängare har varit Spaniens sämst bevarade hemlighet, enda kruxet har så här långt varit Capas kontrakt som sträcker sig ända till 2008. Detta gör att depor måste betala återstoden av hans lön vid en regelrätt avskedning, något som gjort att man hoppats på att Capa ska ha samma självinsikt som Irureta och avgå på eget bevåg.
Detta ska alltså vara fallet. Åtminstone enligt Depor Sport.
I den bästa av världar ska ju naturligtvis uppgifter av det slaget vara praktiskt taget officiella. Problemet att bara att vi i inte lever i den bästa av världar - och detta stämmer än mer för Deportivo. Infrastrukturen och kommunikationsdelen av klubben har aldrig varit vad den borde vara, och det skulle inte vara första gången som klubben och dess tidning säger och gör tvärtemot varandra.
Huvudpersonen själv har dock valt den stumma linjen och vägrar kommentera varken mötet med Lendoiro eller sin framtid i klubben, mer än att kort meddela att fler möten med vår diaboliske president kommer att hållas.
Vad han egentligen menar? Tja, vi har nog banne mig sommarens första följetong...
