CD Alcoyano - Deportivo 2-0 (1-0)
En riktigt usel insats föranledde ytterligare en bortaförlust
Nä, det här gick inte alls. Som 95 av er redan sett så skrev jag ett blogginlägg om min entusiasm inför den här matchen. Jag trodde faktiskt, i min enfaldhet, att en nykomling vars största bedrift, enligt historian, var att ha legat under med 0-13 men ändå inte givit upp skulle vara en munsbit. Jag mer än hoppades på seger, jag trodde på det, och nu sitter jag här, ett par timmar efteråt, och försöker begripa hur detta egentligen gick till. Det här skulle vara en match som Depor kunde sova sig igenom, problemet var bara att det ofta såg ut som det var precis det de gjorde. Pinsamt, faktiskt.
Oltra startade med en uppställning som åtminstone såg ut att vara defensivt lagd. Dani i mål, ett mittlås med Colotto och Aythami - som tidigare under dagen på hotellet skurit sig i knät så illa att hans medverkan inte var säkerställd, vi hoppas att slapstick-kvaliteten på den historian är lika rolig som den är i våra huvuden. Ayoze till vänster och Seonae till höger rundade av backlinjen, medans Álex, Vázquez och Valerón formade innermittfältet. På högerkanten petades Saul till förmån för Laure, ett beslut som skulle te sig alltmer obegripligt ju längre matchen led, och vi, led. Salomão höll till till vänster medan Lassad lämnades ensam längst fram.
Första halvlek
Det första man noterade när matchen satte igång var att arenan uppenbarligen krympt ett par storlekar. Små pittoreska (och väldigt inbjudande) läktare ramade in en gräsmatta som, ja, föreföll väldigt liten. Jag har sett en massa fotbollsmatcher från en massa arenor, och jag vet att minimimått finns och tillämpas, men det här verkade faktiskt vara för litet. Boll och spelare transporterades alldeles för snabbt över hela planen, och några faktiska ytor på kanterna existerade egentligen aldrig.
Vilket inte är en ursäkt, för något alls. Bortamatcher ska spelas på okänd mark, det är därfär de kallas borta, och borta är precis vad Depor var, under ordets samtliga definitioner.
Drygt tre minuter in i matchen fick Jimenez skottläge (igen, obegripligt nära straffområdet) och dundrade bollen i ribban. Bollen studsade ner, minst en halvmeter innanför mållinjen, och ut. Ingen av domarna noterade detta faktum, och stumma av skam kunde Depor spela vidare.
Spelet var, från Depors sida, under den första kvarten obefintligt. Felpassar, felbeslut, stillastående och allmänt tillkrånglande bök var tonen som direkt angavs, och sättet hemmaledningen sedan föll på kunde bara accentuera just det.
En långboll som inte såg så lång ut tog sig ändå fram till Depors straffområdesgräns. Ayoze mötte bollen direkt och försökte passa hem den till Aranzubia, som dock inte alls var med på de så kallade noterna - han stod överhuvudtaget inte alls där Ayoze hade tänkt sig - och bollen rullade istället in så där retfullt sakta som den aldrig gör i motståndarnas mål. 1-0, med ett väldigt komiskt självmål.
Det är lite svårt att avgöra vems felet var då kommunikation var den uppenbara bristen i detta fall, men även på den här nivån måste man spela med större marginal än så. Med tanke på det bortdömda, eller ickedömda målet tidigare var detta egentligen inte mer än rätt. Nu kanske vi kunde börja spela, på riktigt.
Så blev det inte riktigt. Återstoden av halvleken var trevande, med massor av slarv från båda lagen. Det var trångt, trångt, trångt på mittfältet och att sy ihop tre eller ens två passningar med någon slags konstruktiv tanke var en omöjlighet, inte ens Valerón lyckades hitta ett sätt att tämja den uppenbart dåliga planen.
När Depor väl lyckades skapa någonting - och jag använder ordet någonting väldigt frikostigt här, vilket borde säga allt om matchkvaliteten - var det genom vänsterkanten. Stackars Ayoze var en av få med anfallsvilja, hans långskott var det enda av värde som avlossades i matchinledningen.
Salomão ville inte vara sämre, och med bara lite tur hade han faktiskt kunna bli målfkytt, då hans skott efter en elak studs helt ställde målvakten Fernando Maestro, som med en dirigent-knyck med ena armen trots allt lyckades rädda.
Resten av halvleken var mer av detsamma, minus halvchanser, en Jesús Vázquez-nick strax utanför var det sista, och enda väsentliga, som hände.
Andra halvlek
Jag hoppades på ett tillskärpt och tänt Depor till andra halvlek, men väldigt snabbt insåg jag att det här inte var vår kväll. Bollen var förvisso i vår ägo under merparten av tiden, men chanser, eller för den delen strukturerat spel, stod icke att finna. Ett fint anfall skapades dock, finfint snirklande kortpassningar (några andra kunde inte utdelas på den här planen) ledde fram till att el rey Juan Carlos Valerón revs ner precis utanför straffområdet. Frisparken tog han själv hand om, precis över ribban.
Oltra bytte ut den dittils dålige Seoane och tog in Riki, en rockad som ledde till att Laure fick återgå till högerbacken där han hör hemma och Lassad drog sig längre ut åt höger, men det var inte förrän Saul till slut byttes in, istället för Vásquez som fått extremt lite uträttat, som någon uppryckning faktiskt kunde hittas.
Amatörtaktikern i mig måste rikta lite kritik till vår tränare.När man spelar på en så här smal plan så kommer det bli trångt, och enda sättet att stävja det ihopklumdade mittfältet torde vara att dra isär det, med kantspel. Laures stabbiga löpningar räcker inte här, och ipso facto, när Saul fick chansen öppnades faktiskt matchen upp. Depors anfall såg helt plötsligt ut att ha både fundament och udd. Fina spelvändningar gav ytor, inlägg, och hörnor, en av dessa ledde till ett lysande nickläge för Lassad, som dock fick den för högt upp på huvudet. Bollen seglade i en prydlig båge ner i Maestros famn.
Det riktiga läget skulle komma, och det kom i tre exemplar. En kontring gav Saul utrymme, skottet såg tamt ut men Maestro släppte returen rakt ut till en fristående Salomão, som bara skulle lägga in den. Maestro var fock snabbt uppe och räddade igen, fyra spelare tjurrusade på returen men varken Lassad eller Riki hann först.
Med tio minuter kvar och desperationen i högsta grad i vitögat bytte Oltra ut Aythami och satte in Juan Dominguez. Efter en av oräkneliga felpassar fick hemmalaget hela Deportivos planhalva för sig själva, man kom två fria mot stackars Dani och gjorde sjävlklart mål. Finito.
Insatsen var usel på fler sätt än vad jag vill tänka på. Taktiken var uppenbart fel från början, de inviduella misstagen var alltför många för att bara ignorera men det var håglösheten som kommer att oroa mig mest under veckan. När ett topplag inte brinner för sin uppgift så kommer det att misslyckas, och Depor har helt enkelt inte råd med många fler sådana här matcher.
Deportivos bästa spelare: Salomão
Alcoyano: (4-4-2) Maestro - Pina, Morcillo, Fernando Martín, Devesa - Álvaro, Miki, César Remón (Rafa Gómez 64’) Cañadas (Gato 76’) - Diego Jiménez, Choco Lozano (Batres 80’).
Deportivo: (4-2-3-1) Aranzubia – Seoane (Riki 58’), Colotto, Aythami (Juan Dominguez 74’), Ayoze – Jesús Vázquez (Saúl 65’), Álex Bergantiños – Laure, Valerón, Salomão - Lassad
Mål: 1-0 (6’) Ayoze (o.g.), 2-0: (86’) Gato
Domare: Jorge Valdes Aller. He showed yellow card to Seoane (49’), Lozano (60’), Morcillo (62’), Miki (78’), Ayoze (83’) and Aranzubia (84’)
Plats: El Collao
Publik: ca. 4,000
