Estació Blaugrana v. 48

Två övertygande segrar innebär att kritiken tystnat, men vad gjorde Barcelona egentligen för att besegra Sevilla och Apoel? Är Messi världens genom tiderna bästa fotbollsspelare? Hur ska Barcelona kunna bärga tre poäng på Mestalla på söndag? Svaren får ni här. Dessutom luftar panelen lite egna tankar kring olika saker som berör Barcelona.

Medverkande:
 
Michael Cedqvist: skribent Barcelona
Markus Inanoglu: skribent Barcelona
Emily Ottosson: skribent Barcelona
el Flaco: forumräv och gästkrönikör Barcelona
Taher Mortezaie: redaktör Barcelona
 
 
Barcelona besegrade både Sevilla och Apoel enkelt i veckan och den senaste tidens kritiska röster har nu övergått i en hyllningskör. Vad är din analys av matcherna mot Sevilla och Apoel? Vad gjorde Barcelona annorlunda jämfört med matcherna precis före landslagsuppehållet?
 
Michael
– Jag vet inte om vi ska ta alltför allvarligt på vare sig kritiken eller de som kritiserar och byter åsikt efter var och varannan match. Istället tycker jag att Lius Enrique slog huvudet på spiken redan innan uppehållet när han sa att målramen var vår största fiende, och när bollarna nu går innanför metallramen så är det ju bara att sitta och njuta åt siffrorna. Framför allt Messis målfabrikation verkar ju ha kommit igång på allvar (även om Suárez nu gjort sitt första) och vi vet alla hur avgörande Lionel kan bara för Barcelona.
 
Markus
– Barcelona har spelat rakare och snabbare anfallsspel i de senaste matcherna, vilket är en stor anledning till det trevliga spelet och tillfredsställande resultaten. När man inte är i slag tenderar anfallen ofta bli något försiktiga och långsamma. Fastän Barcelona är ett av världens bästa lag är det inte rimligt att förvänta sig att man under en lång säsong konstant ska bjuda på ett mästerligt spel och vinna 15 matcher på raken. Sedan kan det faktiskt räcka med att två-tre viktiga pjäser i laget har en tveksam form för att kollektivet ska underprestera. Lionel Messi har genomgående varit bra och betydelsefull för Barcelona den här säsongen, men han har inte hela tiden haft marginalerna på sin sida i avslutssituationer. När han nu är i en ypperlig målform så blir han givetvis en ännu större tillgång för katalanerna. Jag har tidigare sagt det och gör det igen, nämligen att den här upplagan av Barcelona har allt som krävs för att vinna stora titlar, men att konkurrensen är stentuff.
 
Emily
– Som fantastiska Florence + the machine säger (och säkert många fler): det är alltid som mörkast precis före gryningen. Och visst var det mörkt före landslagsuppehållet med tanke på resultaten och hur spelet såg ut då. Samtidigt kändes det som om den nattsvarta bilden som målades upp var rätt överdriven. Nu har det både blivit gryning och dag och ljuset verkar inte veta några gränser för tillfället. Det är lite kul. Antingen är allt svart eller vitt – det verkar liksom inte finnas något däremellan. Vad som dock är lika säkert som att solen går upp och ner är att det kommer att bli mörkt för Barcelona igen. Det fanns mörka perioder även under Peps fantastiska era. Det bör man ha i åtanke nästa gång en stolpträff står i vägen för en seger. Eller fyra stolpträffar för den delen.
 
Barcelonas seger mot Sevilla beror delvis på ett lågpresterande Sevilla, det måste man erkänna. Jag trodde att Sevilla skulle bjuda på mycket mer motstånd, men de såg rätt tafatta ut till min stora förvåning. Apoel är ett individuellt sett mycket sämre lag än Barcelona och ett högpresterande Barça ska inte ha några problem att besegra cyprioterna, vilket man bevisade i tisdags.
 
Men vad som är värt att poängtera vad gäller skillnader från före lagslagsuppehållet är att Luis Enrique tycks ha filat på detaljer som att mittfältarna spelar mer centralt och närmare varandra, vilket innebär att man har mycket enklare att kontrollera matcher. Spelare som Rakitic, Xavi och Rafinha fanns därmed i ytan mellan defensiv mitt och anfallare istället för längs kanterna som det ofta såg ut tidigare. Det i sin tur innebär att Messi inte ständigt måste hämta boll i mittcirkeln och att mittfältarna kan kombinera mer med anfallarna och blir mer delaktiga i matchen.
 
En annan sak är att Messi delvis har utgått från högerkanten i de två senaste matcherna och bytt position med Luis Suárez under matchens gång. Resultatet med två hattrick säger väl det mesta om det. Att Suárez för övrigt har kommit igång rejält och stundtals var briljant mot framför allt Apoel kanske man inte kan ge cred till Lucho för, men det bidrar naturligtvis också till Barcelonas positiva trend den här veckan.
 
el Flaco
– Man är naturligtvis glad över att spelet återigen såg bra ut mot Sevilla och det positiva med matchen mot Apoel, ett på papper svagare motståndare, var att laget tog matchen seriöst och inte slappnade av i andra halvlek. Något man har tendens att göra mot mindre namnkunniga lag. Skadar inte heller att man fick igång Messi. Det är en remarkabel skillnad på spelet när la Pulga är på spelhumör och det har så klart spelat en stor roll.
 
Däremot ska man inte dra några alltför stora slutsatser riktigt än. Vi har tidigare sett under säsongsinledningen att det är mot de riktigt starka lagen, PSG och Madrid, som man har haft problem. Det är då svagheterna har blottats. Än måste man visa att man kan prestera samma fina spel i de kommande svåra och stora matcherna som man gjorde hemma mot Sevilla.
 
Taher
– Jag tycker precis likadant som jag gjorde innan dessa matcher. Det enda dåliga match som Barça har gjort var i el Clásico mot Real Madrid. Mot Celta förlorade man visserligen på hemmaplan och spelet flöt inte på samma sätt, men laget missade många chanser framför mål och det var hel enkelt dessa matcher som händer ett par gånger per säsong.

Samtidigt har Suarez nu kommit igång på allvar och hans mål mot APOEL och speciellt hans fantastiska framspelning till Rakitic mot Sevilla visar prov på hans enorma talang. Även Neymar har hållit samma höga nivå som han har visat sedan säsongen började. Båda dessa anledningar samt att lägga till att en viss Messi har kommit tillbaka efter ett par veckors mindre bra form är de största anledningarna enligt mig. Kan laget hålla tät där bak, kan detta bli en historisk säsong.
 
 
Leo Messi briljerade med ett hattrick i varje match den här veckan och slog både målrekordet i La Liga och Champions League. Vad säger du om argentinarens makalösa prestationer? Kan man börja prata om honom som världens genom tiderna bästa fotbollsspelare nu?
 
Michael
– Jag vet att jag för några veckor sedan tyckte att det var dags att bänka Messi och ge honom en möjlighet att återhämta sig, men faktum är att det är omöjlighet att riktigt förstå vad som kan driva en sådan spelare. Just nu kan man bara njuta av att få se honom spela, och se hur nöjd han är med att vara på en fotbollsplan. När det gäller den eviga diskussionen om världens bästa så är det bara att acceptera att fotbollen har utvecklats och både Pelé och Maradona förtjänar att vara störst i sin generation. Vem som är bäst i vår generation känns självklar; alla andra jämförs med Messi, och Messi jämförs med legenderna. Avgör själva...
 
Markus
– Först vill jag säga att då Lionel Messi under årens lopp har hållit en fenomenal hög nivå är det många som väntar sig att han ideligen ska vara suverän och ösa in mål. Självklart ska man ha stora förväntningar på honom. Samtidigt måste man ha i åtanke att hans prestationer i hög grad är beroende av lagets form och spel. Den senaste veckan har han alltså slagit två mäktiga, svåra målrekord. Att han har lyckats med bedrifterna genom hattrick båda gångarna intygar att han är en väldigt speciell spelare. Det känns så typiskt honom att åstadkomma märkvärdiga saker på ett storstilat sätt. Det är verkligen underbart och ytterst välförtjänt att han den senaste veckan har blivit unisont hyllad världen över för sina prestationer och rekord.
 
För närvarande är han i ypperlig målform och det är naturligtvis tacksamt för Barcelona. Något som jag länge har upplevt väldigt beklagligt gällande diskussionen om Messi är att somliga förefaller mer eller mindre använda hans rådande målform som måttstock i fråga om han är bäst i världen eller inte. Han brukar ju sällan ha någon måltorka värd namnet, men när han i perioder inte gör omänskligt många mål så kan vissa neutrala fotbollsintresserade påstå att han inte är i form, att han har tappat, att han inte är bäst längre och så vidare. Det är synd att ständigt stirra sig blind på hans målsiffror när man ska värdera hans nuvarande status som spelare. Jag har sett samtliga hans matcher i år i både klubb- och landslaget och tyckt att han har var lysande i många matcher där han inte har gjort något mål. Det jag vill ha sagt är att att han är mycket mer än en förstklassig målspottare. Jag utgår från att alla insatta är medvetna om saken, men jag noterar alltså att det finns en hel del som tror att han inte är riktigt i slag i tider när han inte jämt och ständigt är i målprotokollet eller inte gör gör två-tre mål i var och varannan match. Detta sätt att bedöma honom anser jag är förenklat, okunnigt och slarvigt. När han i början slog igenom med dunder och brak på världsscenen hade jag ingen tanke på att han skulle utvecklas till en målskytt av historisk rang. Han var i mina ögon i första hand en magnifik spelare som kunde trolla bort motståndare med sina enastående dribblingar och finter. Då gjorde inte flest mål, men likväl tyckte jag att han var bäst i världen. Med allt detta sagt så vill jag trots allt vara tydlig med att målgörandet självfallet är en viktigt ingrediens i hans storhet. En annan sak som jag beundrar hos honom är den höga nivån han i princip alltid håller, match efter match. Han har den högsta lägsta nivån jag har sett hos en fotbollsspelare. Han är i grunden så begåvad och duktig att han sällan gör en sämre match. Visst kan han då och då verka vara en smula ointresserad och stundtals osynlig och inte springa ihjäl sig i onödan. Även när han inte sprudlar av spelglädje brukar han ha stor betydelse för sitt lag och det säger mycket om hur vansinnigt bra han är. Denna faktor är inte oväsentlig för mitt helhetsintryck av honom.
 
Sedan 2011 har jag varit övertygad om att han är den bäste fotbollsspelaren någonsin. Långt innan dess ansåg jag att han var en het kandidat till tidernas bäste, men jag ville då vänta och se om han skulle leverera på sin sensationella nivå under en längre tid innan jag drog slutsatser om hans position i historien. När jag ska ranka en spelare i en historisk kontext tar jag givetvis hänsyn till spelarens kvalitéer, men av vikt i sammanhanget är även i viss mån meriter och definitivt varaktigheten som toppspelare. En spelare som Ronaldinho hade cirka två magiska år när han var som bäst. Den klass han höll dessa två år är onekligen bland det bästa jag har skådat. Ändå får han inte plats på min topp-tio lista över historiens främsta, därför att hans tid som spelare som topp-tio i världen var alltför kortvarig. Angående Messi så råder det så gott som konsensus om att han sammantaget de senaste sju åren har varit världens bäste. Varje år sedan 2007 har han betraktats vara antingen bäst eller näst bäst i världen, sett utifrån omröstningarna till de stora individuella priserna. Jag anser att han i det stora hela utan tvekan har varit bäst mellan 2007-2014. Det spel som han har bjudit på under dessa år är det mest imponerande, fascinerande och bästa jag någonsin har sett. Ja, Messi är rätt och slätt nummer ett i fotbollshistorien, enligt mig. Jag påminner mig ofta om vilket privilegium det är att se tidernas bäste i aktion minst en gång i veckan. Det är en njutbart att se hans sofistiskerade fotbollskonst.
 
Emily
– Personligen tycker jag det, men jag är ju ganska färgad och därmed inte helt objektiv. Däremot tror jag inte att man kan utse honom eller någon annan till världens genom tiderna bästa spelare när denne fortfarande är mitt uppe i sin karriär. Det är för nära helt enkelt. Jag vet inte hur det var med Pelé eller Maradona när de var i sin prime eftersom jag i Pelés fall inte var född och i Maradonas fall är lite för ung för att ha sett honom när han var som bäst, men jag tvivlar på att man pratade om någon av dem som världens bästa genom tiderna när de fortfarande var aktiva fotbollsspelare.
 
I takt med att tiden går växer nostalgin och det är först då jag tror att Messi kommer få ett världsomspännande ”erkännande” tillsammans med Pelé och Maradona. I dagsläget är det ju bara Messi som diskuteras tillsammans med dessa två herrar samtidigt som andra ständigt jämförs med Messi och det säger väl rätt mycket om var Messi befinner sig på bäst-i-världen-stegen. Diskussioner som denna är dock helt onödiga eftersom det berör människors åsikter och vi alla värderar saker olika.
 
Däremot måste jag säga att jag tycker synd om alla Messihatare där ute som inte kan njuta av att se detta genialiska fenomen. När jag tänker tillbaka på mitt liv om sisådär 50 år kommer de här åren med Messi garanterat vara en av höjdpunkterna. För vår generations barn och barnbarn kommer Messi att vara lika mytomspunnen som Pelé är för oss som aldrig har sett honom spela förutom diverse klipp här och där. Det är bara att njuta av att leva samtidigt som Messi och få se honom utföra sina utomjordiska konster på plan vecka efter vecka, år efter år.
 
el Flaco
– Det är naturligtvis imponerande att han slår det ena rekordet efter det andra och framför allt vid 27 års ålder. Snart får han börja fokusera på att slå sina egna. I mina ögon har han, trots sviktande form det senaste året, alltid funnits med i diskussionen som en av de bästa genom tiderna och har varit det ända sedan Pep-eran. Skulle han bestämma sig för att lägga skorna på hyllan i imorgon hade han fått en plats uppe i Olympen bland gudarna.
 
Det viktigaste är dock att han fortsätter på detta spår för att bli den han en gång var. Att bli den han har kapaciteten till att återigen bli. Då bör man lägga hela Ballon D’or snacket åt sidan och istället koncentrera sig åt fotbollen och enbart på fotbollen. Glömma bort problemen med skattemyndigheterna, skador och dispyterna med styrelsen. Det vore det bästa för Messi och, därmed, det bästa för FC Barcelona.
 
Taher
– Leo Messi är världens bästa fotbollsspelare och har varit det under de senaste åren trots att Cristiano har minskat distansen till argentinaren. Men Messi är Messi och vare sig han är i absolut toppform eller i vanlig form är han helt enkelt den mest avgörande spelaren i världen. Med all snack, som vanligt, om Guldbollen och Madrid pressens vädjan till omvärlden att rösta på Cristiano, så måste man komma ihåg att förra året vann portugisen den omröstningen efter mycket om och men och med en knapp marginal. Det var dessutom portugisens bästa säsong på väldigt länge och Messi var skadad en hel del.

Detta år har La Pulga blivit tvåa med sitt lag i den spanska ligan, två i Pichichin efter just Cristiano och kom till finalen av den spanska cupen. Men det var framförallt i VM slutspelet som Messi utmärkte sig och vann priset som VMs bästa spelare. Även om det priset var omdiskuterat så var argentinaren helt klart bland de tre bästa ifall man ser till hela VM. Många avgörande mål samt framspelningar som gjorde att Argentina tog sig till finalen.

Denna säsong har han redan slagit rekordet av antalet gjorda mål i historien i den spanska ligan samt rekordet i Champions League trots att han är tre år yngre än Cristiano. Förutom målen är Messi dessutom inblandad i nästan alla anfall som både Barcelona samt hans landslag Argentina står för. Han är helt enkelt världens bästa fotbollsspelare enligt mig.

Det är svårt och svara på frågan ifall han är världens bästa fotbollsspelare genom tiderna då undertecknad aldrig upplevde Pelé och endast kommer ihåg Maradona under hans sista år som spelare. Samtidigt kommer jag aldrig glömma Ronaldinhos magi som nästan ändrade fotbollen, eller rättare sagt tog fotbollen tillbaka till magins land på nytt. Som sagt, jag tror det är svårt och svara på den frågan och precis som mig så finns det säkert många andra som har liknande minnen men av andra spelare.

För mig är Messi helt klart den spelare som dominerar mest av alla andra spelare som jag har sett.
 
 
På söndag väntar en tuff bortamatch mot Valencia, som kommer från två raka poängtapp och säkerligen vill vända den negativa trenden. Hur ser du på Barcelonas chanser att få med sig alla tre poäng hem från Mestalla? Vad är nyckeln till seger för Barcelona?
 
Michael
– Att inte bli bekväma och obeslutsamma känns som det viktigaste, att vi kommer få se bästa möjliga lag är självklart och det är ett flertal spelare som ser ut att ha hittat formen och som mycket väl kan bli avgörande för laget. Jag ska hålla ett extra öga på mittförsvaret, där det känns som att Luis fortfarande inte att hittat någon stabilitet i de svåra matcherna. Får Piqué behålla sitt nyvunna förtroende, eller tar Mascherano steget ner igen. Bartra eller Mathieu mot sitt gamla lag? Och hur hanterar försvaret om vi inte lyckas göra mål under första 60 minuterna? Att hålla sig kylig i slutet av matchen kan bli otroligt viktigt mot att bra lag som Valencia, och jag hade i dagsläget gärna sett Mascherano på mittfältet istället för en lågpresterande Busquets.
 
Markus
– Det gäller för Barcelona att fortsätta spela som i de två senaste fajterna. Man måste spela med stor rörlighet, prioritera presspelet och ha ett snabbt anfallsspel. Valencia i nuvarande form är en väldigt tuff motståndare, så Barcelona är väl medvetet om att det gäller att göra sitt yttersta för att vinna. Katalanerna har i varje fall spottat upp sig och är favorit i drabbningen. Jag tror att Neymar som stod över i Champions League-matchen tidigare i veckan kommer att vara spelsugen och han kan naturligtvis vara avgörande. Dessutom är ju Lionel Messi i form på alla sätt och vis. 
 
Emily
– Luis Enrique måste bygga vidare på de två senaste prestationerna mot Sevilla och Apoel och för att göra det krävs det att han inte roterar för mycket. Jag vill gärna se samma startelva som mot Sevilla, möjligtvis med undantaget att Mascherano tar plats på mittfältet istället för Busquets och att Mathieu i så fall startar bredvid Piqué. Nyckeln blir helt klart att fortsätta med rörelsen och presspelet, då kommer det bli tufft för Valencia. Fortsätter det som i de två senaste matcherna tror jag inte att Valencia kan stå i vägen för en seger på söndag, men det krävs att Barcelona presterar på topp.
 
el Flaco
– Det är nu laget måste visa att de två senaste segrarna inte var en slump och för någon som Messi att åter kliva fram och leda laget till seger. Man behöver kontinuitet i spelet för att fortsätta på vinnarspåret och det kommer behövas för att knipa tre poäng på Mestlla, en av de tuffaste bortamatcherna som finns i ligan - trots att det var sju år sedan Valencia slog Barça på hemmaplan. Om man inte är 100% fokuserade, passningsspelet inte flyter på och skärpan framför mål inte finns där kommer det bli svettiga 90 minuter som väntar på söndag. 
 
Taher
– Hmm, jag läste precis en artikel där det stod att Valencia inte har vunnit Barça på sju år på Mestalla. Jag gillar inte alls dessa statistiker som oftast brukar motivera spelarna extra mycket. Jag tror att det kommer bli en otrolig svår match för Barça på söndag. Därmed tycker jag faktiskt att det var rätt och låta Neymar vila även om brassen helt säkert skulle föredra att spela mot APOEL.

Men för att besegra Valencia på bortaplan behövs det något extra. Lagets fina spel i all ära men det lär behövas ett genidrag från någon av stjärnorna för att man ska ta hem tre mycket viktiga poäng hem till Barcelona. En Neymar i toppform kan vara det lilla som behövs.

Men framförallt behövs det att försvaret håller där bak då Valencia kommer att trycka på ordentligt. Laget har hittills överraskat positivt på de flesta och att ta emot Barça i ett läge som de befinner sig nu i kan komma väldigt lägligt. Det gäller för Barça att ha tålamod under matchen och att vara koncentrerat från den första minuten. En vinst där och det kan betyda mycket för la Ligasäsongen. Jag tror på vinst.
 
 
Är det något annat du själv vill ta upp?
 
Michael
– Med ett år kvar på kontraktet för Dani Alves och Montoya långt ifrån förväntningar på en arvtagare valde klubben att köpa in Douglas i somras. Som svar på tal beter sig Dani Alves helt plötsligt som en 26-åring igen med en klar uppryckning från sina senaste två ganska mediokra säsonger. Är det bara jag som tycker att det är dags för en kontraktsförlängning?
 
Markus
– Nej.
 
Emily
– Målvaktssituationen i Barcelona är kanske inte något stort problem egentligen, men allt bänknötande för Ter Stegen verkar ha gjort honom lite frustrerad. Jag tror att Lucho försöker hålla både Bravo och Ter Stegen nöjda genom att ge båda speltid och även om tanken är fin är jag inte alls förtjust i det här med att Bravo står i ligan och Ter Stegen i Champions League. Dels tror jag inte att det är särskilt bra för någon av målvakterna eftersom det kan gå en del tid mellan speltillfällena, främst för Ter Stegens del. Utan regelbunden speltid känns det inte så snällt att ge honom de svåraste matcherna i Champions League och därmed riskera att han blir syndabocken om Barcelona skulle åka ut ur turneringen. Dels tror jag inte att det är bra för laget, framför allt försvaret, som helhet. Samspelet mellan målvakt och försvar är så oerhört viktigt, särskilt i ett lag som Barcelona där målvakten är som en extra utespelare. Att ha en uttalad förstamålvakt i både ligan och CL gynnar både målvakten och laget då målvakten och försvaret kan utveckla sitt samarbete kontinuerligt och lära känna varandra utan och innan.
 
Men det är helt klart ett tufft val att göra. Vem av Bravo och Ter Stegen ska vara förstamålvakt? Bravo har inte gjort några som helst fel när han spelar så det är svårt att argumentera för att han ska bänkas. Ter Stegen gjorde ett stort misstag mot PSG, men har i övrigt varit stabil och gjorde en riktigt fin räddning mot Apoel senast. Fördelen med Ter Stegen är att han är ung och har hela sin karriär framför sig. Tyvärr är det nog också en nackdel eftersom han saknar den rutinen som Bravo har. Väljer man mellan trygg, stabil och kanske lite tråkig tillvaro och en spännande, mer riskfylld tillvaro skulle nog de flesta välja det första alternativet – alltså Bravo. Personligen föredrar jag Ter Stegen, mest för att jag tror att han skulle kunna utvecklas till en lika fantastisk målvakt som Víctor Valdés och jag hoppas av hela mitt hjärta att tysken inte har tankar på att redan lämna Barcelona på grund av bristande speltid.
 
Ter Stegen verkar inte nöjd med sin nuvarande situation på Barcelonas bänk och vem kan klandra honom? Han trodde nog själv att han kom till Barcelona för att ta över efter Valdés, men så dyker det upp en rutinerad chilenare och kniper platsen framför näsan på honom och gör det dessutom så bra att det är omöjligt att rubba på honom. Det är klart att det påverkar tysken, men förhoppningsvis fortsätter han att jobba i det tysta och visar Luis Enrique att han förtjänar en startplats även i ligaspelet. Det är definitivt lyxproblem, men om det utvecklas till en situation där Ter Stegen blir riktigt missnöjd och vill lämna kan det bli stora problem för Barcelona. Även om Bravo är bra är han knappast framtiden för Barcelona och låter man Ter Stegen glida ur händerna är det inget annat än dåligt hanterat av Lucho.
 
el Flaco
– Det som jag väljer att lyfta fram från de senaste dagarna är busvisslingarna mot Bartomeu och Zubizarreta i samband med matchen mot Sevilla när videoskärmen visade en hyllning till Messi för hans målrekord i ligan. Det sände en klar signal till juntan - att el barcelonismo hade fått nog. Bägaren hade runnit över. Det var på tiden.
 
Jag har tidigare nästan krävt att supportrarna på Camp Nou skulle mobilisera sig och visa sitt missnöje mot denna ledning med banderoller och vita näsdukar. Istället fick jag något mycket bättre. Buropen förra helgen var något som skedde spontant, utan att någon gav några direktiv. Det var omöjligt att veta på förhand att presidenten och sportchefen skulle synas i hyllningsvideon och därmed omöjligt att planera en organiserad manifestation. Reaktionen från publiken var därför underbar att skåda och gör att man vågar, ännu en gång, drömma om nyval innan 2016.
 
Barto & Zubi – dimisión ya! Avgå nu!
 
Taher
– Jag skulle vilja ta upp försvaret i Barcelona som diskuterades mycket redan innan säsongen, under säsongen samt kommer att diskuteras under hela året. till att börja med måste man komma ihåg att det är nu under flera år där Barça har varit i behov av förstärkningar där bak. Till slut reagerade ledningen och man värvade inte en utan två mittförsvarare till denna säsong. Kritik haglade över ledningen efter att en ”gammal” Mathieu värvades för 20 miljoner euro samt att en ganska okänd Vermaelen med många skadebekymmer anlände.

Nu snart tre månader efter att säsongen har startat kan man konstatera att i det första fallet vann ledningen mot pressen och Mathieu har visat att det är en mycket bra förstärkning för lagets försvar.  

Men i det andra fallet har pressen vunnit med hästlängder. Vermaelen har nyligen bekräftats att han behöver operera sig och det gör att han kommer missa ytterligare fem månader?! Absurt kan tyckas och ganska mycket otur för först och främst spelaren och sedan ledningen som ännu inte har fått se sin investering visa upp sig på plan. Men man måste komma ihåg att innan man värvade Vermaelen så var man medveten om att spelaren led oftast av skador och hade spelat ganska lite de senaste åren p.g.a. sin skada. Vad tänkte man på när man värvade honom?

Slutsatsen är att så länge Mathieu håller på samma sätt som han gör nu, ifall Pique lyfter sig och kan hålla en hög nivå med allt som händer runt omkring honom utanför planen och ifall Bartra kan äntligen ta steget och visa att han har en plats i laget, så kommer detta bli endast en fråga utanför fotbollsplanen där man kommer kritisera ledningen för värvningen.

Men ifall någon av ovanstående spelare inte kan prestera på topp kommer detta drabba laget ganska mycket på planen. Då kommer kritikerna bli mycket, mycket värre. Visca!

0 kommentarer