Spelarbetyg mot Getafe

Vem var bäst och vem var sämst i matchen mot Getafe?

Betygsättning

0 – Bedrövligt dåligt
1 – Inte godkänd
2 – Förbättring krävs
3 – Godkänd
4 – Bra
5 – Mycket bra
6 – Världsklass

1. Daniel Aranzubia – 3
Även om Aranzubia släppte in fyra mål på nio skott så var han faktiskt chanslös vid tre utav tillfällena. Vid det sista målet så går det att ställa sig frågande om Daniel kanske hade kunnat rädda den bollen om han hade försökt. Nu såg det ut som att han gav upp redan på förhand. Jag tycker även att han sålde sig rätt så enkelt vid 2-0 målet. Men i stort sett så var Aranzubia en utav de bättre Depor-spelarna där räddningen på Colungas volleyskott är en höjdare.

15. Laure – 4
I denna match så är Laure överlägset vår bästa spelare. Han bjuder på härliga offensiva raider och hans självförtroende verkar vara i taket. Han tunnlade Gavilán, han löpte sönder Mané och ägde sin högerkant mot två motståndare. Laure gjorde endast ett endaste misstag, som jag kan hitta, i denna match och det var vid 3-0 målet när Laure bjöd på en ordentlig indianare som sedan skulle resultera i ett mål för hemmalaget.

19. Diego Colotto – 1
”Bäst” (om man kan uttrycka sig så) av våra mittbackar. Enda anledningen till att han inte får ett bedrövligt dåligt betyg är att han kändes relativt farlig på de fasta situationerna. När ställningen var 0-0 så vann Colotto en nickduell mot en Getafe-spelare och var sånär på att ge oss ledningen, Getafe räddades då av Ustaris stora hand. Men i defensiven så var Diego helt borta och han gick inte alls att känna igen.

23. Aythami – 0
Oj, vilken dålig insats av Aythami. Aythami förlorade nickduellen mot Miku vid 1-0 målet, Aythami joggade bakom Colunga och Zé Castro vid 2-0 målet och ville inte ens försvara och vid både 3-0 och 4-0 målen så såg Aythami ut som en skolpojke i sitt positionsspel. Speciellt vid 4-0 målet då Aythami inte alls visste vart han hade sin gubbe. Patetiskt dåligt och fruktansvärt oengagerat.

5. Zé Castro – 0
Om det var möjligt att dela ut ett lägre betyg än en nolla så hade Zé Castro helt klart fått detta. Jag förstår fortfarande inte hur Lotina kan ge Zé Castro chansen när någon mittback saknas, det är helt oförstående för mig. Zé Castro är högst inblandad i minst tre utav Getafes fyra mål och så dålig som portugisen var denna dag har han inte varit sedan hans självmål mot just Getafe ifjol, eller något annat av sina mängder av självmål i Depor-tröjan.

2. Manuel Pablo – 2
Vår kapten hade det väldigt tufft ute på sin vänsterkant och tilläts väldigt sällan ta steget upp i banan, tillskillnad från Laure. Pablos roll var klar från start – håll position. Detta gjorde även Manuel med råge. Det går inte direkt att klandra Pablo för något utav målen och inte heller gjorde han några större misstag, men han var alldeles för inaktiv i defensiven och med tanke på de problem som Zé Castro och Aythami hade (läs orsakade) så kanske Pablo bör ha tagit steget in i banan lite oftare.

4. Rubén Pérez – 2
Inte heller januarimånads bästa spelare Rubén Pérez bjöd på någon strålande insats. Getafes 2-0 mål kan man lägga stor vikt på Rubén Pérez axlar som passade helt snett med en djupledsboll till Adrián Colunga som snällt tog bollen och rundade Aranzubia. Lite som Steven Gerrard har gjort vid två tillfällen till en viss Thierry Henry. Efter den incidenten så blir Pérez väldigt anonym och tog inte för sig på samma sätt som han tidigare gjort.

28. Juan Domínguez – 1
Om Rubén Pérez var anonym så var det ingenting jämfört med hans pivote kamrat Juan Domínguez. Den egna produkten såg väldigt vilsen ut (de få gånger man såg han) och det känns uppenbart att han hellre ligger i en offensivare roll. Juan gillar att följa med framåt, vilket är positivt, men han lämnade Pérez alldeles för ensam vid många kontringar vilket gjorde att båda våra pivotes hamnade på ”mellis”.

9. Míchel – 2 (ut i den 45:e minuten)
Jag förstod inte riktigt bytet av Míchel. Visst, han hittade aldrig den position som Lotina troligen hade velat se honom i, men han kändes som en utav de kreativaste i Depors lag. Han vågade ta avslut, om än väldigt klena sådana, och han gick in i dueller som många troligen hade backat undan ifrån. Som t.ex. när Miguel Torres skadade sig trots att Torres själv gick in vårdslöst. Míchel blev ett offer för en desperat Lotina och det är tråkigt enligt mig.

8. Lassad – 1 (ut i den 61:a minuten)
Vanligtvis så är det tråkigt att bara dela ut treor i betyg, men idag så känns det som att tvåan är standard betyget. Vad vet vi om Lassad då? Jo, han är en gänglig anfallare som gärna tar egna initiativ men som sällan skapar lägen för andra. Det sistnämnda var väldigt highlightat i denna match då Lassad flera gånger håller i bollen alldeles för länge och tappar bollen på offensiv planhalva. Han har lite att lära av magister Valerón.

10. Adrián – 3 (ut i den 66:e minuten)
Nu blev det inget mål för Adrián och han skapade inte speciellt många farligheter, men han tog ständigt löpningar och hjälpte Laure ute på högerkanten. Tillskillnad från många andra matcher så var Adrián aldrig en boxplayer denna gång, utan nu var det mest fokus på laget och det gjorde han bra. Jag anser att han borde ha fått vara kvar på planen i 90 minuter. Jag tror att hans löpningar hade skurit sönder Getafes försvar i slutet.

Inhoppare

11. Riki – 3 (in i den 45:e minuten)
Riki gjorde sin första match för året (om jag inte missminner sig) och behövde inte många minuter på sig för att träffa trävirket. Han vände snyggt om och drog till med vänsterfoten rakt i stolpen. Han skulle även få ett par till målchanser, men utan resultat. I den 68:e minuten så skulle han åtminstone noteras i målprotokollet efter att ha dunkat in en boll från straffpunkten. Med tanke på att han byttes in redan i halvtid så bör han vara helt spelklar nu och det är bara att hoppas på fler mål från den tidigare Getafe-spelaren.

21. Juan Carlos Valerón – 2 (in i den 61:a minuten)
Vår egenägda trollkarl brukar numer sällan kunna hoppa in och vända underlägen som dessa till Deportivos favör. Men han kan om han vill, som i matchen mot Athletic Bilbao för lite drygt ett år sedan. Ni vet, matchen som Filipe Luis bröt foten. Då var han kung och gjorde det omöjliga möjligt. Nu kom han in vid ställningen 4-0 och få hade väll trott på någon vändning. Det gjorde inte jag och det såg det inte heller ut som att Valerón gjorde.

17. Xisco – 2 (in i den 66:e minuten)
Hemvändaren Xisco behöver bara vara på planen i två minuter innan han fixar fram århundradets skummaste straff. Inte nog med att Xisco ramlade cirka en och en halv meter utanför straffområdet, utan han snubblade även på sig själv. Men domaren ville vara snäll med Depor och gav oss en tredje straff mot Getafe denna säsong. I övrigt så syntes inte Xisco så speciellt mycket.