El Clásico i en cupfinal för sjätte gången
Den 20 april ställs ärkerivalerna FC Barcelona och Real Madrid mot varandra för sjätte gången i spanska cupen. Tidigare har titanerna möts fem gånger i en liknande sammanhang och katalanerna har en knapp fördel; 3 finaler vunna mot Madrids 2. I dessa fem möten har det förekommit oförglömliga individuella prestationer, minnesvärda slutresultat och skandalscener.
1936 – Madrid FC – FC Barcelona, 2-1
Zamoras sista räddning skänker titeln till Madrid
Blott 27 dagar innan det spanska inbördeskriget bröt ut möttes de båda giganterna inom spansk fotboll i cupfinalen på just Mestalla i Valencia och det var Real Madrid, som då hette Madrid FC, som tog hem titeln. Eugenio och Simón Lecue gav marängerna en 2-0 ledningen efter bara 12 minuters spel, men Josep Escolá, som ligger på en delad fjärde plats i Barcelonas interna skytteliga tillsammans med Leo Messi (164) reducerade i den 29:e minuten.
Madrids målbur vaktades av Ricardo Zamora, med smeknamnet ”el Divino”, den gudomlige. Han hade haft en förflutet i Barcelona och vunnit två cuptitlar med laget, men nu spelade han för antagonisten och olämpligt nog, eller lämpligt beroende på hur man väljer att se på det, var det just han som såg till att Madrid vann matchen. Precis i slutskedet av matchen svarade el Divino för en fantomparad efter ett skott längs marken av Escolá. Den spektakulära räddningen blev även Zamoras allra sista då han drog sig tillbaka efter säsongens slut.
1968 – Real Madrid – Barcelona, 0-1
”Flaskornas final” – skandalscener på Bernabéu
Det skulle dröja 32 år innan det återigen blev en Clásico i cupfinalen. Detta var även den enda gången som finalen spelades på Santiago Bernabéu med Barça och Real Madrid som motståndare. Matchens enda mål kom efter att Rifé slog ett inlägg mot marängernas straffområde och försvararen Zunzunegui styrde bollen i sitt eget mål. Efter det kontrollerade Barcelona matchen, men målvakten Sadurní var ändå tvungen att svara för några avgörande räddningar. I slutet av matchen blev hemmapubliken på Bernabéu förgrymmade när domaren inte blåste straff till Madrids fördel och började slänga in flaskor och andra föremål in på planen mot Barçaspelarna. Efteråt var diktatorn Franco tvungen att dela ut bucklan till kaptenen Zaldúa. Även Fusté och Rexach, som idag innehar posterna som klubbens rådgivare, spelade den dagen.
Skandalscenerna var kanske det som folk kommer ihåg från den här finalen, som kom att bli känd som ”La final de las botellas”, flaskornas final. Det var dock en annan kuriös anekdot som utspelades sig på hedersläktaren. Efter slutsignalen sade Francos inrikesministers fru till Real Madrid presidenten Santiago Bernabéu, ”Santiago, vad synd att vi förlorade”. Inrikesministern general Camilo Alonso Vega bad då sin fru att även säga några ord till Barcelonas klubbpresident Narcís de Carreras för att agera diplomatiskt. Hon vände sig då till Carreras och sade ”Gratulerar. För Barcelona är trots allt också Spanien, eller hur?”. Med tanke på den politiska situationen som då rådde i landet var Narcís de Carreras, som var en nationalistisk katalan, tvungen att anstränga sig för att inte säga vad han verkligen tyckte. Istället viskade han tyst för sig själv ”Ni måste skoja med mig…”.
1974 – Real Madrid – Barcelona, 4-0
Marängerna revanscherar sig efter 0-5 debaclet på Bernabéu
De flesta känner till att Cruyffs Barcelona besegrade Real Madrid på Bernabéu 1974 med hela 0-5. Det som däremot inte brukar nämnas lika flitigt är att huvudstadslaget fick en ljuvlig revansch när man bara fyra månader senare vann spanska cupen efter att ha besegrat Barça i finalen med 4-0. På grund av dåtidens regler fick inte utlänningarna delta i cupen och Barça drabbades uppenbarligen hårt av detta då varken Cruyff eller Hugo Sotil kunde medverka. Santillana, Rubiñán, Aguilar och Pirri hette målskyttarna för los blancos. Triumfen innebar även att Madrids lagkapten Ignacio Zoco kunde avsluta sin karriär med en titel under armen.
1983 – FC Barcelona – Real Madrid, 2-1
Marcos flyger högst
La Romareda var finalarenan och betydelsen för cupen ökade det året med tanke på att varken Barça eller Madrid lyckades vinna ligan. För los blaugranas var Diego Maradona och Bernd Schuster de två största stjärnorna och legender som målvakten Urruti och mittbacken Migueli, även han arbetar idag som rådgivare till styrelsen, fanns även med.
Katalanerna inledde målskyttet tack vare Víctor Muñoz efter ett fint förarbete av Maradona. Real Madrid kunde kvittera genom Santillana efter slarv från Gerrardo i mittförsvaret. Matchen lutade mot förlängning, men i den sista minuten hittade Julio Albertos inlägg pannan på Marcos Alonso som störtdök och nickade in segermålet, något som fick lagkamraten Schuster att fira genom att göra två butifarras mot Madridspelarna.
1990 – FC Barcelona – Real Madrid, 2-0
Dagen då Dream Team-fröet såddes
Senaste gången det blev en Clásico i spanska cupfinalen var för 21 år sedan då lagen drabbades samman på Mestalla, ironisk nog samma arena där de möttes i den allra första clásicofinalen. Real Madrid var anförda av den legendariska La Quinta del Buitre, som bestod av de egenfostrade spelarna Butrageño, Sanchíz, Michel och Vázquez. I det katalanska lägret däremot hade Johan Cruyff ännu inte fått alla bitar på plats i sitt Dream Team-pussel och det sägs att holländaren hade fått sparken ifall man inte hade vunnit finalen. Lyckligtvis för el barcelonismo kunde Barça bärga cuptiteln efter mål av Amor och Julio Salinas. Segern innebar att Cruyff kunde fortsätta på sin post och säsongen därefter vann man den första av de fyra raka ligatitlarna som skulle komma att cementera Dream Team lagets plats i klubbens historia. Något som kanske inte hade inträffat om man inte hade besegrat La Quinta del Buitre i Copa del Rey finalen den 5 april 1990.
