Deportivo - Milan 4-0
Miraklet på Riazor!
Milan hade vunnit på San Siro med 4-1 mot Deportivo la Coruña. Resultatet var missvisande, det är nog alla överens om. Uppgiften var nu att slå världens bästa fotbollslag, med världens bästa försvar, med 3-0 eller mer. Alla insatta fotbollsälskare visste att detta var OMÖJLIGT. Det fanns inte en chans att Deportivo skulle gå till semifinal i Champions League för första gången i dess historia. En ny misslyckad säsong utan titlar var på väg att nå sitt slut. Inte ens jag som är den mest partiska och optimistiske Deportivoälskaren som finns, trodde på mitt lag. För en gångs skull var det kört, ingen trodde på Deportivo den här gången, ingen.
Men vi alla hade glömt en sak: Säsongens mirakel var inte utfört än. Varje säsong så hade Deportivo stått för en prestation ute i Europa som fått alla att lyfta på ögonbrynen.
Jag tänker på 00/01 - 0-3 blir 4-3 mot PSG en halvtimme från slutet
Jag tänker på 01/02 - 0-1 blir 2-1 mot Manchester U, efter kvittering i den 88:e minuten och segermål i den sista.
Jag tänker på 02/03 - 3-2 borta mot Bayern München där Makaay gjorde hattrick
Men 03/04 då? Visst, att slå ut Juventus var en stor bragd, men det kändes liksom så enkelt. Juve bjöd liksom aldrig upp till kamp vilket resulterade i att Deportivi enkelt kunde eliminera dem.
Men så kom det fjärde miraklet igår kväll. Den sjunde april 2004 - tro mig, det är en dag jag aldrig kommer att glömma. Jag tror att många känner som jag. För det var kvällen då Real Club Deportivo de La Coruña skulle svara för den mest spektakulära bragden i Champions Leagues historia och en av de mest fantastiska vändningarna genom tiderna!
Matchen drog i gång, och Depor gjorde genast klart för sig att det inte skulle avvaktas något här, utan det var rakt på mål direkt från avspark. Depor fick den underbara start de behövde redan efter fem minuter när Walter "El Rifle" Pandiani tar emot ett inlägg från vänster och lurar Maldini innan han iskallt rullar bollen i mål, otagbart för en i övrigt fenomenal Dida. 1-0, och nu tänkte de flesta på Riazor att kanske, kanske kan vi vända det här. Milan hade Monacos bragd i minnet från gårdagen, och började bli en aning darriga i sitt agerande.
Depor gav Milan en lektion i hur man spelar anfallsfotboll, och efter sju minuters spel så sköt Víctor i stolpen med ett skott utifrån. Anstormningen var enorm och det var bara en tidsfråga innan 2-0 skulle komma, men vi ska även komma ihåg att Depor i all anfallslusta, blottade sig rejält bakåt och Milan kunde kontra, men vad gör det när man har världens bästa mittback Andrade och för dagen världens bästa höger och vänsterbackar som stoppade allt i sin väg?
Deportivo lekte med Milans försvar, och skapade massvis med målchanser, bland annat ett jätteläge för Víctor, som fick på ett jätteavslut utan att veta om det själv - han blev skjuten av Sergio och Dida fick göra en fenomenal räddning. Även Valerón, fick ett jätteläge att göra 2-0, efter att ha frispelats av Víctor, snett inåt bakåt, men avslutningen var för lös och Dida kunde rädda till hörna.
2-0 skulle ändå komma efter 35 minuters spel efter att en hörna seglat förbi alla i straffområdet och ut till Luque som måttade inlägg. Dida gick ut och missbedömde bollbanan vilket ledde till att Valerón kunde nicka bollen i öppet mål. Nu var det match igen, och det behövdes bara ett mål till för att Deportivo skulle gå vidare.
En minut innan halvtid kommer det: En lång utspark når Luque som drar med sig bollen några meter och plötsligt är helt fri med målvakten. Luque närmar sig målet och står för ett fantastiskt mål när han bara bredsidar bollen upp i krysset förbi en chanslös Dida som bara hade att titta på. 3-0, och vändingen var ett faktum. Vem hade kunnat tro att Depor skulle vända det här, och på bara 44 minuter? Helt fantastiskt!!
Till den andra halvleken så hade den defensive Irureta gett direktiv till spelarna om att avvakta, och inte köra på för fullt. Man märkte genast en förändring i spelet, eftersom det nu var Milan som var tvingat att göra mål, och vi visste ju att ett mål skulle räcka för Milan att ta sig vidare till semifinal. Den defensiva inställningen hos Depor avtog med tiden, och trots att försvaret var vattentätt, så mäktade man ändå med att spela offensivt. Det skulle dröja fram till den 76:e minuten innan det fjärde målet skulle komma, och det var inhopparen, hjälten, kaptenen, fadern - kalla honom vad du vill, Fran som skulle få avgöra den här osannolika utklassningen genom att ta ner ett misslyckat inlägg på bröstet och dundra dit bollen efter att ha styrts på Cafu. Vilken otrolig känsla för Fran, som varit i klubben i 16 år, att få avgöra inför ett Riazor i extas!
Milans FÖRSTA målchans i matchen skulle komma efter 85 minuter när Rui Costa fick på ett jätteskott utifrån, men Molina gjorde en fenomenal TV-räddning!
Efter 94 långa, men underbara, minuter så hade Depor gjort det omöjliga - man hade eliminerat AC Milan - de regerande Champions League mästarna på ett sätt som kommer att gå till historien, och det bästa av allt: Jag hade bevittnat det med egna ögon.
Det skrevs multum om Deportivos bragd efter matchen, och jag har valt att citera det bästa:
" Dazzling Depor ditch Milan" - UEFA.com
" .storspelande Deportivo rusade framåt som spanska tjurar som verkade se varje Milan-spelare som ett rött skynke." - Simon Bank. Aftonbladet
"Stora, Historiska, Imponerande, Heroiska" - Marca.com
"Galácticos, no galaicos" - As.com
Aldrig har väl Deportivo fått så här mycket uppmärksamhet i svensk media. Här är några av de sköna rubrikerna:
http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,459607,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,459596,00.html
http://www.expressen.se/index.jsp?a=124060
Att ha fått uppleva den här otroliga bragden är det bästa som hänt mig som Deportivosupporter. Jag tror att det är några som håller med mig. Att ha slagit ut båda fjolårets finalister är en sådan bragd, att jag redan nu vill titulera Deportivo som årets lag i Europa, oavsett hur det går i fortsättningen. Nu väntar FC Porto i semifinal, och håll med om att det känns skönt, otroligt skönt att få vara bland de fyra bästa i Europa, och att inte gå miste om festen. För fest kommer det att bli, var så säkra!
Tack SuperDepor!
