Efter Bielsa - Före vadå?
Athletic vände sig inåt efter att samarbetet med argentinaren gick om intet. Vart står laget just nu? Hur långt kan det räcka?
Det var blandade känslor hos oss supportrar när det stod klart att Marcelo Bielsa inte skulle få förlängt kontrakt med klubben över säsongen 2013/2014. Det som såg ut att kunna bli ett långvarigt förhållande blev bara en kortvarig romans. När sedan förra säsongens bästa spelare Ander Herrera lockas med guld och gröna planer på andra sidan Atlanten i nyanställde Moyes regi så är hoppet på väg att försvinna. Bielsa hade lyckats övertyga spelarna att de kunde besegra vilka motståndare som helst och tagit dem till två cupfinaler men samtidigt växte meningsskiljaktigheter mellan honom och styrelsen. Det sportsliga blev naturligtvis lidande av allt runtomkring det som skedde på planen.
Vad skulle hända med Bilbaos stolthet och hela regionens främsta sportsliga ansikte utåt? Skulle klubben nu få slåss om att hålla sig kvar i högsta divisionen snarare än att sikta på Europaspel? Bredden saknades uppenbarligen att kombinera spel i liga, cup och Europa. Laget hade slutat på en 12:e plats i ligan och åkt ur både Europa League och Copa del Rey tidigt. Vilka åtgärder skulle sättas in för att vända på den nedåtgående spiral som laget hamnade i? Vad skulle man då göra för att få skutan på rätt köl igen? Om inte Bielsa kunde få laget till mer än en mittenplacering i ligan, vem skulle kunna göra det då? Skulle man gå tillbaka till fotbollen som spelades innan Bielsa kom till klubben under Caparrós med långa bollar och satsa på fasta situationer? Många frågetecken var det inför den här säsongen.
Redan när Javi Martínez klättrade över stängslet och ”älgade” hela vägen till München så fruktade man att Athletic haft sina 15 minuter i rampljuset med höjdpunkterna i Europa League- och Copa del Reyfinalerna och fler spelare skulle lämna klubben. Herrera stannade till slut efter en lång utdragen värvningscirkus iscensatt av Manchester United och dess hejdukar tillsammans med pressen. Mycket är fortfarande oklart om vad som var sant och inte i det som skrevs om hela affären men som förlorare stod så klart den lille Zaragozafostrade mittfältaren. Det kom även att prägla hans spel flera veckor därefter. Amorebieta och Llorente lämnar klubben gratis och i och med det så har mer eller mindre hela ryggraden försvunnit i laget.
Steg ett det nya projektet var att byta tränare. Det ryktades om antingen Ernesto Valverde eller José Ángel "Cuco" Ziganda som gjort underverk med B-laget och nästan tagit dem till Segunda division. Valet föll till slut på Ernesto Valverde som vänt en dålig trend i Valencia och erbjudits förnyat kontrakt men han valde alltså att komma tillbaka till laget han lett två säsonger mellan 2003 och 2005, och som han även representerat som spelare.
Som en reaktion på Amorebieta, Llorente och Martínez val att lämna klubben så valde man alltså att satsa än mer på spelare från regionen (Vizcaya) och spelare med hjärta för klubben för att stärka banden bland dem som var kvar. En Medveten strategi eller ett nödvändigt ont på en alltid begränsad marknad är svårt att veta men faktum är att man tog enbart hem spelare som spelat i Athletic i något av ungdomslagen. Även i B-laget och nedåt uttryckte man önskan att viljan att satsa på spelare från Bilbao eller de mindre städerna runtom i Vizcaya.
Man köpte in Beñat Etxebarria från Betis som uttryckt en stark vilja att återvända till sina rötter. Man köpte även in Kike Sola från Osasuna som även han har ett gäng ungdomsår i Athletic. Iago Herrerín, Mikel Rico, Xabier Etxeita och Balenziaga som är de övriga nyförvärven har förflutet i klubben.
Hemvändare blev temat inför säsongen och det ser ut som att det varit en lyckad satsning om man dömer av första halvan av säsongen. Spelmässigt så gick det lite trögt i början men trots att spelet stundtals gick knackigt så lyckades man vinna med uddamålet eller undvika att tappa alla poäng i matcherna. Det blev naturligt att testa sig fram för Valverde för att hitta sin uppställning och sätta sin prägel på laget.
Han har lyckats kombinera mycket av sitt eget spel med ett arv av Bielsas höga press och bollinnehavsfotboll. Man ligger nu på en fjärde plats i tabellen och är obesegrade på nya San Mamés. Man har lyckats med att både bredda och slipa till spetsen ännu lite till. Ett stabilare försvarsspel och en mer defensiv balans har gett fler poäng möjligtvis på bekostnad av skönspelet som infann sig i de bästa stunderna under Bielsa. Valverde har med två defensiva mittfältare gett Iturraspe lite avlastning framför backlinjen.
Det enda frågetecknet är anfallspositionen, en nummer 9, där det inte funnits ett klart förstaval pga Aduriz måltorka och Kike Solas långvariga skador. Vikarierna Toquero och Guillermo har inte övertygat än heller och det kommer säkert vara skillnaden i de här tuffa matcherna som står och väger. Kan man sätta dit chanserna eller kommer det fortsättningsvis vara mittfältare som gör målen?
Toquero är ingen framtidsman men eventuellt kan Guillermo Fernández som plockats upp från B-laget vara det, men det gäller då att han får chansen att komma in i rollen. Valverde har inte lyckats med att slussa in de yngre som han valt att ha med i truppen så här långt in i säsongen. Unai Albizua, Erik Morán och Enric Saborit som flyttades upp från B-laget inför säsongen har fått dåligt med speltid och i de matcherna de spelat har han inte haft speciellt mycket tålamod med dem eller i vissa fall satt in dem i fel lägen vilket skadar mer än det gör nytta. De behöver slussas in men på ett så smidigt sätt som möjligt.
Det kommer förmodligen att ges fler chanser till ynglingarna i och med skador osv. En annan möjlighet är att någon av dem blir utlånad i vinter. Vi får se vad Valverde har för planer. Det är som vanligt inte många alternativ man har om man vill förstärka där det är som tunnast, framåt. Det blir från B-laget eller från Segunda eller Segunda B som man får vända blicken och det kommer inte vara något alternativ som kommer att fungera på en gång så det kommer att krävas tålamod där också.
Valverde har nyligen gått ut och sagt att målsättningen nu är fjärde platsen och Champions League nästa säsong och det ser inte omöjligt ut att ta den bakom giganterna Barcelona, Real Madrid och Atlético men det är en lång säsong. Helt klart är att laget är mer rustat nu för Europaspel den här gången och man har förhoppningsvis lärt sig av Europa League-äventyret. Tongångarna är mer positiva nu än på väldigt länge och förhoppningsvis finns det kanske till och med en växel till att lägga i.
Aupa Athletic!