Fem matcher med Clarence Seedorf
Det är hög tid att syna Clarence Seedorfs första fem matcher som manager för Deportivo de la Coruña. Detta görs utifrån fem punkter.
Den fjärde februari i år stod det klart att Cristóbal Parralo var den andra tränaren att få sparken från Deportivo denna säsong. Dagen därpå, den femte februari, stod det klart att den tidigare stjärnspelaren Clarence Seedorf skulle ta över ansvaret för laget. Holländaren har nu styrt klubben i nästan precis en månad. Under den här perioden har fem matcher spelats varav två har slutat oavgjort och tre har slutat i förlust. Har någonting överhuvudtaget förändrats sedan Seedorf ersatte Parralo? I sådana fall vad? Nedan kommer jag att spalta upp fem punkter som hittills har satt sina spår under Seedorfs ledarskap.
1. Försvarsspelet
Faktum är att Deportivo inte släpper in lika många mål längre i jämförelse med tiden för Cristóbal Parralo. Om vi tittar på Seedorfs inledande fem matcher har laget släppt in totalt sex mål. Under Parralos fem sista matcher släppte Deportivo in hela 17 (!) mål. Om vi tittar på Parralos första fem matcher i Depor släppte laget in elva mål. Det går alltså att notera en ganska stor skillnad mellan Parralos och Seedorfs defensiva tänk.
Om vi bortser från statistiken och kikar på det mer taktiska så finns det några skillnader också. Parralo propagerade för ett högt presspel med en hög backlinje. Det som var signifikant för Parralos sätt att försvara var just att hela laget skulle pressa högt och vinna boll så fort som möjligt. Detta har Seedorf helt gått bort från. Clarence Seedorfs filosofi är annorlunda på det sättet att spelarna inte alls pressar sönder motståndarna utan låter istället motståndarlaget rulla runt lite som de vill – på offensiv planhalva. När bollen väl närmar sig lägger man in pressen och försöker stötbryta. Det har hittills lett till att vissa lag har haft svårt att skapa målchanser mot Depor, men det har samtidigt gjort att även Deportivo haft svårt att skapa chanser (mer om det nedan).
2. Offensiven
Eftersom Deportivo numer faller längre och längre ner i banan har laget haft allt svårare att skapa målchanser. Under Parralos ledning gjorde laget mål i samtliga femton matcher utom fyra. Nio mål skördades på de första fem matcherna. Värre har det gått för Seedorf. Med Seedorf som manager har Deportivo bara gjort ett mål på fem matcher. När man väl gjorde mål under Seedorfs ledning räknades det in som ett självmål. Slutsatsen vi kan dra av denna statistik, i kombination med det ovan, är att defensiven har blivit bättre under Seedorfs ledning men att offensiven har blivit sämre sedan Parralo har lämnat.
Rent taktiskt har laget väldigt svårt att skapa målchanser sedan Seedorf tog över. Av de fem matcherna som Seedorf har coachat har Deportivo vid blott ett tillfälle (hemma mot Espanyol) avlossat mer än tre skott på mål. Två skott på mål mot Eibar, ett mot Getafe, två mot Betis och noll mot Alavés är skottstatistiken hittills. Laget har med andra ord enorma problem att komma till skott. En av anledningarna, som jag kan se, är att laget saknar kreativitet i offensiven. Seedorf förlitar sig främst på att Adrián López, Florin Andone och Lucas Pérez ska skapa allting på egen hand där uppe. Understöd från mittfältarna lyser med sin frånvaro och ytterbackarna verkar ha fått tydliga defensiva instruktioner av managern att hålla sig tillbakadragna. Därmed skapas frustration offensivt och få målchanser har uppstått. Många gånger ser vi Florin Andone ensamt kriga i straffområdet med tre-fyra försvarare. Då är det svårt att göra mål.
3. Petningen av Fabian Schär
Okej, schweizaren har inte haft en fantastisk säsong hittills – det kan jag hålla med om. Däremot tycker jag det är underligt att Fabian Schär, under Seedorfs ledning, hållits utanför startelvan. Både Pepe Mel och Cristóbal Parralo såg Schär som det givna valet som mittback tillsammans med Sidnei. Detta håller dock inte Seedorf med om. Istället har Seedorf valt att satsa på Raúl Albentosa och januariförvärvet Eneko Bóveda. Deportivo släpper in mindre mål nu, vilket jag beskrivit ovan, men jag förstår verkligen inte vad Seedorf ser i Albentosa och Bóveda. Den spanska duon gör ständigt misstag som aldrig Schär gjorde. Ifjol petades till och med Albentosa av den odugliga Alejandro Arribas. Bóveda värvades in av Parralo som backup till Juanfran som högerback – inte som mittback.
Det Fabian Schär kan erbjuda, förutom sitt defensiva arbete, är sin spelförståelse i offensiven. Tidigare under säsongen har vi sett 26-åringen följa med i anfallen och dessutom gjort två ligamål – vilket är lika många som övriga ytterbackar och mittbackar tillsammans. Med tanke på lagets svaga offensiv skulle jag absolut föredra den schweiziske landslagsmannen före både Bóveda och Albentosa. Dessutom måste Sidnei in i startelvan permanent igen. Enligt mig är Sidnei och Fabian Schär våra bästa mittbackar och de måste få starta framöver. Albentosa och Bóveda är på sin höjd dugliga backups.
4. Pivotefrågan
Många Deportivo-supportrar har ledsnat på Guilherme, Celso Borges och Pedro Mosquera. Ingen av de nämnda har visat de kvaliteter som krävs för att agera ordinarie pivote och detta har Seedorf insett, till skillnad från sina företrädare. Seedorf noterade omedelbart avsaknaden av en renodlad defensiv mittfältare i truppen. En städare så att säga. Därför valde holländaren nästan omedelbart att slå ett samtal till Sulley Muntari som stod utan klubb. Muntari bör nu ses som den ordinarie pivoten bakom övriga mittfältare. Ghananen har nu startat två raka matcher och ser ut att peta trion ovan.
Celso Borges, som varit ordinarie sedan han anlände från AIK i januari 2015, har varit på bänken i fyra av fem matcher under Seedorfs ledning. Istället har han satsat på den nyss nämnda Muntari och dansken Michael Krohn-Dehli. Krohn-Dehli har däremot inte visat sig vara någon höjdare heller och Borges petade den tidigare Celta-spelaren senast mot Eibar. Om Borges ska behålla sin startplats får han nog komma till insikt om att det framförallt inte handlar om en defensiv mittfältsroll utan snarare som en spelare lite högre upp i banan. Där finns det dock också konkurrens i form av Guilherme, Mosquera, Fede Valverde, Emre Colak, Carles Gil och Michael Krohn-Dehli. Vilka två av dessa som ska starta i 4-1-2-3-formationen verkar inte Seedorf vara säker på ännu. Många, inklusive mig själv, vill se Emre Colak från start tillsammans med antingen Fede Valverde (som nu är skadad) eller Carles Gil. Då skulle även kreativiteten på mittfältet öka och brunkare som Guilherme, Mosquera och Borges blir petade.
5. Den sista utposten
Den största oron under hela den här säsongen har varit frågan om vem som ska vara förstamålvakt i laget. Pepe Mel provade fyra (!) olika målvakter på de första åtta matcherna den här säsongen. Cristóbal Parralo slog fast att Rubén Martínez skulle vara förstamålvakt och det spåret har Seedorf delvis också kört på. Rubén har startat fyra av fem matcher under Seedorf. Senast, mot Eibar, startade dock ukrainaren Maksím Kóval som därmed blev den femte målvakten att starta en ligamatch för säsongen. Kóval gjorde dock en tabbe vid Eibars mål och blev utvisad redan i den 38:e minuten. Då var det dags för Rubén Martínez igen.
Jag skulle vilja påstå att Deportivo har ligans sämsta målvakt. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men jag saknar Germán Lux just nu. Många supportrar har också tröttnat på tränarnas envisa val att sätta Rubén Martínez som ordinarie burväktare. Doldisen Francis Uzoho, som spelar i b-laget, är en av kandidaterna att följa med Nigeria till VM i sommar. 19-åringen ses som ett enormt löfte och stod bland annat mot Argentina i en träningslandskamp. Här tycker jag att Seedorf ska våga chansa och sätta Francis mellan stolparna. Rubén Martínez håller inte, Przemyslaw Tytón kastar in bollarna och Maksím Kóval är uppenbarligen inte ett val att räkna med. Francis har hittills startat två matcher (båda i oktober) i a-laget och har inte gjort bort sig. Trots det är han förpassad till b-laget. Seedorf, make a move!
