Depor- awards 2004
Återigen utser vi säsongens toppar och floppar i vår årliga prisutdelning.
Ännu en säsong är över och vi blickar tillbaka på ett minnesvärt år med många oförglömmliga händelser.
Säsongens bästa minne: Vändningen mot Milan
Efter en dålig insats på San Siro hade alla inklusive mig själv räknat ut Depor inför returmötet hemma på Riazor. Visserligen är vi starka hemma och särskilt i Europaspelet men att vända detta hopplösa underläge mot ett övermänskligt starkt Milan fanns inte. Trodde vi. Lite mer än 90 underbara minuter senare stod det klart att Milan var utslaget och att Depor tagit sig vidare. Själv har jag knappt fattat det ännu även om fortsättningen inte blev så lyckosam som vi hoppats på. Hur som helst var det den mest sensationella vändningen jag någonsin upplevt och det kommer dröja länge innan något liknande inträffar.
Säsongens värsta minne: 8-3 mot Monaco
Lika underbar och minnesvärd som Milan matchen var, lika pinsam och smärtsam var förlusten mot Monaco tidigare i samma turnering. Om det berodde på tröjorna, Prosos superform eller något annat vet vi inte, men faktum är att vi råkade ut för en mycket pinsam utspelning. Att släppa in 8 mål är inte acceptabelt om man har avsikten att rankas som en av Europas toppklubbar. Denna match vill man gärna glömma, men det är lättare sagt än gjort.
Säsongens mål: Tristán mot Monaco
Även om matchen blev en pinsam historia gjordes ändå ett underbart fotbollsmål av Diego Tristán. Anfallaren som annars gjort en dålig säsong dribblade bort 3-4 Monacospelare på ett underbart sätt innan han iskallt chippade in bollen i mål. Nu räckte det inte långt i matchen, men likväl är det ett av säsongens vackraste mål alla kategorier.
Årets mest värdefulla spelare: Jorge Andrade
Den portugisiska försvararen har denna säsong tagit ytterligare ett steg i utvecklingen och idag finns det i mina ögon få, om ens någon mittback som är bättre än honom i världsfotbollen. Hans brytningar är en fröjd att skåda och han är en komplett försvarare utan brister. Andrades betydelse för Depors förvarsspel går inte att mäta.
Årets bästa offensiva spelare: Delat mellan Luque och Pandiani
Omröstningen bland redaktionsmedlemmarna slutade med dött lopp mellan Luque och Pandiani. Båda har gjort mycket bra säsonger och därför är det mycket svårt att utse en enskild vinnare. Pandiani kom till klubben som en backup för Tristán men istället har han tagit över huvudrollen i Depors anfall. Visserligen gjorde han även en lysande säsong i Mallorca förra året men att han skulle lyckas så här bra i Depor redan från början var det få som trodde. Luque har också gjort en fantastisk säsong i sin nya roll som vänsterytter. Hans snabbhet och teknik är ett ständigt hot mot motståndarna och han har legat bakom många mål denna säsong.
Årets bästa defensiva spelare: Andrade
Inte helt överraskande går även detta pris till Andrade. Självklart finns det ingen bättre defensivt inriktad spelare i Depor säsongen 2003-2004. Visserligen har även Mauro Silva stått för ännu en fin säsong vilket är otroligt imponerande med tanke på hans ålder, men Andrade har ändå stått i särklass.
Årets prestation: Laginsatsen mot Milan
Att lyckas ta sig samman och vända mot ett Milan som sett oslagbara ut en hel säsong är stort. Självklart ska hela laget belönas för denna otroliga insats och årets prestation är inget att diskutera. Den stod hela laget för när det som bäst behövdes. Man var uträknade av en hel fotbollsvärld men lyckades ändå resa sig.
Årets pajas: Tristán
Många hade höga förväntningar på Tristán och pressen på honom ökade när Makaay försvann till Bayern Munchen. Detta har Tristán inte alls klarat av och har har stått för en mycket svag säsong. Detta kan dock hända den bästa och alla har rätt till att göra en och annan halvdann säsong. Det som ger Tristán denna utmärkelse är hans ständiga gnällande och nonchalanta beteende. När han väl får chansen ser han loj och oengagerad ut och så fort han blir utbytt blir han förbannad på Irureta. Barnsligt och omoget av en spelare som borde veta bättre.
Årets artist: Delat mellan Luque och Valerón
Återigen kunde redaktionen inte enas om en enhällig vinnare. Luque har som sagt gjort en fantastisk säsong och hans teknik har varit underbar att skåda. Valerón framstår som själva definitionen av en fotbollsartist. Hans dribblingar och passningar gör att man får rysningar när han är som bäst. Tyvärr har det varit mycket upp och ner för Valerón denna säsong men i sina bästa stunder finns det ingen större fotbollsartist i världen.
Säsongen tavla: Luque mot Barcelona
Luque får bollen en halvmeter från mållinjen och ska bara lägga in bollen i ett oändligt tomt mål. Ingen är ens i närheten för att störa honom och alla på plats har redan börjat fira det givna målet. På något sätt lyckas dock Luque få bollen över ribban, vilket borde vara en fysisk omöjlighet. Något mål blev det inte men däremot en tavla som vi sent kommer att glömma.
