Haugesund - Sarpsborg 082 - 1
FC Barcelona - Sevilla FC 5-4 (3-1)
Barcelona stod till slut som segrare av den europeiska supercupfinalen efter en hysterisk finalmatch som innehöll det mesta…
Första halvlek
Barcelona inledde minst sagt svajigt och Mascherano tvingades till en chansartad glidtackling redan i den första matchminuten när Reyes var på väg igenom. Tacklingen skedde helt klart utanför straffområdet, men argentinaren ska vara glad att Mathieu också löpte med bredvid, då det i annat fall hade kunna vara frågan om en frilägesutvisning. Mascherano blev märkligt nog inte ens blev varnad i den situationen.
Vi skulle nu få se en märklig och mycket ovanlig inledande kvart på matchen, åtminstone när det gäller frisparkar. Att det skapas tre bra frisparkslägen under första kvarten hör inte till vanligheterna. Att det blir mål på alla tre har möjligen inträffat tidigare, men det är nog klurigt att hitta några exempel.
I den tredje matchminuten förvaltade nämligen Banega Sevillas frisparkläge på bästa sätt genom att enkelt skruva in 0-1 över muren bredvid en stillastående Ter Stegen, som hade tagit position alltför långt åt andra stolpen.
Bara minuterna senare kom Messi rättvänd för första gången i matchen, vilket ledde fram till att Suárez revs ner och argentinaren fick chansen i ett spelvänt läge jämfört med Banegas. Messi ville såklart inte vara sämre än sin landsman och skruvade dit kvitteringen 1-1 på motsvarande läckra sätt.
När Messi i den 16:e matchminuten fick ett frisparksläge mer centralt och längre ifrån tänkte man att “nu kan det väl ändå inte gå en gång till?”. Men det kunde det visst. Messi brydde sig inte ens om att byta hörn när han skruvade in 2-1 för Barcelona. Matchens tredje frisparksmål på en dryg kvart var bara början på en underhållande och utdragen tillställning!
Med dryga halvtimmen spelad hade Suárez en boll i nät bortvinkad för offside, efter ett mönsteranfall. Sevilla hade frånsett inledningen inte skapat så mycket framåt, men fem minuter före halvtid tvingades Alves rensa undan bollen någon meter från mållinjen efter att Barcelonaförsvaret inte lyckats rensa undan ett inlägg från högerkanten.
I den 44:e matchminuten spelade Rakitic, med en lång svepande passning, fri Suárez som fångade upp sin egen retur från Betos utrusning och spelade till Rafinha i sidled som enkelt kunde stöta in 3-1 för Barcelona, vilket också var resultatet i halvtid.
Andra halvlek
Barcelona skulle gå ifrån ytterligare målmässigt i inledningen av den andra halvleken. I den 52:a matchminuten spelade Sevilla fel centralt, vilket utnyttjades av Busquets som kunde göra karriärens enklaste assist när han friställde Suárez i straffområdet, som kyligt satte dit 4-1 mellan benen på Beto.
Med dryga timmen spelad fick Sevilla kontakt efter att ett svepande vänsterinlägg från Vitolo hittade in till Reyes, som fri med Ter Stegen inte gjorde något misstag fram till 4-2 med ett behärskat volleyavslut.
Trots reduceringen fortsatte Barcelona att skapa chanser framåt. Närmast var Rafinha med ett hårt avslut rakt på målvakten, efter en kvick vändning, och en nick i ribban på en hörna. Men med tjugo minuter kvar av ordinarie matchtid skickade Sevilla in ett nytt inlägg från vänsterkanten som fick Mathieu att dra ner en frispelad Vitolo. Straffen var odiskutabel, förvaltades på bästa sätt av Gameiro och plötsligt stod det 4-3 på resultattavlan.
Sevilla fortsatte att gå framåt mot ett skakat Barcelona och med tio minuter kvar var det två nyförvärv tillika inhoppare i matchen som stod för kvitteringsmålet. Immobile utnyttjade ett juniormisstag av Bartra (som på något märkligt sätt hamnade på fel sida av Immobile), tog sin in till höger i straffområdet, hittade Konoplyanka vid den bortre stolpen och 4-4 var ett faktum.
Messi var inte långt ifrån att skruva in sin tredje frispark i matchen i den 85:e matchminuten, men bollen gick några centimeter utanför kryssribban och matchen gick till förlängning.
Förlängning
Det var av förståeliga själ två tröttkörda lag som möttes i förlängningen. Barcelona var dock laget som tog mest initiativ. Men det var tydligt att det saknades energi för att på allvar pressa ner Sevilla och skapa målchanser.
Även Messi hade tröttnat och såg stundtals ganska ointresserad ut. Känslan var ändå att argentinaren sparade på krafterna och inväntade rätt läge att slå till och avgöra. Det återstod cirka fem minuter av den andra förlängningskvarten när Messi för första gången på länge kom rättvänd centralt i den yta där han är så erkänt giftig. Några meters utrymme var allt han behövde för att skaffa sig ett frisparksläge centralt någon meter utanför straffområdet. Den här gången gick frisparken i muren med en misstänkt hands- och straffsituation. Messi såg dock till att utnyttja returen från muren genom att tack vare ett hårt och välplacerat skott tvinga Beto att släppa en retur som Pedro högg på och gav Barcelona ledningen på nytt med 5-4.
Sevilla skapade därefter två jättelägen. Först hade Coke en nick utanför på en frispark från Banega. Fast den bästa chansen hade mittbacken Rami i den sista tilläggsminuten efter att ha blivit frispelad vid den bortre stolpen av Immobile. Men Rami lyckades bara få ett knä på bollen och den galna matchen gick aldrig till straffar utan vanns av Barcelona med slutsiffrorna 5-4. Glädjen bland Barcelonaspelarna var påtaglig när laget tog hem årets fjärde titel i form av den europeiska supercupen.
Sammanfattning
Frånsett den darriga inledningen var Barcelonas första timme av supercupfinalen nästan överdrivet bra för att vara såhär tidigt på säsongen. Ett lugnt och behärskat, men samtidigt vägvinnande passningsspel där mittfältstrion Busquets-Iniesta-Rakitic gång på gång spelade sig förbi Sevillas mittfält och kunde hitta en spelsugen Messi som trivdes som fisken i vattnet i ytan mellan Sevillas mittfält och försvar. Rafinha tog chansen han fått av Luis Enruqie genom att svara upp med en solid insats med bolltrygghet kombinerat med en del kombinationer med medspelarna. Brassen visade helt klart att han kan bli en pålitlig spelare att räkna med under säsongen.
När Suárez satte dit 4-1 efter en riktig bjudning gick Barcelona i den psykologiskt farliga fällan att slå av på takten och helt i onödan bjuda in Sevilla i en redan avgjord fotbollsmatch som så långt hade dominerats totalt av Barcelona. När Iniesta utgick på grund av skada till förmån för Sergi Roberto tappade Barcelona gradvis kontrollen över mittfältet mer och mer, vilket utnyttjades av ett moraliskt starkt Sevilla. Det går såklart att peka på enskilda försvarsmisstag av framförallt Mathieu och Bartra, även om det framförallt var en mental kollaps av hela laget som såklart borde kunnat agera kyligare och spela av den här matchen. Men när ett lag väl har gått ner i varv är det, som vi har sett många gånger förut, lättare sagt än gjort att varva upp igen.
Barcelonas uppträdande i den andra halvleken var såklart smärtsamt att se och spelarna förtjänar kritik. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att det trots allt är starkt att, efter att ha tappat 4-1 till 4-4, repa nytt mot och ta tag i spelet igen under förlängningen och till slut också ta hem titeln, som uppenbarligen betydde mer än man kunde tro om man ser till glädjeyttringarna vid Pedros avgörande mål och slutsignalen.
Förutom ännu en bärgad titel har segern säkerligen en hel del betydelse rent mentalt inför fortsättningen där ett dubbelmöte med Athletic väntar i den spanska supercupen. Det var en hysteriskt underhållande finalmatch där vi både fick svar på att Barcelona har ett offensivt spel som kommer vara både sevärt och effektivt, men att det gäller att hitta tillbaka till samma defensiva stabilitet som i våras för att fler framgångar ska kunna uppnås.
Slutligen måste vi, förutom att konstatera att Messi återigen var spelaren som gjorde skillnaden, såklart nämna Pedro som avgjorde supercupfinalen i sin troligtvis sista match för Barcelona. Pedro har inte lyckats komma upp i samma höga nivå spelmässigt som han höll för några säsonger sedan. Men han har ändå alltid funnits där som en lojal spelare som alltid gjort sitt yttersta för laget. Det är verkligen med sorg i hjärtat man tvingas konstatera att Pedro med all säkerhet inte kommer spela i Barcelona längre. Om han nu måste lämna, hade det inte kunnat ske under så mycket bättre omständigheter än ett avgörande och titelvinnande mål i en svängig och sevärd finalmatch.
Visca el Barca!