Field Commander Messi
Under fredagen tog Leo Messi bladet från munnen.
Just när man trodde att han inte kunde bli större.
Just när man trodde att sagan var slut, och slaget förlorat.
Så går Leo Messi och tar på sig stridshjälmen.
Vid det här laget har ni ju sett den: TV-intervjun med Goal där Leo Messi – en gång för alla, fullständigt och totalt – förklarar krig mot Josep Bartomeu. Där han bekräftar det ledningskaos som har rått de senaste åren, såväl som sin egen önskan att lämna, men samtidigt bedyrar att han aldrig någonsin skulle gå till domstol mot klubben i sitt hjärta.
Vilket innebär att han stannar. Hur länge återstår att se – en kan bara hoppas att han hinner tänka om till nästa sommar, när hans kontrakt går ut – men på sätt och vis spelar det ingen roll. Inte just nu, i alla fall. Det enda som spelar roll här och nu är att Messi äntligen såg fienden i vitögat, spände blicken – och levererade den slutgiltiga dödsdomen.
För inte ens Josep Bartomeu kan väl överleva det här? Jag menar, det är en sak att vara hårt kritiserad, men att bli öppet sågad av klubbens genom tiderna största spelare, och samtidigt vara anklagad för korruption – nej, där går väl ändå gränsen. Till och med för kackerlackan Bartomeu, som har överlevt fler skandaler än någon annan Barçapresident.
Eller så rider han ut den här stormen också. Jag har haft fel förr, och kan mycket väl få fel igen. Men oavsett vilket är kriget ett faktum; det verkliga, slutgiltiga kriget. Och med befälhavare Messi vid frontlinjen, och en armé av culés bakom honom, är segerchanserna långt mycket större än de var för en vecka sedan.
O Captain! My Captain!
