Rapport från Juan Acuña-trofén.
I en mycket märklig turnering vara iallafall slutsegraren rätt...
Deportivo, Birmingham och Deportivos B-lag - Fabríl - spelade på fredagskvällen den 16:e upplagan av "El trofeo de Juan Acuña". Turneringen som är döpt efter Deportivos smått legendariske målvakt är en av sommarens märkligaste träningsturneringar. Upplägget påminner en hel del om de nyårscuper man som barn spelade. Ni vet, de som bara hade tre deltagare eftersom alla andra ungar var bortresta. Arrangörslaget däremot tar de hela på fullaste allvar och ställer upp med 2 lag. Det ena består givetvis av de stackarna som inte platsar i A-laget. Turneringen avgjordes alltid under kortast möjliga tid, inget snack om återhämtning här inte. Ofta var vissa regler (såsom matchtid) ordentligt modifierade.
Exakt så var gårdagens turnering, matcherna spelades efter alla-möter-alla konceptet. Pausen mellan matcherna räckte på sin höjd för åskådarna att köpa sig en korv och matchernas längs var 45 minuter styck. Märkligt? Absolut!
Det enda laget utifrån var Engelska Birmingham, laget vars diplomatiska förhållande med Depor går helt i linje med Walter Pandianis humör. Pandiani deltog även han i turneringen som ett sista (får vi hoppas) framträdande på Riazor. Birmingham mötte Fabril i turneringens första match. Deportivos B-lag, för dagen mer liknande ett C-lag då flera spelare fick gästspela i förstauppställningen, stod upp förvånansvärt bra mot ett på papperet slagkraftigt Birmingham. "The Blues" hade väldigt svårt att skapa klara chanser och det var inte förrän Emile Heskey drattade på ändan i närkamp med David Yáñez som nollan kunde spräckas. Straffen, som var väldigt tveksamt dömd, förvaltades av Finnen Forsell och betydde 1-0 till Birmingham, ett resultat som stog sig till slutsignalen.
I den andra matchen fick Depor "the real thing" chansen att hämnas sina skyddslingar. Capárros ställde upp med följande elva:
Mallo - Ramón, César, Juanma, De Guzmán - Víctor, Acuña, Iván Carril, Momo - Valerón, Luque. Flera omkastningar alltså, de mest anmärknings värda att Luque fick chansen som Forward, De Guzmáns högerbacksplats samt att unge Ramón fick chansen på vänsterbacken.
Det visade sig att Depor inte skulle ha några som helst problem mede Engelsmännen. Albert Luque kunde tidigt sätta 1-0 efter passning från Toro Acuña. 11-minuter senare knyckte Momo, som nyligen blivit belönad med en plats i Deportivos trupp, bollen från en Birmingham försvarare och satte enkelt tvåan. Matchen dog lite grann efter det och Deportivo hade inga problem att bibehålla resultatet. Mest av alla imponerade vänsterbacken Ruben, faktiskt tillräckligt att han kan komma att göra officiell debut mot Marseille då Joan Capdevila är avstängd.
I den sista matchen - som skulle avgöra var segerbucklan hamnade - spelades alltså mellan Deportivo och Fabríl. Cappa gjorde flera rockader från den första elvan och mönstrade detta lag: Munúa - Ramón, Pablo Amo, Juanma, De Guzmán - Jesús Muñoz, Acuña, Víctor, Luque - Valerón, Senel.
Fabril bjöd på hårt motstånd och flera gånger fick Munua i målet visa upp sina konster för att hålla målet fritt. Ramón accentuerade sin fina insats med ett mål, Depors andra i matchen. Det första gjordes av talangfulla forwarden Senel. Fabril fick dock ett tröstmål, inskickad av Efrén.
Turneringens vinnare blev som brukligt är Deportivo, en stark värdemätare trots den minst sagt skumma turneringen. Alltigenom en småtrevlig turnering som iallafall undertecknad gärna ser fler av.
