Monaco - Deportivo 2-0
Ingen revansch, ingen vändning av trenden och inga poäng. Ett oinspirerat Deportivo föll på en svag öppning och brist på kreativitet.
Redan efter tio minuters spel satt väl de flesta som såg Deportivos match mot Monaco och tänkte på den berömda 8-3-matchen förra säsongen. Då stod det nämligen 2-0 till monegaskerna och matchbilden var skrämmande lik den historiska förlustmatchen. Deportivo gjorde halvdanna försök att anfalla, tappade bollen väl enkelt på mittplan och Monaco kunde kontra in alldeles för lätta mål bakom en övergiven Molina.
Nu förmådde Deportivo stoppa Monacos målskörd vid en fjärdedel av fjolårets, men eftersom att man själv inte presterade mycket framåt var det en ganska klen tröst. Efter 1-0 av Kallon och 2-0 av Saviola (båda frispelade av en till offside nära stående Adebayor) backade hemmalaget hem och gjorde det svårt för Deportivo att skapa chanser samtidigt som man kontrade kvickt. I första halvlek hade spanjorerna två riktiga målchanser, men båda lyckades Monacos målvakt Roma tippa till hörna. Monaco skapade i sin tur inte heller särskilt mycket (jag räknade till tre farliga skott på mål), men var långt mer effektiva.
Andra halvlek såg ut nästan exakt som den första. Pandiani inledde med att skjuta ett välriktat distansskott, som Roma med möda lyckades greppa nere vid stolproten, innan han byttes ut mot Luque. Strax ersatte Munitis den anonyme Fran och redan i halvtid hade Irureta valt att plocka av Sergio till förmån för Scaloni, men inget hjälpte. Deportivos spel var stundtals i ultrarapid (jag funderade faktiskt i andra halvlek på fullaste allvar på om det var något fel på sändningen!) och de spelare som med boll var på väg mot monegaskernas mål plockades pinsamt enkelt av vakna försvarare.
I slutet av matchen borde Deportivo ha fått in en reducering då Luque efter en nickpass från Víctor, som nått fram till honom alldeles framför Monacos mål, fick huvudet på bollen, men Roma gjorde sig stor och avvärjde faran. 2-0 var ett ganska rättvist resultat som speglade fördelningen av chanser i matchen väl, Deportivo borde visserligen ha gjort ett mål på sina chanser, men det borde även Monaco mäktat med (Adebayor var närmast med ett halvvolleyskott i ribban).
Monaco slog Deportivo med vad en del säkert skulle kalla "framtidens fotboll". Visst har uttrycket en positiv klang, men om detta är framtiden vill jag inte vara en del av den. Denna match hade ungefär samma underhållningsvärde som en matematiklektion (och framkallade ungefär lika många självmordstankar) och jag är säker på att jag aldrig tänker betala pengar för att se Monaco spela.
Deportivo, i sin tur, saknade den kreativitet på mittfältet det behövs för att luckra upp ett åttamansförsvar. Uppspelen var alldeles för snåla, spellösningarna för svåra och inläggen för sena. Att backlinjen var så pass givmild som i början på matchen underlättade inte heller direkt saken. Man skärpte sig dock en aning och skötte sin uppgift ganska bra, speciellt med tanke på att så många spelare blev överspelade när Monaco kontrade. Att säga att det är Deportivo är ett lag i kris är väl att ta i, men något är fel, det behövs inget geni för att lista ut.
