Depor- awards 2003
Säsongen är till ända och vi blickar tillbaka genom att utse säsongens toppar och floppar i Deportivo La Coruna.
Säsongens bästa minne: Segrarna mot Bayern Munchen
Det starkaste positiva minnet som kvarstår efter denna säsong blir matcherna mot Bayern Munchen i det första gruppspelet i årets upplaga av Champions League. Deportivo lyckades på ett mycket övertygande sätt vinna både borta och hemma mötet med de favorittyngda tyskarna som vann turneringen så sent som för två år sedan. I det första mötet i Munchen var Makaay den obestridda kungen och hans tre mål räckte för att föra laget till en 3-2 seger. Samma Makaay blev matchvinnare i returmötet i A Coruna då han avgjorde till 2-1 med ett mål i matchens absolut sista minuter. Dessa två segrar lade grunden för vidare avancemang från en tuff grupp och drömmen om Champions League levde vidare. Att det dessutom skedde på bekostnad av arroganta och självgoda tyskar gjorde heller inte saken sämre.
Säsongens sämsta minne: Uddamålsförlusten mot Juventus
Deportivo placerades så in i en ny grupp där två av lagen skulle avancera till kvartsfinal i världens största klubblagsturnering. När ca 20 sekunder återstod av detta gruppspel var Deportivo ett av dessa två lag, eftersom man hade 2-2 på Delle Alpi mot de italienska giganterna Juventus. Då hände plötsligt något som fortfarande svider i hjärtat på alla Depor- anhängare. Med matchens sista spark kunde Igor Tudor göra 3-2 för hemmalaget och Deportivos förhoppningar om en kvartsfinalplats gick upp i rök. Detta känns än mer bittert i efterhand eftersom Juve lottades mot Barcelona och Real Madrid i kvarts- respektive semifinal.
Ett hypotetiskt, men likväl intressant resonemang är att dessa lag är vana motståndare för Deportivo och man har vid ett flertal tillfällen presterat bra resultat mot dessa lag. Europaäventyret kunde ha blivit så oändligt mycket längre och roligare än vad de nu blev. Det blev nu istället historien om någon som kunde ha varit, och alla dessa förhoppningar och drömmar som tidigare fanns grusades snabbt, skoningslöst och brutalt bara några sekunder från att de var på väg att bli verklighet.
Säsongens tavla: Manuel Pablo mot Valencia
Inför hemmamötet med Valencia i ligan såg allt bra ut för Deportivo. Ett bra resultat i denna match skulle ta oss allt närmare ett ligaguld. Det fanns dock en man på Riazor som nästan på egen hand slarvade bort denna chans. Manuel Pablo misslyckades först med en rensning som gick rakt ut till en Valencia spelare vilket föranledde till gästernas ledningsmål. Efter att Deportivo sedan lyckats kvittera och många av oss återigen börjat hoppas på seger slår samme Manuel Pablo till igen. Denna gång fumlar han med bollen på egen planhalva och tappar den till Valencias Fabio Aurelio som enkelt kan göra 1-2. Därmed försvann alla realistiska förhoppningar om ligaguld och det hade Manuel Pablo stor del i.
Säsongens mål: Diego Tristan mot Celta Vigo
Tristans 1-0 mål mot Celta var ett mästerverk som innefattar teknik, mod, fantasi och precision. Han får bollen, tar emot med mycket god bollkontroll innan han tunnlar en Celta försvarare och distinkt dunkar upp bollen i nättaket. Där visade han verkligen sin klass och det råder ingen tvekan om att han är en forward av yttersta världsklass. Om Makaay faller för locktoner från andra Europeiska toppklubbar känns det tryggt att veta att det finns spelare som Tristan som kan ersätta.
Årets mest värdefulla spelare: Juan Carlos Valerón
Trots sin allt för korta säsong har "El maestro" hunnit med att visa sin kapacitet, bland annat i matcherna mot Bayern München då han var gudomlig. En spelmotor av detta slag växer inte på träd och man märker verkligen hur mycket han verkligen behövs när han är borta. Med framspelningar och dribblingskonster (dock inte i lika stor utsträckning som tidigare säsonger) har Valerón trots en problemfylld säsong både för honom och för laget bevisat att han är en av världens bästa offensiva mittfältare.
Årets bästa spelare offensivt: Roy Makaay
Vinnare av skytteligan på 29 mål, vinnare av guldskon som bäste målskytt i hela Europa, behövs det mer? En målskytt som Makaay har oerhört stor betydelse för det lag han spelar i och trots att han inte är en större fotbollsspelare har han avgjort flera matcher nästan själv. Den viktigaste spelaren i en den lagdel som varit Depors bästa denna säsong.
Årets bästa spelare defensivt: Héctor
Har gått från att vara en anonym bänknötare (och även läktarnötare) vars existens i laget varit mycket ifrågasatt till en nästan ordinarie plats. I Manuel Pablos frånvaro konkurrerade han och Scaloni om högerbacksplatsen där båda imponerade, men Héctor har även spelat mycket bra som mittback och i andra försvarares frånvaro har han verkligen visat sin fulla potential.
Årets prestation: Molinas comeback efter cancer
Målvaktens comeback och hårda kamp mot cancer har satt fotbollen i perspektiv i La Coruna. Andra händelser som måste nämnas är Donatos kamp mot åldern, och galiciens kamp mot oljeutsläppet.
Årets pajas: Donato tjurade över att inte få vara med
Nu verkar det tyvärr som att Donato är på väg bort från klubben. Skadeproblem och ålder har fått den brasilianske spanjoren att tappa sin plats i laget.Vi hade helst sett honom som en framtida tränare eller talangscout inom Depors organisation, men han ser sig själv fortfarande som en spelare. Pajas-priset får han för den meningslösa protesten mot att åka med till Mallorca-matchen när han inte fick starta. Naturligtvis fick Depor försvarare skadade i den matchen, och utan Donato på bänken fick man möblera om i laget (vilket kanske ledde till ett förlorat ligaguld). Andra clowner vi minns är bråket mellan Tristán och Makaay om vem som skulle lägga straff, och domaren som spelade Spanien ur fotbolls-VM.
Årets artist: Delat mellan Albert Luque, Juan Carlos Valerón och Diego Tristán
Här var det helt enkelt så att vi i redaktionen inte kunde komma överens om vem som varit årets artist och var och en av dessa spelare fick en röst var (Fernando Flores kunde inte medverka i omröstningen). Därför får spelarna dela på utmärkelsen och även var sin motivering!
Albert Luque (Jocke Kreutz' val): Nyförvärvet Luque har trots ganska lite speltid verkligen visat varför Lendoiro ville ha honom i laget. Hans ständiga försök att göra det oväntade och bra förmåga som både avslutare och framspelare har till och med givit honom en personlig hejaklack på Riazor! Hans mål mot Malága minns man gärna.
Juan Carlos Valerón (Johan Tolléns val): En konstnär i allt han företar sig. Framspelningarna och dribblingarna han står för är en fröjd för ögat. Valerón är utan tvekan en av världens mest sevärda spelare! Hans match borta mot Bayern München minns man gärna.
Diego Tristán (Micke Bergstrands val): Med fin bollkontroll, stil och finess och bestämda avslut ofta med klinisk precision är Tristán en lirare utöver det vanliga. Hans mål mot Milan och Celta Vigo minns man gärna.
Deportivoredaktionen
