Mer än halvvägs in – hur har det sett ut?
Deportivo de la Coruña fortsätter att harva runt i den spanska tredjeligan. Laget siktar mot uppflyttning men vägen är fortsatt lång. Efter 21 spelade omgångar leder man emellertid Primera División RFEF.
Ja, då var vi här igen. Det var längesedan jag senast kritade någonting på Depor-sajten och det är av uppenbara skäl. Dels har jag inte haft den tid som krävts, dels har intresset de senaste två åren varit låg. Kom dock inte här och kalla mig för medgångssupporter – det är ingen som hejar på denna förening. Att överhuvudtaget se matcher var som att spela rysk roulette. Ibland fanns det en stream som fungerade, ibland fick man försöka lyssna på någon lokal radiostation. Det sistnämnda har varit ett problem eftersom min spanska med åren blivit svagare och för att min galiciska är lika med noll.
Med det sagt går det emellertid att köpa sig till footters-streaming där RFEF valt att placera sina matcher. Därifrån har jag sålunda följt klubben den senaste tiden. Vad är nytt då? Frågan är väl snarare, vad finns kvar? Àlex Bergantiños och Riazor, typ. Här ska ingen längre utläggning kring specifika spelare, dess insatser, managers eller det folkliga stödet göras. Den här artikeln är mest för att påvisa att rapporterandet om Spaniens finaste klubb ska återuppstå. Åtminstone i någon form.
Det är lite lustigt att jag redan på förhand hade valt att skriva denna ”hej igen”-artikel samma dag som Deportivo, givetvis, åkte på sin första hemmaförlust för säsongen. Detta gjorde man mot playoff-jagande Real Unión. Det var för övrigt en märklig match som Depor totalt dominerade. 36-årige Miku brände såväl en straff som ett par ”sitters” samtidigt som 35-årige Juan Mackay läste någon Kalle Anka-pocket när han stod för en rejäl tavla vid gästernas 0-2-mål. Det har stundom sett ut så denna säsong men Depor har alltid lyckats hitta sätt att vinna matcher, trots att läget sett uselt ut. Så var det exempelvis mot Inter de Madrid häromveckan när man avgjorde på stopptid.
Givetvis är det en aning förödmjukande att skriva om ett Deportivo som spelar sin andra raka säsong i Spaniens tredjeliga. Den heter Primera División RFEF nu förresten, för er som har missat det. Den här säsongen har dock visat betydligt mer än fjolårets märkliga covidsäsong. Deportivo ligger just nu på en förstaplats i Grupp 1 (av två grupper) och innehar sålunda en av två direktplatser till Segunda División för tillfället. Största utmanaren under säsongen har varit ett annat klassiskt lag, Racing Santander. Förra året kastade man bort alla möjligheter till uppflyttning ungefär vid den här tidpunkten på året. Förhoppningsvis håller man i och håller ut denna säsong.
Nåja, fortsättning följer! Jag hoppas att ni är med mig på resan mot Segunda División och, förhoppningsvis, La Liga – där vi hör hemma. Men! En sak i taget.
