Deportivo - Bayern München 2-1
Äntligen en seger på Riazor, utan hjälp av Fru Fortuna, dessutom!
Förra säsongen var Riazor ett ointagligt fäste där Deportivos spelare och publik tillsammans såg till att storlag efter storlag åkte hem utan poäng. Denna säsong har förlusterna dock duggat relativt tätt och motståndarna darrar inte längre vid åsynen eller nämnandet av arenan.
Deportivo har inte heller spelat bra på bortaplan heller och det var inför kvällens match mot förrförra årets Champions Leauge-mästare mycket ovisst om man skulle klara av att gå vidare till den andra gruppspelsfasen i den nämnda turneringen.
Bayern München har inte alls spelat bra i Champions Leauge och hade inför denna match endast mäktat med ett poäng på fyra matcher. Självförtroendet var kört i botten och man hade egentligen ingen praktisk chans att gå vidare, även om den teoretiskt sett fanns där. Inte blev Bayerns uppgift lättare av att Oliver Kahn, en av världens absolut bästa målvakter, skadade sig under träning dagen innan match.
Början av matchen var avvaktande från båda sidor, det märktes att matchen gällde oerhört mycket. Efter ungefär en kvart började dock Deportivo ta över spelet mer och mer. Man började röra på sig i anfallet och backlinjen var mycket stabil och stoppade allt Bayern kom med. Det tog inte lång tid förrän man också började skapa chanser, många av dem var dock skott utifrån och det var inte ofta Bayern lät Deportivo få in bollen i straffområdet. Framförallt Capdevila och Makaay hade bra chanser, men båda deras skott styrdes av täckande backar. Capdevilas skott plockades av Wessels och Makaays gick över.
Efter en halvtimme kom så Deportivos gyllene chans att ta ledningen. Bayerns backlinje schabblade en aning med bollen som studsade ut till Fran. Den 33-årige mittfältaren tvekade inte en sekund utan klämde iväg ett av de mäktigaste skott som skådats på Riazor. Skottet var perfekt sånär som på en detalj, det gick i ribban.
Det var nog fler än jag som utstötte ett underligt läte frambringat av överraskning i TV-soffan när bollen rammade ribban och personligen undrade jag om den över huvud taget skulle sitta kvar efter den våldsamma behandlingen.
Så mycket annat hände inte innan halvtid men det var klart vilket det förande laget var och det handlade egentligen bara om när Deportivo skulle spräcka Bayerns andremålvakt Wessels nolla.
När andra halvlek satte igång hade Víctor tydligen bestämt sig för att nollan inte skulle vara och efter knappt tio minuter prickade han in bollen efter en petning i sidled vid en frispark cirka trettio meter från mål. Skottet var hårt och välplacerat och inte ens Kahn hade kunnat göra något åt det.
Deportivos spel mattades efter målet av och man lät Bayern ta tag i bollen mer och satsade på att hålla tätt bakåt. Logiskt sett skapade även bortalaget mer chanser, men de var ändå förvånansvärt få och lätta att stoppa.
Det var runt 70:e minuten som saker började hända. Bayern höll bollen kvar på Deportivos planhalva och nervositeten började komma krypande hos hemmalaget. Ett efter ett började skotten komma och inläggen gå till rätt adress. Ganska logisk var därför Bayerns kvittering då den långe paraguayanske anfallaren Roque Santa Cruz nickade in bollen bakom en chanslös Juanmi på ett perfekt inlägg från Mehmet Scholl.
Målet gav Bayern ett knuff i rätt riktning och man såg sin chans att vända matchen, men Deportivos försvar höll tätt och släppte inte till många chanser.
När Víctor, som hade tagits mycket hårt av Bayerns försvar, byttes ut till förmån för Tristán började Deportivo få fart i anfallet också och det syntes att Makaay trivdes med Tristán. Deras samspel satte tyskarnas försvar på prov och de lyckades en gång sånär väggpassa sig igenom backlinjen i ett mycket snyggt anfall. Man hann dock knappt bli besviken över att anfallet inte lyckats innan Capdevila, för dagen som vänstermittfältare, slog ett mycket bra inlägg som Makaay sköt i mål vid Wessels högra stolprot direkt på volley.
Målet var en riktig läckerbit och det syns att Makaay spelar med självförtroende, hans skott var otagbart och det var frukten av ett fint samspel med mittfältet och bra rörlighet i hela laget.
När Anders Frisk tre minuter senare blåste av matchen hade båda lagen haft bud på fler mål och spänningen hade funnits kvar in i den sista sekunden av matchen. Galiciens stolthet stod som segrare och ännu ett storlag hade slagits tillbaka på Riazor. Hela laget spelade bra, även om Juanmis osäkra ingripanden i luftrummet ibland skapade oro, och avsaknaden av Valerón och Manuel Pablo, som båda satt på läktaren och log och skrattade, var knappt märkbar. Kanske, kanske kan Deportivo återigen göra Riazor till en skräckens arena dit moståndare våndas för att åka...
