Ett fönster av möjligheter – och utmaningar
Tro det eller ej, men först på måndag (med vissa undantag) öppnar transferfönstret i Europa och Spanien. Silly Season har varit igång ett bra tag, och många känner sig säkerligen mätta redan nu. En del övergångar är redan klara på pappret men blir först nu officiella. Och med U21-EM avslutat, Confederations Cup på upphällningen och U20-VM på god väg, ja då är det dags att dra åt säkerhetsbältet ett snäpp till, för nu blir det åka av – på riktigt!
Möjligheterna för Barcelona är som alltid stora. En bra ekonomi, ett stort attraktionsvärde och det faktum att klubben, till skillnad från andra, har en organisation som är orubblig. Inget presidentval inga tränarförändringar, alltså samma förutsättningar som man gick in i förra säsongen med. Med andra ord, man vet vad man har och vad man vill – nu gäller det ”bara” att göra det bästa av en på pappret bra situation. Med det sagt så finns det så klart en del utmaningar också. Den största ligger i att faktiskt agera. Här följer en sammanfattning av vad Barcelona har framför sig under sommaren.
Målvaktsdilemmat
Victor Valdés informerade under säsongsavslutningen att hans intention är att stanna i klubben även det sista året av kontraktet innan det bär av mot nya äventyr. Klubben verkar inte ha något emot detta, utan tar keepern på orden när han säger att kommer försvara klubbmärket och tröjan till sista sekunden. Samtidigt köper det klubben tid att fundera på den bästa lösningen när det gäller Valdés ersättare. Rykten gör gällande att Mönchengladbachs Marc-André ter Stegen kommer att värvas redan nu för att direkt lånas tillbaka till tyskklubben. Utmaningen ligger då i att inte ge talangen någon tid att acklimatisera sig till ett nytt land och en helt annan (fotbolls)kultur, samtidigt som man å andra sidan får behålla konstellationen Pinto/Valdés intakt och därmed inte behöver fundera på vem som ska stå i matcherna. Frågan är om fortsatt konstant speltid kontra långsam infasning är det bästa för ter Stegen? Oavsett måste klubben ändå hitta en ersättare till Pinto nästa sommar. Kanske kan svaret ligga i B-lagets nyförvärv Ortola. Oavsett, kostnaden för att få tysken till Katalonien beräknas till €10-15 miljoner.
Drömmen om en mittback
Möjligheterna att värva en mittback är väldigt stora. Då Abidal och Muniesa lämnar klubben och försvarsspelet den gångna säsongen vittnar om att ingen (även om Piqué prompt försökt säga motsatsen)kan förebrå Tito Vilanova för att vilja förstärka just den lagdelen. Givetvis ska inte mittbackarna beskyllas för allt ont och alla insläppta mål, för tyvärr finns det mer grundläggande försvarsproblem – men nog har det saknats en naturlig ledare och därmed en viktig kugge i den så bräckliga försvarslinjen.
Tito drömmer om Thiago Silva, frågan är om den besannas eller stannar vid just en dröm, precis som förra sommaren. PSG vill så klart inte sälja sin kapten och spelaren själv är av den mer lojala gruppen av människor och verkar lägga hela beslutet i armarna på den stenrike ägaren Al-Khelaifi och nye tränaren Laurent Blanc. Om denna utmaning blir för stor att mäkta med, finns annars möjligheten att gå för en yngre och utvecklingsbar variant i stället. Men då är det som det är med vissa (läs tränare) som drömmer. Om de inte får den de vill ha så vill de inte ha någon annan heller. Och det är däri som utmaningen ligger. När ska ledningen se hoppet om brassen förlorat, och var går skiljelinjen mellan att chansa på ett mindre rutinerat kort, eller rent utan inget nytt kort alls? Det sista som överger människan är dock hoppet, och det gäller för culés också.
Om det blir en värvning, oavsett om det är ett säkert kort eller ej, uppenbarar sig ett annat dilemma. Marc Bartra ses fortfarande, i alla fall om man ska ta Vilanova på orden, som en spelare klubben vill satsa på. Bara inte just nu. En förlängning av 22-åringens kontrakt väntar runt hörnet, men med den också en utlåning. Möjligheten att ge talangen speltid finns inte i Barça i samband med nu värvning, så utmaningen blir att hitta en passande klubb där han kan utvecklas, men framför allt också en klubb som passar honom själv. Frågan är bara hur hög prioritet denna ”affär” kan tänkas ha bland alla andra, allt med tanke på situationen med Andreu Fontás förra säsongen. Och just Fontás måste klubben också hitta en ny, och gärna permanent, klubb till eftersom denne återvänder efter lån hos Mallorca.
Vilanova sitter faktiskt med nyckeln till lösningen själv. Men innan låset rostar sönder och tiden tickar på behöver han ge tydliga signaler till sportchefen Zubizarreta så att manöverutrymmet inte blir för trångt och det hela slutar med fortsatta försvarsproblem och en Bartra i frysboxen. Alternativ till Silva finns, men då gäller det att agera innan andra intressenter hinner före, eller så att alternativen inte hinner tröttna i kön.
Kampen om en mittfältsplats
Det har säkert inte undgått någon men för säkerhets skull tar vi det en gång till. Barcelonas kanske största talang, Thiago Alcántara, kan vara förlorad för klubben. Med en utköpsklausul på blott €18 miljoner och en stark längtan efter en mer ordinarie roll är risken, eller chansen beroende på vem som läser, stor att brassespanjoren byter la Liga mot Premier League och Manchester United. President Rosell väntar fortfarande på ett besked från spelaren som ryktas ha ett attraktivt erbjudande från de båda Davidarna, Moyes och Gill. Utmaningen ligger så klart i att övertyga Thiago att stanna, utan att på samma gång tvingas gå med på en orimlig lönehöjning eller liknande. Vilanova har enligt rykten inte lovat spelaren någon mer speltid eller en mer betydande roll. Finns tålamodet att stanna? Möjligheterna är trots allt väldigt stora med Thiago kvar i laget, en sådan talang växer inte på träd och kan ge motståndarna egna utmaningar av helt annan dignitet.
Samtidigt öppnar sig möjligheterna också. Skulle Thiago lämna finns det bieffekter som faktiskt kan vara positiva, i alla fall kortsiktigt. Endera kan Tito välja att satsa på Sergi Roberto eller Song som alternativ till Xavi och/eller Iniesta på mittfältet vilket inte bara skulle dem mer speltid utan också ge laget en annan dimension. Ingen av dem är de typiska bolltrillarna utan snarare mer tvåvägsspelare som rör sig över större ytor på planen. När spelet riskerar bli statiskt är det nyttigt med spelare som bryter mönstret, och det anser i alla fall jag att både Sergi och Song gör.
En annan möjlighet som uppenbarar sig är annars att i stället köpa in en spelartyp som kan bidra i andra lagdelar, t ex en renodlad striker som accepterar mindre speltid och som kan innebära en plan B som Barcelona kanske inte alltid saknat, men som faktiskt och mer definitivt skulle innebära helt andra möjligheter. Slutligen finns ju också möjligheten att värva en liknande spelare som Thiago, frågan är bara var en sådan finns och om denne någon kan tänka sig samma ”magra” speltid som företrädaren?
Det finns dock fler saker som ska finna sin lösning under sommaren. Jonathan dos Santos bör övertygas om att hitta en ny klubb. Belgiska Anderlecht har uttryckt beundran för mexikanen och ser honom som en direkt ersättare till Lucas Biglia som lämnat. En summa kring €3-5 miljoner har nämnts, men dos Santos hyser fortfarande sina tvivel. En annan spelare som det finns frågetecken kring är Ibrahim Afellay. Holländaren har varit utlånad till Schalke men dessvärre gått skadad större delen av 2013. Detta går det svårt att hitta en klubb som vill köpa loss honom, samtidigt som Barcelona inte vill låna ut honom till tyskklubben igen under samma premisser, dvs att fortsätta stå för större delen av hans lön. Förhoppningsvis, för alla parters skull, är Ibrahim snart helt återställd och kan bli ett eftertraktat byte på marknaden igen. Barcelona sägs vilja ha kring trakterna av €6 miljoner för den offensive mittfältaren.
En sista plats att kriga om
Eftersom Neymar redan är klar (snabbt och bra jobbat!), och brassestjärnan i princip kommer abonnera på platsen till vänster bredvid Messi, återstår det bara en plats för de resterande anfallarna att kriga om. Den som ”förlorat” mest på värvningen är egentligen David Villa, och allt talar för att han lämnar. Tottenham är den hetaste adressen, men den engelska klubben är samtidigt tveksamma till den lön som El Guaje innehar. Detta i sin tur gör att Barcelona kan tvingas sänka kravet på övergångssumman som kan bli så låg som €10 miljoner. Även Fiorentina sägs vara intresserat. Hittar Rosell & Zubi ingen lösning kommer man ha kvar en spelare som man inte har användning för och som dessutom automatiskt höjer sin lön rejält under sitt sista kontraktsår. Ingen trevlig situation, men det handlar egentligen bara om att få en skälig summa för spelaren så ordnar sig nog resten.
En annan som kommer få finna sig i skuggan av Neymar är Christian Tello. Till skillnad från sin årskamrat Thiago har 22-åringen inte lockats av tillropen från de brittiska öarna och valt att inte lyssna på anbuden från Liverpool och Brendan Rogers. I stället är han bara detaljer från att skriva på ett nytt kontrakt med Barcelona som samtidigt passar på att höja utköpsklausulen på €10 miljoner en bra bit till.
Den svåraste pucken kan bli att hitta en klubb till Bojan Krkic. Den forne (ja forne) talangen återgår i Barcelonas ägo efter en två år lång utlåning med tvingad återköpsklausul. Hans senaste klubb, Milan, är intresserat av att köpa loss honom, men såklart inte för de €10 miljoner som Barcelona sägs vilja ha. Galliani prutar gärna och kan tänka sig att lägga halva summan. I nuläget finns inga andra klubbar med i snacket, och hur höjer man intresset för en långt ifrån het 23-åring? Risken är stor att Rosell tvingas till att göra en dålig affär, men det är ändå bättre n att ha en bitter spelare i frysboxen.
Om det är svårt att hitta en klubb till Bojan kan samma sak inte sägas om Gerard Deulofeu. Flera klubbar, både spanska som utländska, står i kö för att låna den vindsnabbe yttern. Spelaren själv säger att han kämpat länge för att ta sig till A-laget men medger och inser att just nu kanske inte är det rätta tillfället att ta upp kampen om en plats i anfallet. Sevilla, Sociedad och Dortmund är de hetaste alternativen om man ska gå på de rykten som florerar. Allt kommer lösas så fort U20-VM är färdigspelat. Utmaningen blir så klart att hitta den klubb som ger spelaren bäst möjligheter att utvecklas, dvs tillräckligt med speltid och mot bra motstånd.
Det finns alltså en del att jobba med vad det gäller de mer uppenbara sakerna. Till detta kan så klart andra saker dyka upp, t ex finns det fortsatt intresse för Alexis Sanchez från ett par italienska klubbar. Samtidigt sägs Tito också vilja krympa truppen till ett så lågt antals spelare som 21, vilket skulle kunna sätta frågetecken om det finns utrymme för fyra ytterbackar. Därmed kan Martin Motoya lånas ut, och det skulle ge ytterligare arbete åt en redan diger to-do-lista.
Nu gäller det att prioritera utan att för den sakens skull gömma något under mattan.
Förhoppningsvis finns det en bra kommunikation mellan sportchef, ledning och tränare, samtidigt som relationer med agenter och spelare ska underhållas, bevaras och knytas. Och förhoppningsvis greppar klubben möjligheterna och fixar utmaningarna!
Till detta måste vi ha tillit och tålamod, frågan är bara om vi orkar.
Det är trots allt Silly Season vi pratar om.
