Deportivo - Athletic 1-1
Ytterligare en oavgjord match på Riazor... en konstig sådan.
Som alltid var Depor piskade att ta alla tre poängen för att haka på i striden om europacupplatserna, som vanligt var man favoriter men som så ofta slutade det med en pinne.
Nyinköpte Coloccini tog som väntat plats i startelvan bredvid givne Andrade. I övrigt såg laget ut som vanligt med enda skillnaden att Molina fortfarande var indisponibel på grund av sin skada. Ytterligare en chans för Munúa alltså som förra gången gjorde bra ifrån sig men tvingades släppa ett olyckligt självmål bakom sig. Konstigt enligt många men föga överraskande var att Munitis återigen fick finna sig i att nöta bänk då Scaloni fick förnyat förtroende på högerkanten framför Manuel Pablo. Irureta valde alltså inställning framför konstruktivitet på högersidan men på vänsterkanten var det attack som gällde med Romero bakom Luque. Valerón och Tristán givna centrala offensivkrafter och Sergio, Duscher lika givna som pivotes i Mauro Silvas frånvaro.
Matchen inleddes trevande och ganska usel från båda sidor. Inget lag kopplade greppet och många enkla misstag gjordes. I första halvlek skapades många halvchanser men ingen riktigt het målchans, icke heller några mål. Etxeberria hade halvlekens bästa chans men brände läget över. I Depor var det Luque som testade lyckan, först efter en härlig Cruyff-fint och sedan på frispark. Tristán hade ett markskott som dock smet utanför.
Första halvleken var intetsägande. Inget lag dominerade utan båda hade starka, men korta perioder då och då. Bollinnehavet var till fördel för Deportivo men en sak jag noterade var hur lite spel det var. Det kändes som om spelet mest var avblåst hela tiden. Domaren blåste (för?) mycket och spelarna hade inte alls bråttom att sätta igång spelet igen.
Andra halvleken såg ut ungefär som den första. Oorganiserat spel och många misstag till en början. Det dröjde dock inte särskilt länge innan Orbaiz fick på sin livs fullträff. Jag fick en "once-in-a-lifetime-känsla" blandat med en 'typiskt-att-det-ska-hända-just-mot-Depor-känsla". Nåväl, att det var ett ruskigt snyggt mål går inte att komma ifrån. 1-0 till bortalaget från Bilbao efter en kvart i andra halvlek.
Nu skulle Depor alltså hämta upp ett underläge, en förlust vore riktigt tung. Full fart framåt förväntades. Men själv kände jag en stark oro för att vi inte skulle bryta igenom Athletics försvar. Vårt anfallsspel hade dittils varit ganska tamt. Men snart började halvchanser radas upp och hoppet återinfann sig. Andrade kom närmast med en nick i stolpen varpå returen olyckligtvis studsade till en försvarare istället för en av de många hemmaspelarna som befanns sig i närheten.
Athletic satsade nu på kontringar och det resulterade i farligheter. Etxeberria rann lätt igenom och slog bollen i mål. Avgjort trodde jag och förberedde mig för pizzabeställning och tröstätande. Men domaren ville annorlunda och uppmärksammade sent omsider linjemannens, eller som det nu heter, den assisterande domarens offsideavvinkning. Jag såg själv ingen offside men hoppas att domaren gjorde rätt. Tvivlar på det dock.
Domaren skulle hamna i centrum återigen bara en stund senare. Det var Depor som fortsatte pressa för en kvittering och en fint slagen frispark damp ner framför Víctor nära mål. Víctor drogs ner men ingen åtgärd från domaren som lät spelet fortgå i en Athletickontring. Någon minut senare påkallade den assisterande domaren huvuddomarens uppmärksamhet. Han var säker på sin sak och domaren trodde honom - straff för Deportivo! Inte oväntat framkallade detta sena beslut kraftiga protester från baskerna men domaren stod fast vid beslutet. Om jag ska ge min åsikt om situationen måste jag säga att jag med mina blå-vita ögon såg en straff. I ärlighetens namn vet jag faktiskt inte själv vad jag tycker om situationen men det var Víctor reaktion när han inte hörde någon avblåsning som gjorde intryck på mig och fick mig tro på en rättdömd straff.
Efter flera minuters livligt diskuterande fick så straffexekutor Diego Tristán lägga upp bollen. Straffen satt säkert i målvaktens högra hörn även om målvakten gick rätt. Mål och kvitterat för hemmalaget. Sett till spelet var det inte orättvist men man kan inte låta bli att tycka synd om baskerna som fick två tveksamma domslut emot sig på kort tid.
Efter kvitteringen tände hemmapubliken spelarna rejält och en intensiv jakt på fler mål inleddes med 5-10 minuter kvar att spela. Spelarna såg nu pigga ut och känslan var att en repris på bortamatchen inte var omöjlig. Med detta menar jag att Deportivo då kvitterade Bilbaos ledning för att sedan avgöra på stopptid. Ja, Depor vann faktiskt den matchen med 2-1, inte tvärtom Daniel Kristiansson. När Romero i slutet tog sig in i straffområded och spelade parallellt till Luque som drog till direkt var det en stark déjà vu-känsla som slog mig eftersom det var precis så det såg ut i Bilbao när Depor avgjorde. Dessvärre hade inte Luque den rätta skärpan ikväll. Matchen slutade 1-1, ett resultat jag inte vet riktigt vad jag ska säga om...
Depor spelade inte dåligt men står inte alls att känna igen. Den stabilitet i defensiven och framförallt i passningsspelet finns inte kvar. Det blir ofta rörigt och plottrigt. Ovanligt och onödigt många enkla misstag begås. Stundtals såg spelet lovande ut men ofta var det slarvigt. Detsamma kan sägas om Athletic som dock hade sin taktik klar och spelade efter den, något som var svårt att urskilja ur Deportivos spel den här kvällen. Offensivt ser det ganska klent ut. Valerón får gå ner och hämta boll alldeles för långt ner. Han gör det bra men Depor blir en man mindre där uppe. Scaloni är inte särskilt kreativ men kämpar som ett djur och högerkanten såg bra ut med honom och Manuel Pablo som fyller på och deltar i anfallen. Romero är skicklig och intelligent både offensivt och defensivt. Saknar snabbheten dock. Luque är oberäknelig men försvinner alldeles för mycket ur matcherna. Igår bjöd han på ett par skott, ett par frisparkar, några fina finter och en cykelspark men borde kunna få ut mer av sin talang.
