The beautiful game – politik och fotboll
Ännu en person har fått sätta sitt liv för idrotten vi älskar så mycket. Och ännu en gång fördöms situationen som ett samhällsproblem, snarare än ett fotbollsproblem. När ska vi inse att politik och fotboll går hand i hand, oavsett om vi vill det eller ej. Framförallt i Spanien. Vila i frid, ”Jimmy”.
The beautiful game. Det har blivit som en slogan för världens största idrott genom åren. Men då och då stöter vi på hinder på vägen, saker som går långt utanför fotbollsplanen. Det finns vissa som påstår att fotboll och politik inte går hand i hand, men då har man nog inte sett särskilt mycket spansk fotboll.
I söndags möttes jag av nyheten, under pågående match, att en Deportivo-supporter ska ha knivhuggits och kastats ner i Manzanares någon timme innan avspark. Någon fullständig polisrapport har, om jag nu inte misstar mig, inte presenterats utan uppgifterna baseras på observationer från diverse sociala medier och nyhetsbyråer. Oavsett vad så är det en människa som har fått sätta livet till. Ännu en människa som viftar med någon slags flagga som ska representera en fotbollssupporter.
Francisco Javier Romero Taboada, eller kort och gott ”Jimmy” som han kallades, var i grund och botten en supporter för Deportivo La Coruña. En 43-årig man som hade två barn, en 19-årig dotter och en 4-årig son. Enligt de rapporter som hittills har dykt upp så var han en person som var väldigt återkommande dels på Riazor och dels på resande fot när det vankades bortamatcher. Jimmy är den nionde personen sedan 1982 som går bort i Spanien på grund utav fotbollsrelaterade orsaker.
Riazor Blues kallas den mest fanatiska och radikala supportergruppen till Deportivo. Varje år är det någonting kring denna supporterförening som händer. När Miguel Àngel Lotina förde ner Depor i Segundan för första gången på 00-talet, så vandaliserade Riazor Blues sin egen hemmaborg och när den tidigare Celta Vigo-managern Fernando Vázquez tog över för lite mindre än två år sedan fick han känna av supportrarnas vrede när en vattenflaska dök mot hans huvud under hans första presskonferens på Abegondo. Vidare har attacker mot, bland annat, bortasektionen vid Galicien-derbyt mot Celta ägt rum där välkomsttexten löd ”Välkomna till Auswitch”. Och detta är bara några få exempel från de senaste åren.
Men i Riazor Blues finner vi en falang som sticker ut ännu lite mer och de kallar sig själva för Los Suaves. Deportivos tidigare president Augusto César Lendoiro, som var tvungen att lämna sitt jobb för ungefär ett år sedan, var en utpräglad högervriden person på den politiska skalan. Något som Los Suaves inte kunde identifiera sig med då denna grupp framförallt sympatiserar med mer traditionella vänsteråsikter. Lendoiro fick mycket kritik genom åren, trots att man dels vann en ligatitel och tog sig till semifinal i Champions League under hans styre, och mycket av den kritiken kom just från Riazor Blues med Los Suaves i spetsen.
Till matchen mot Atlético Madrid var det Riazor Blues och delar av Los Suaves som tog den oerhört långa bussresan ner till huvudstaden från Spaniens nordvästra hörn. Enligt källor ska de mest radikala supportrarna ha tagit bussen från grannstaden Lugo snarare än A Coruña, mycket för att undvika att myndigheter ska veta att de var på väg ner till Madrid. Men den galiciska polisen säger sig ha känt till att en större grupp från Riazor Blues och Los Suaves skulle resa söderut ändå. Dessa radikala vänsterextremer har sedan tidigare ett gott samarbete med bland annat Biris Norte i Sevilla, men även med Rayo Vallecanos extremer i Los Bukaneros. Via appen whatsapp ska Los Suaves haft kontakt med Los Bukaneros, som dessutom kontaktat Alcorcóns extremer Alkor Hooligans, för att förbereda sig på att gå till attack mot Atlético Madrids mer högerdrivna Frente Atlético.
Men härifrån börjar historierna gå åt olika håll. Många supportrar som reste från A Coruña säger att Frente Atlético ska ha ”överraskat” dem och attackerat precis när bussen anlänt till Madrid. Å andra sidan så går det rykten om att Los Bukaneros ska ha dragit igång bråket för att sedan överlämna grovjobbet till Los Suaves och Riazor Blues. Los Bukaneros har efteråt sagt att man inte haft någonting med våldsamheterna att göra, trots att två av deras medlemmar blev gripen. Tolv medlemmar i Riazor Blues/Los Suaves greps, medan Frente Atlético och Alkor Hooligans fick se två respektive en bli gripen.
Jimmy var en medlem utav Los Suaves. Han var en utav de mer extrema och radikala i organisationen och kallades för ”farfar”. Vad motivet till bråket är vet vi fortfarande inte och frågan är om vi någonsin kommer att få veta det. Men av det som har framgått så kan vi enkelt sätta fingret på att det är politiskt. Säga vad man vill om att politik inte ska påverka fotbollen, men det gör den. Mycket mer än vad man tror.
Båda lagens presidenter har tagit avstånd från våldet, vilket är bra, men jag är fortfarande kluven till vad man gör åt saken. Det är inte första gången Riazor Blues och Los Suaves stökar till det ute i Spanien. Det är heller inte första gången Frente Atlético hamnar i dispyter med andra lag. Jag tycker det är jättebra att man fördömer det som har inträffat, men det gäller att gå till botten med problemet. Diego Simeone sa efter matchen att detta är ett samhällsproblem, inte ett fotbollsproblem. Där anser jag att han har både rätt och fel. Dessa två går hand i hand, framförallt i Spanien.
Vissa säger även att de inte alls känner empati över Jimmys död. Vilket jag tycker är oerhört tragiskt att säga. Jimmy må ha varit en radikal del utav en vänsterfalang som inte borde få följa med på fotbollsmatcher. Men det är ändå i grund och botten en person som har avlidit. En person vars familj lämnas helt ovetandes och uppgivna. Jag lider med dem och jag lider över att The beautiful game åter har skördat ett offer.
Vila i frid Francisco Javier Romero Taboada.
