En närmare titt på Real Madrids taktiska bekymmer mot Real Betis
Det nya sätt som Real Madrid ska spela fotboll på fungerade inte riktigt som det skulle mot ett mestadels respektlöst Betis.
Real Madrid besegrade i ligadebuten Real Betis, men det satt långt inne, och under flera tillfällen i matchen såg det ut att kunna gå åt skogen. Man lyckades till slut vinna av ren vilja och forcering mer än något annat. Givetvis imponerade Betis på många sätt och vis, i synnerhet på hur respektlöst man behandlade motståndaren, men också hur pass väl man till en början utnyttjade hemmalagets tillkortakommanden. Här följer en analys av matchen ur Real Madrids perspektiv, och ett försök till att sammanställa de huvudsakliga bristerna kommer att göras.
Försäsongen gav oss, som vi redan tagit upp här på sidan, besked om att Real Madrid under Ancelotti kommer att vara aningen mindre inriktat på kontringar, mer inriktat på bollinnehav och kortare passkombinationer, för att ta det kort. Man vill på nytt introducera ”den fina fotbollen” i Real Madrid. Under försäsongen visade sig denna förändring kunna implementeras mestadels problemfritt, och det hela kulminerade i mötet mot Chelsea, vilka man stundtals spelade ut och som bekant besegrade.
(I ärlighetens namn bör man dock erkänna att tempot och intensiteten under försäsongen inte är hundraprocentigt, och även om den är det, varar det ytterst sällan under en hel match. Den enda match som Real Madrid hade riktiga bekymmer i under försäsongen var den mot Lyon, vilket också var just den match som inte slutade i vinst. Även om mötet mot Lyon var blott den andra matchen under försäsongen och kanske därför förlorar lite av betydelse som material för analys, finns det ändå en koppling till något av problemen som här tas upp. Lyon spelade, åtminstone fram till den sista tredjedelen av mötet, med ett högre tempo och högre intensitet än övriga motståndare. Det gav Real Madrid defensiva problem: ytan mellan försvaret och mittfältet var stundtals rena sandlådan för Lyon, och det var mycket på grund av bristen av täckning i denna yta som Grenier tilläts göra ett väldigt fint mål.)
För att återkomma till poängen: vill man fokusera mer på bollinnehav behöver man också tillämpa ett system som möjliggör återhämtning av bollen på ett effektivt sätt. Lösningen är, något som exempelvis Barcelona var mästare på under Guardiolas tidiga period som tränare, att pressa högt och återerövra bollen så tidigt som möjligt. Låt inte motståndaren bygga upp ett spel och utöva tryck nära det egna målet. Inget nytt. Det är också just vad Ancelotti och flera av truppens spelare offentliggjort; att Real Madrid kommer att spela med press högre upp på plan, varpå man menar att det dessutom hindrar spelarna från att ”slita ut sig själva”. Mot Betis misslyckades detta, stundtals totalt.
Presspelet
Real Madrids presspel var alldeles för osynkat mot Betis. Laget var ofta, som Mourinho hade sagt, ”alldeles för långt”, och lagdelarna var för löst sammanlänkade. I synnerhet när Betis tog ledningen var detta uppenbart. Betis hade strax innan målsituationen bollen i ägo i sin defensiva tredjedel. Den offensiva trion i Real Madrid var under sekvensen i princip helt bolltittande, samtidigt som hela mittfältstriangeln gick upp för att pressa. Betisspelarna fick lagom för mycket tid på sig för att uppfatta den enorma yta som hade bildats mellan fyrbackslinjen – som också befann sig relativt högt – och mittfältet, och agerade direkt. Flera tillfällen exemplifierade Real Madrids halvhjärtade press, och med tanke på hur ofta Betis lyckades rinna igenom marängernas mittfält, är det kanske mer tur än vad man vill tro som vände resultatet Real Madrids väg.
Mittfältet
Besläktat med presspelet i helhet var även mittfältets egenskaper denna match. Modric, Khedira och Isco spelade där centralt. Åtminstone en av dessa är tänkt att agera som balansspelare, det vill säga stanna kvar vid anfall, vara beredd på kontringar, täcka ytor och vinna boll. Ingen av dessa tre spelare har de egenskaper som krävs för att uppfylla denna roll, och ofta fick vi se samtliga tre gå på offensiva räder samtidigt, varpå alltför delikata ytor öppnades upp bakom. Isco är i naturen helt och hållet en offensiv spelare, så ansvaret faller här på Modric och/eller Khedira. Graferna nedan visar att de båda faktiskt hade ytterst lite prägel i defensiven.
Bilder från FourFourTwo:s StatsZone-app.
För att hitta lösningen på detta problem behöver man inte leta längre bort än i Real Madrids trupp. Namnet är givetvis Xabi Alonso, som inte bara är en av världens bästa balansspelare, utan kanske världens (i form) absolut bästa defensiva speluppläggare. Men så länge spanjoren inte är tillgänglig samt den prislovande arvingen Illarramendi är såväl skadad som obeprövad, måste Ancelotti komma på en preliminär lösning.
Individuella misstag
Det som slutligen hade stor betydelse i matchen var enskilda spelares insatser, vilka emellanåt var mycket tvivelaktiga. Benzema sprang offside väldigt många gånger och brände ett par glasklara chanser, även om han gjorde det första målet. Ramos agerande vid Betis mål var ovanligt nonchalant. Ronaldo var visserligen ständigt omringad av spelare när han hade bollen i den sista tredjedelen, men var mot slutet av matchen för egoistisk. Carvajal slarvade med passningar och var helt vilsen i markeringarna, något som två gånger om sånär resulterade i fler mål för Betis.
Självklart var det viktigaste för laget att ta de tre poängen, vilket man gjorde. Laget hade enligt Ancelotti för lite tid på sig att förbereda sig inför matchen, vilket till viss del går att acceptera med tanke på landslagsmatcherna dessförinnan; men man var å andra sidan inte det enda laget som hade det hindret. Det ska dock inte glömmas att ”nya Real Madrid” trots allt spelade med en rätt stor press och stora förväntningar på sig, vilket delvis kan förklara att vissa spelare gav aningen nervösa intryck; förhoppningsvis klarar Ancelotti att samla gruppen och inge lugn och ro.
På torsdag spelas (kl 22.30) Troféo Santiago Bernabéu och då gör legendaren, den av alla madridistas älskade, nummer sju, Raúl Gonzales Blanco, comeback för första gången sedan han 2010 lämnade Real Madrid. Han återvänder nu med Qatariska Al-Sadd, men förväntas likväl välkomnas som den sanna madridista han är, och kanske får han en slags kompensering för den obefintliga avskedsceremonin när han lämnade för tre år sedan. För Real Madrid innebär det förutom ett trevligt återseende med Raúl, en chans att slipa lite grann på det taktiska och få upp moralen en aning inför helgens mycket viktigare bortamöte mot Granada.
