El Clásico – jämnare än vad tabellen visar
Det som såg så bra ut för några dagar sen har plötsligt förvandlats till en huvudbry av episka proportioner efter den senaste skadan på Carles Puyol, den 23:e i hans proffskarriär. Precis när det kändes som att spelet började se bättre ut, att Tito Vilanova fick igång ett mer direktare spel i vissa skeenden och dessutom började spelare som Pedro och Cesc, som underpresterade under långa perioder förra säsongen, komma igång blev kaptenen skadad på nytt.
Detta måste säkerligen gett Tito, och hela barcelonismo för den delen, ordentliga bekymmer för hur han ska formera sitt mittförsvar på söndag. Med tanke på att Song och Mascherano har sett långt ifrån stabila ut när de fått spela tillsammans kan jag tänka mig att tränaren hoppas att Piqué ska hinna tillbaks i tid för el Clásico. Problemet är att 24-åringen inte har samma pondus eller utstrålar samma trygghet som Puyol. Därmed kommer dilemmat kring backlinjen säkerligen förbli olöst tills sista minuten.
Samtidigt har Madrid haft sina egna toppar och dalar under inledningen av 2012/13. Det som började så bra med Supercupsegern över Barcelona kraschade samman i ligaupptakten och efter förlusten på bortaplan mot Sevilla rådde det kalabalik i klubben. Mourinhos efterspel efteråt på presskonferensen bara spädde till krisen, men trots det, eller kanske tack vare den, började los blancos rada upp vinster och har dessutom fått igång Cristiano Ronaldo, som i de två senaste matcherna svarat för lika många hattricks.
Om man även kollar på de senaste clásico-drabbningarna på Camp Nou har Mous lag svarat för ett par positiva insatser och resultat: 2-2 i cupen, trots att katalanerna ledde med 2-0 efter första halvleken och 1-2 som i stort sett avgjorde ligastriden. Lägg även till den nämnda Supercupen där Madrid gick segrande efter dubbelmötet och känslan är att huvudstadslaget har lyckats övervinna det komplexet de tidigare hade gentemot Barça.
Nu kanske jag målar upp en allt för ”negatiffa” bild inför drabbningen mot ärkerivalen, men en sak har jag klart för mig; Real Madrid går inte mållösa från Camp Nou. Därför får vi lita på att anfallsspelarna är mer inspirerade än i vanligare fall. Iniestas återkomst lär bli en välkommen injektion på mittfältet och längst fram får vi hoppas att Messi fortsätter mata sina lagkamrater med framspelningar, som han har gjort i de senaste matcherna.
Oavsett är det värt att ha i åtanke att den åttapoängs skillnaden i tabellen inte reflekterar styrkeskillnaderna lagen emellan. En Clásico är alltid en historia för sig själv och här spelar varken ligaplacering eller ens form någon avgörande roll. Det enda som betyder något är inställning och järnvilja. Det är just därför saknaden av Puyol är ännu större i en sådan här match. Han ÄR inställning och järnvilja förkroppsligad. Det är även därför det kommer bli en jämnare drabbning än om el capità hade lett sina trupper från planen där han hör hemma.
Efter att ha läst om att tifot kommer bestå av en gigantisk senyera, de katalanska färgerna, med texten ”Barça” i lateral-långsidan kan man inte hjälpa att få känslan att klubben spelar mycket på den pro-självständiga atmosfären som för tillfället råder i Katalonien. Personligen ser jag inget problem med detta, då klubben alltid har representerat sin region, sin nation enligt många katalaner, och att det är omöjligt att nämna den ena utan att nämna den andra. Men detta samtalsämnet har kanske inget att göra med fotboll. Eller?
