Barcelona - Atlético
2 - 2

FC Barcelona - Atlético Madrid: 2-2

Ödesmatch hette det på förhand men Barcelona tog inte chansen, 2-2 slutade det på Camp Nou.

Med vetskapen om att det gamla uttrycket ”vinn eller försvinn” faktiskt var fullt applicerbart på tisdagskvällens drabbning gick vi alla, åtminstone jag, in i matchen med tillförsikt och förberedde oss på en ligasäsong som mycket möjligt kunde ta slut ikväll. För även om Atlético aldrig vinner på Camp Nou så var ju inte heller kryss tillräckligt för att på riktigt störa Real Madrid uppe i toppen.

Matchen började som förväntat med stort bollinnehav från Barcelona och ett gästande Madridlag som sin vana trogen flyttade upp och ner så kompakt de, och något fotbollslag för den delen, bara kan.

Efter 10 minuter fick Atlético en frispark efter att Carrasco fallit ihop på vänster sida om hemmalagets straffområde. Frisparken blev så pass farlig att den via något av Giménez hårstrån smet precis utanför ter Stegens vänstra stolpe. Nära, nära tidig ledning för de rödvita alltså. Men bara två minuter senare var det Barcelonas tur att få en fast situation, fast denna gång från hörnflaggan. Messi slog den och Diego Costa kunde inte styra bort den utan touchade istället in den i eget mål bakom en ställd Jan Oblak. 1-0 Barcelona.

Carrasco presenterade sig redan tidigt i matchen men skulle växa ut till planens gigant. Det var tydligt att belgaren var gästernas uppspelspunkt i kontringslägena och otaliga gånger fick han bollen i steget när han stack iväg i djupled eller inåt i banan. I matchminut 15 löpte Carrasco ifrån Piqué fullständigt och när han en mot en i straffområdet mot stackars Arturo Vidal hade chilenaren inte mycket till chans. Carrasco trillade och domaren blåste i pipan, straff Atlético Madrid. Självmålande Diego Costa stegade fram… och missade. Ter Stegen stod dock med hälen ungefär 3 centimeter för långt fram så straffen slogs om och det med ny straffskytt, nämligen Saúl. Mittfältaren gjorde inga misstag och kvitteringen var ett faktum.

En intensiv första kvart följdes av något tystare 30 minuter men ändå med väldigt bra kvalité, men 1-1 stod sig halvleken ut.

Andra halvleken började lika intensivt som den första och efter bara tre minuter hade domare Hernandez återigen pekat på straffpunkten. Straffen kändes däremot väldigt billig då det inte var mycket kontakt från Felipe på Semedo men tillräckligt för att VAR-rummet skulle gå på domarens linje. Straffen stod sig alltså och Messi smekte in den på bästa Panenka-vis. 2-1, Barcelona.

Innan första kvarten på halvlek två var över var det återigen dags för en tillsynes tveksam straff även om man efter några repriser såg en kontakt mellan Semedos knä och Carrascos häl. Parodi var dock den spontana känslan, tre straffar i samma match händer inte varje dag. Saúl fick föga överraskande förnyat förtroende och 2-2 stod det nu på resultattavlan. De riktigt heta chanserna uteblev under den sista halvtimmen utan det krävdes fasta situationer rakt igenom för att bräcka försvaren hos bägge lagen, och 2-2 som slutresultat kändes faktiskt fullt rättvist. Även om hemmalaget är bra mycket besviknare på enpoängaren än ’Los Rojiblancos’.

Slutligen måste jag passa på at hylla Riqui Puig som verkligen tagit vara på förtroendet Quique Setién gett honom, idag var han förmodligen Barcelonas bästa spelare tillsammans med Messi och framtiden ser onekligen ljus ut för 20-åringen.

Matchfakta

Bollinnehav: 72-28
Skott (på mål): 12(5)-10(3)
Hörnor: 3-1
Gula kort: 3-5