Barcelona - Liverpool
3 - 0

FC Barcelona - Liverpool FC 3-0: anteckningar

Vilken match. Nästan omöjlig att rapportera om. Så mycket som hände i varje minut, varje sekund. Inför matchen visste jag att jag skulle rapportera om den oavsett utgång. Därför skrev jag ned spontana, korta anteckningar i telefonen under matchen. I rapporten får dessa anteckningar utgöra rubriker som jag sedan utvecklar med några rader. Detta skrivs direkt efter slutsignal, med andra ord blir det ingen djup taktisk analys utan snarare en känslomässig berg- och dalbana.

Skaking inledning av Lenglet
Fransmannen som vanligtvis är stabil i både uppspelsfas och i försvarsspelet hade enligt mig en skakig inledning. Salah gick förbi tämligen enkelt vid några tillfällen och Lenglet hade dessutom stundtals svårt att hantera Liverpools höga press. Jag kom på mig själv att sakna Umtiti. Den känslan försvann dock lika snabbt som den slog mig och cirka 75 spelminuter senare kunde Lenglet vandra av planen med en hållen nolla. Merci!

Tryggheten Gerard
Någon som inte var skakig i varken inledning, mitt eller slut var Gerard Piqué. Katalanen som briljerat mer eller mindre hela säsongen visade ikväll för hela Europa att han fortfarande är en av världens bästa mittbackar. Han var inte fläckfri men han var lugn, trygg och stark när vindarna blåste av Manés fart – och det räckte.

MATS
De gånger då både Lenglet och Piqué tillsammans med övriga backlinjen lät sig passeras så stod den tyska väggen (och stolpen) där. Med en annan målvakt så hade Barcelona garanterat släppt in minst ett mål ikväll. Men ter Stegen hade bestämt sig för att bomma igen och då släpps ingen boll förbi hans armar av stål. Otrolig insats som inte bara räddar fotbollar, utan förhoppningsvis även avancemanget.

Hungriga Luis
Det var längesedan jag såg Suárez så här gapig, grinig och stökig. Det var också längesen jag såg honom göra mål i Europa. Första målet i Europa denna säsong, och vilket mål sedan! Den spelförståelsen och timeingen skojas inte bort. Förutom målet var Suaréz överallt och ingenstans. Om Suárez måste stöka ordentligt för att tända till och leverera insatser som denna, så för all del: stöka på.

Rakitic vital för defensiven
Mycket kan sägas om Rakitic och han är en vattendelare av Guds nåde. Men slitet han lägger ner i defensiven får inte glömmas bort, han täcker så stora ytor att det är löjligt. Det är inte en slump att han varit given i ett lag som vunnit trippeln och fyra ligatitlar.

Det här är inte Barcelona
FC Barcelona förlorar bollinnehavet på hemmaplan med 48 – 52. Allt handlar såklart inte om bollinnehav men den siffran säger mycket. Den säger visserligen inget nytt, för Valverde har varit här i två säsonger nu, men den säger mycket. Var det här en del av matchplanen? Att medvetet låta Liverpool styra matchen för att inte ge engelsmännen chansen till att kontra och således göra det de gör bäst av alla? Jag vet inte. Jag vill hoppas det. För det här är inte Barcelona. Jag begär inte att laget ska spela Pep-fotboll, den eran var ett unikum. Men Barcelona ska inte vara ett lag som trycks ned på egen planhalva på hemmaplan. Samtidigt är det troligtvis det mest effektiva sättet att besegra Liverpool på. Min känsla är nämligen att om Barcelona hade försökt kontrollera matchen och spelat just Pep-fotboll så hade siffrorna varit de omvända. Minns ni hur Manchester City förra året spelade Pep-fotboll mot Liverpool i Champions Leagues kvartsfinaler, med Pep som tränare dessutom? Slutresultat i första mötet? 3-0 till Liverpool.

Som ett lag
Trots att det var skakigt i perioder så var det aldrig någon som svek sina lagkamrater, förutom Dembélé på stopptid möjligtvis. Alla spelare sprang och kämpade för varandra och man kunde se hur viktigt Champions League är för dem. Alla gav allt och ingen slappnade av och det åker hatten av för.

Tråkigt Coutinho
När jag ska börja skriva om Coutinho så suckar jag. Det känns bara så tråkigt att det blivit såhär. Så mycket potential som vägrar släppas ut. Eller så har förväntningarna på Coutinho varit orimligt höga. Även om det var en undermålig insats ikväll så har min känsla under en längre tid varit att Coutinho helt enkelt inte är bättre än det han presterat under sin en och en halv säsong. Det handlar inte längre om att han underpresterar konstant i ett och ett halvt år: han är inte bättre helt enkelt. Han är forfarande en fantastisk fotbollspelare, men räcker det för att ta en tröja i Barcelona? Tydligen inte om man frågar en del av Camp Noupubliken som busvisslade åt brassen i samband med hans byte. Tråkigt.

Le(o)daren Messi
Nu står vi här igen. Messi är inte mänsklig. Hur många gånger ska man behöva konstatera det? Vem försöker han bevisa det för? Jag saknar ord över hans fotbollsmässiga insats ikväll. Däremot kan jag skriva om hur han ikväll visade han upp starka ledaregenskaper och klev fram när det verkligen behövdes. Han ställde krav på både domare och medspelare och han gav sig inte förens han inte orkade stå på benen längre. En sann kapten. Jag är otroligt lycklig och tacksam över att jag lever i samma period som Messi spelar fotboll. Att försöka förstå hur bra Messi är, är som att försöka förstå sig på universum. Det är omöjligt. 600 mål. Tack och god natt Leo.