En fransman som blommat sent

En fransman som blommat sent

Ofta sägs fotbollsspelare nå sin peak vid 27-28 års ålder. En uppfattning som ofta stämmer väl överens med sanningen. Ibland finns det spelare som når sin topp senare och här står en av de idag; Eric Abidal – 31 år och i sällan skådad form.

Inledningen i Barcelona
 
Sommaren 2007 plockades Abidal in från Lyon för €15 miljoner och han var därmed tänkt som en bättre vänsterback än den tidigare på positionen, Giovanni van Bronckhorst. När säsongen summerades var det inte många som tyckte att Laporta gjort ett korrekt beslut då fransosen i princip aldrig fick högre betyg än godkänt i de katalanska medierna.
 
Sett till säsongen i stort gjorde laget Barcelona en av de sämre under 2000-talet och på vänsterkanten fanns en viss Ronaldinho i en bedrövlig form. De säsonger där brassen hade van Bronckhorst bakom sig var han världens i särklass bästa fotbollsspelare. När spelet slutade fungera för Ronaldinho blev Barcelonas vänsterkant en transportsträcka för motståndaren och Abidals första uppgift i sin nya klubb var att ständigt sättas i två-mot-en-situationer. En möjlig förklaring till hans inte alltför lysande första säsong.
 
Ronaldinho lämnar och Guardiola tillsätts
 
Ronaldinho tackade för sig i Barcelona och drog vidare mot nya jaktmarker i Milano och istället fick Abidal landsmannen Henry framför sig. Även om Henry primärt är och var en offensivt lagd spelare, är han även en spelare som hjälper till i defensiven och Abidal kunde alltmer inrikta sig på att ställas mot en motståndare istället för som tidigare två stycken. Men fortfarande var Lyon-formen inte där och i landslaget fick han allt oftare se sig ersatt av en lysande Patrice Evra. Det var då astrologen Domenech på allvar började spela honom som mittback. En position som det skulle ta lång tid för honom att anpassa sig till.
 
Samma säsong var också Pep Guardiolas första säsong som tränare. En halvrolig anekdot så här ett par år senare är att Abidal faktiskt övervägde att lämna klubben vid tidpunkten. Sättet som Guardiola inledningsvis behandlade honom på ansåg han var på en juniorlagsspelares nivå. Nu var det inte bara den franske vänsterbacken som fick denna behandling utan alla spelare behandlades likadant oavsett tidigare bedrifter. En väsentlig skillnad från Rijkaards styre. Tillsammans med sin familj beslutade Abidal sig dock för att fortsätta i klubben. Ett beslut som han, för att uttrycka det milt, är väldigt nöjd med i detta skede av sin karriär.
 
Bättre och bättre
 
På andra ytterbackspositionen hade Dani Alves hämtats in från Sevilla och Alves bildade från dag ett livsfarligt anfallsvapen tillsammans med Leo Messi. Således var det också brassen som fick de stora rubrikerna, men på andra kanten hittade Abidal alltmer rätt i sin position och började dessutom att inse sin roll i sammanhanget. Han behövde inte längre vara ett anfallsalternativ i den mån man tidigare ville anfalla, antingen med honom eller Zambrotta. Detta sköttes nu på andra kanten vilket fick en positiv inverkan tvärs över banan.
 
Eric Abidal - mittback
 
När Chygrynskiy och Rafa Márquez lämnade klubben fanns det bara tre renodlade mittbackar kvar i truppen; Puyol, Piqué och Milito. Guardiola talade tidigt om att även Abidal var ett alternativ på positionen. Ord som inte direkt mottogs med glädje då man sett en virrig Abidal husera i mittförsvaret i Domenechs Frankrike. Och de första matcherna på positionen var ingen hit. Minns själv att jag skrev i forumet ”Må aldrig Abidal spela centralt under resten av sin karriär”. Vilken match det var eller hur den egna sinnesnärvaron var för tillfället minns jag inte. Däremot minns jag att Abidal därefter har varit en utomordentlig mittback och han är utan tvekan en grym ersättare om Piqué eller Puyol skulle gå sönder.
 
Dock är han fortfarande bäst som vänsterback, men av erfarenhet brukar ytterbackar ha en kortare livslängd än mittbackar och med det sagt menar jag att Abidal genom sina mittbacksprestationer förlängt sin karriär med ett par år.
 
Abidaltasar!
 
När det var dags att fira spanjorernas motsvarighet till julklappsutdelningen i Sverige firade Abidal detta genom att göra sitt första mål för Barcelona i cupmatchen borta mot Athletic Bilbao. På Twitter blev han senare namngiven Abidaltasar, ordvits från Balthasar som bekant är en av de tre vise männen, av mittbackskollega Piqué. Lovorden slutade inte att hagla och det tyckes som att första målet också gav honom det definitivt erkännandet från folk och media i Barcelona.
 
En ganska defensiv vänsterback får av naturliga skäl inte lika mycket uppmärksamhet som en mer offensivt lagd spelare. Faktum är dock att Abidal, tillsammans med Iniesta och Messi (egen åsikt), varit lagets bästa spelare under innevarande säsong. Sett till utvecklingskurvan har den nu 31-årige Abidal aldrig varit bättre och det tycks som om han utvecklas för varje match. På frågan om var han själv tror att det slutar svarade han:
 
”Jag blir Pichichi och vinner Ballon d’or”

Mattias Klintmalmo_klint@hotmail.com2011-01-27 09:37:07
Author

Fler artiklar om Barcelona