Deportivo - Celta Vigo 3-0
En skön derbyvinst mot Celta ger självförtroende.
"Fotbollen förbrödrar" är ett uttryck som användes flitigt inför det galiciska derbyt mellan Deportivo och Celta Vigo. Oljekatastrofen utanför Galiciens kust har drabbat regionen och speciellt La Coruña mycket hårt och hela Spanien har ställt upp och visat sitt medlidande. Ganska naturligt är att den stad som ligger närmast La Coruña, nämligen Vigo, har ställt upp extra mycket. Det är också från denna stad lokalkonkurrenten Celta Vigo kommer och derbymatchen i lördags skulle bli en trevlig tillställning där lagen skulle göra upp om vem som är bäst på ett broderligt och juste sätt…
Nu verkade det inte som om att Celta kom till matchen med den inställningen. Tämligen omedelbart stod det klart att de inte hade en tanke på att spela barnvänlig fotboll. Filmningar, kapningar och efterslängar avlöste varandra och att domaren Itturalde Gonzalez inte använde sitt gula kort innan den tjugotredje minuten var minst sagt underligt.
Själva matchen började andefattigt och båda lagens anfall såg sega ut. Celtas mittfält gjorde ett bra, om ändå smutsigt jobb, när de stoppade Deportivos försök att bygga upp spelet men när de väl fick tag i bollen och fick fram den kunde Deportivos "nygamla" backlinje utan den avstängde César och med den numer 40-årige Donato bredvid Naybet, tillbaks från sin skada, i mitten stoppa Gustavo López och Catanha ganska lätt.
Den första delen av matchen handlade nästan uteslutande om de båda lagens mittfält och när Mauro Silva inte riktigt kom upp i sin normala nivå kunde Celta gradvis ta över. Det tål att sägas att Deportivos mittfält inte direkt blev bättre av att Irureta lät Amavisca spela från start på Frans plats. Han gjorde (som vanligt) inte mycket rätt och efter några närkamper började han halta och byttes i den trettiosjätte minuten ut mot Duscher. Detta var ett mycket konstigt byte då Irureta hade den vindsnabbe Capdevila att tillgå på bänken. Nu fick i alla fall Duscher spela centralt på mittfältet med Mauro Silva och liraren Víctor gick ut på vänsterkanten medan Sergio tog högerkanten.
Detta byte fick kanske inte fart på Deportivo, men det var i alla fall en förändring till det bättre. Man började komma framåt med bollen och började så smått vaska fram något som kan liknas vid målchanser.
Trots detta var det Celta som fick den stora chansen att ta ledningen i matchen. Ett inlägg från vänsterkanten var på väg mot Catanha i Deportivos straffområde. Personligen var jag övertygad om att en målgörare som Catanha skulle ta vara på en sådan chans, inlägget var mer eller mindre perfekt och strikern helt fri. Men till allas förvåning missade Catanha bollen totalt och målchansen rann ut i sanden.
Med hjärtat i halsgropen följde jag nu spänt matchen som verkligen hade vaknat till efter Catanhas jätteläge. Antagligen insåg spelarna i Deportivo att man var tvungna att verkligen skärpa sig för att vinna matchen. Mest skärpte sig Diego Tristán. Den notoriske målskytten fick i den fyrtiotredje minuten bollen strax utanför Celtas straffområde, vände runt, rullade med yttersidan av högerfoten bollen mellan benen på en Celtaförsvarare som har valt att vara anonym, gick in i straffområdet och dunkade upp bollen i nättaket bakom en chanslös Cavallero i Celtamålet.
Jag skrek ut min glädje i TV-soffan och när min bror som olyckligtvis var på toaletten när Trsitán hade sin uppvisning kom ut för att se varför jag förde ett sånt liv sken jag som en sol. Låt oss säga att min bror och jag sken ikapp när han hade sett reprisen. Vilket mål!
Deportivos ledning i halvtid kanske inte var så rättvis, men den var skön, och inte minst viktig!
I andra halvlek kom lagen ut med siktet inställt på mål. Nu var det Deportivo som hade hetast vilja och det tog bara tre minuter för Sergio att med sitt första mål för säsongen öka på leningen till 2-0. Det var på en hörna som han på volley kunde bredsida in bollen i mål bakom en smått vilsen Cavallero.
Nu tog Celtas coach Lotina ett mycket besynnerligt beslut. Han bytte ut de offensivt skickliga Giovanella och Jesuli och verkade rikta in laget på att hålla nere siffrorna, något helt oförståeligt då 2-0 inte alls är omöjligt att hämta in. Nu var det även så att matchen spelmässigt sett var jämn och Deportivo i princip hade gjort mål på sina enda chanser. Celta hade haft chansen om Lotina bara hade vågat mer.
Nu blev det inte så, utan Deportivo kunde gå mot en hyfsat bekväm seger, trots att Celta hade ett skott i stolpen efter att Juanmi hade varit långt utanför sitt straffområde för att nicka bort bollen, och på tilläggstid kunde Luque, som ensam anfallare kontra in 3-0.
Celta hade hela matchen spelat smutsigt och småfult och när domaren blåste av rann det över för Berizzo som hamnade i häftig ordväxling med Naybet som skällde ut honom för hans beteende och tillslut klippte till marockanen. Visserligen var slaget inte hårt, men det var avsiktligt och de få sympatier jag hade haft för Celta innan denna match försvann som i ett trollslag. Beteende som Celtaspelarna visade upp hör inte hemma på en fotbollsplan.
Bortsett från målen var matchen mycket händelsefattig och ibland smått tråkig. Men när Depor vinner med 3-0 i ett derby är man ändå nöjd. Extra skönt känns det att veta att det rena spelet vann över det fula.
