Gästkrönika: Analys av Barcelonas situation
Barcelona upplever sin värsta säsong på 6 år och ser ut att bli titellösa för första gången sedan 2008. Frågorna är många och hela fotbollsvärlden frågar sig huruvida tiki-takan är död eller om den kommer att leva vidare. Är denna säsong endast ett litet snedsteg för Barcelona innan man reser på sig igen eller är detta ett stort problem som man inte kan blunda för längre?
BÖRJAN PÅ ÄVENTYRET
När Josep Guardiola fick tala till publiken på Camp Nou för första gången bad han dem att spänna säkerhetsbältena och njuta av resan. Det var sommaren 2008 och ingen culé hade kunnat ana vad som skulle komma att ske de närmsta åren. Fyra år senare stod man där med 14 titlar i bagaget, bland annat tre ligatitlar och två Champions League-guld. Laget erkändes som det bästa genom tiderna av många fotbollsexperter där man med ett pulveriserande spel plockade hem titel efter titel och förnedrade en rival i taget. Lag som Real Madrid, Arsenal, Manchester United och Bayern Munchen sveptes undan som bottenlag och när Guardiola valde att avgå spådde man fortfarande en lysande framtid till mötes för katalanerna. Fotbollsexperterna var övertygade om att de enda som kunde stoppa Barcelona var Barcelona själva. Så länge man hade viljan och motivationen kunde man dominera fotbollsvärlden i flera år framöver.
Med facit i hand kan man säga att fotbollsexperternas spådom endast var önsketänkande och att det inte alls blev såsom man hade trott. Guardiolas assistent, Tito Vilanova, fick ta över laget vilket gjorde folk hoppfulla om att laget skulle gå samma väg till mötes med tanke på att Vilanova ändå varit med under Peps fyra år i Barcelona. År 2013 stod man där med en ligatitel och ett rekord på 100 poäng vilket var fantastiskt på alla möjliga sätt. Ligatiteln hamnade dock i skymundan på grund av en rad olika saker såsom Vilanovas canceråterfall och de förödande förlusterna mot Real Madrid i cupen och Bayern Munchen i Champions League. Vilanova stod fast vid att det var en väldigt lyckad säsong med "en ligatitel och två semi-finaler" vilket man kanske kan acceptera. Problemet var dock inte att det bara var "två semi-finaler" utan att det var så mycket mer bakom det. Mot Bayern Munchen hade man åkt ut med 7-0 och mot sina rivaler i Madrid hade man åkt ut med 4-2 samt fått en ligaförlust på köpet mot marängerna inom bara loppet av en vecka.
SLUTET AV EN ERA
Efter 7-0 förlusten mot Bayern Munchen var Barcelonas era äntligen slut, tänkte folk runtom i världen. Tidigare hade man åkt på snöpliga förluster i semi-finalerna i Champions League mot Inter och Chelsea där det inte alls var mycket som skiljde åt lagen. Nu var det däremot 7-0 och undertecknad kan än idag inte minnas en farlig målchans man hade mot den tyska lagmaskinen. Gerard Pique gick ut efter matchen och sa att "förändringar var nödvändiga inför nästa säsong" vilket ledde till att Vilanova påpekade att Pique kanske var en av de förändringarna. Pique, tillsammans med ett flertal andra spelare, hade blivit alldeles för bekväm med sin roll i laget och redan året innan rapporterades det om att Pep Guardiola krävde ett flertal spelarförsäljningar för att fortsätta som tränare. De spelarna som skulle bort från klubben var David Villa, Cesc Fabregas, Daniel Alves och, just det, Gerard Pique.
Några månader senare fick Vilanova, tragiskt nog, canceråterfall ännu en gång och var tvungen att kliva av från tränarposten i Barcelona. Hela Barcelonas sommar var hektisk med tanke på den kontroversiella värvningen av Neymar och även sökandet efter en ny tränare. Man fick in Tata Martino, en tränare som tidigare hade tagit Paraguay till VM-kvartsfinal och var en straff ifrån att slå ut de eventuella vinnarna, Spanien, och ta sitt landslag till semi-final. När säsongen började senare i augusti var Barcelonas fans upprörda men även förväntansfulla. Å ena sidan hade man endast fått in en spelare, en välbehövlig sådan, men man hade samtidigt "glömt" att värva en mittback och eventuellt förstärka på andra positioner. Nåväl, man hade en spännande säsong att se fram emot trots allt.
TATA MARTINOS BARCELONA
Till att börja med kan man säga att Martinos spelartrupp var i princip det laget som Pep hade byggt upp. Det var även samma trupp som Vilanova fick ärva året innan och skillnaden i truppen gentemot Peps Barcelona och Martinos var minimal. Skillnaden på plan blev dock större där Barcelona försökte få tillbaka sitt effektiva presspel man hade tappat under Vilanovas tid i klubben. Man försökte även spela lite rakare där bollinnehavet, som Pep var och än idag är besatt av, hamnade ur fokus. Höjdpunkterna i detta fall var under hösten 2013 var när man lyckades slå Real Madrid på Camp Nou med 2-1. Barcelona gjorde två kontringsmål men man hade endast 55% bollinnehav. Under andra halvlek drog man sig tillbaka hem och lät Real Madrid rulla bollen vilket ledde till stort missnöje bland ledningen och median i Katalonien. Några veckor innan hade man mött Rayo Vallecano, som den här säsongen kämpat för överlevnad i La Liga, och haft 49 % bollinnehav. Man gjorde ett par kontringsmål och vann med 4-0 men man var inte lika "dominanta" i spelet som förut. För första gången på 317 matcher hade Barcelona haft mindre bollinnehav och det var mot ett lag som låg på nedre halvan av tabellen.
Tata Martino hade dock resultaten som talade för honom där han även höll på att slå Guardiolas rekord i klubben när det gäller flest antal matcher i rad utan förlust. Allt var dock inte frid och fröjd och Martinos förändringar uppskattades inte hos ledningen. Undertecknad, tillsammans med flera andra culés, uppskattade dock de välbehövliga förändringarna med tanke på att om det var någonting Barcelona saknat så var det en tillämpning av ett mer rakare spel med tanke på att matchbilderna tidigare varit så låsta mot kompakta lag (se Inter 2010, Bayern 2013 och Madrid med Mourinho vid rodret). Medierna i Barcelona tänkte dock inte låta Martino slippa undan lika lindrigt och ställde ständigt frågor kring förändringarna i spelet och minskningen av bollinnehavet. Pressen blev större för varje dag vilket leder till oss idag.
FÖRLORAT ALLA TRE TITLARNA?
Vi ligger i slutet av säsongen nu där Barcelona åkt ut mot Atletico Madrid i Champions League och förlorat en cupfinal mot Real Madrid. Det är endast fyra omgångar kvar av ligan som man under hösten ledde komfortabelt men nu har situationen förändrats. Barcelona ligger trea bakom Real Madrid och, förvånande nog, Atletico Madrid. Med dessa försämrade resultat kan man se att spelet förändrats till det sämre. Någonstans vid årsskiftet gick Barcelona tillbaka till det gamla, vanliga bollrullandet utan någon form av penetrering. Självklart lyckades Barcelona fortsätta göra mål vilket i och för sig inte är särskilt svårt med tekniska och genialiska spelare såsom Lionel Messi, Andres Iniesta med mera. Grundspelet var dock inte densamma och det märktes att Tata Martino hade tagit till sig kritiken alldeles för mycket.
Spelare som tidigare under hösten hade varit väldigt framträdande i sina roller var nu en skugga av sitt forna jag. Två av de bästa spelarna under hösten, Fabregas och Neymar, blev väldigt låsta i matcherna och hade inte chans att påverka lika mycket som för några månader sen. Man insåg dessutom att spelare som Alexis, som är inne på sin tredje säsong med Barcelona och nu ryktas bort, inte kommer tillrätta när det är sådana låsta matchbilder. Chilenaren visade upp helt annorlunda egenskaper när han var i Udinese vilket han även gör i landslaget idag. Även Neymar får kritik för att han inte är lika framträdande i Barcelona som i landslaget vilket absolut inte kan beskyllas på spelarna då det är lagets spel som gör att det blir på detta sätt.
Än en gång blev Barcelona alldeles för lättlästa och statiska i sitt spel vilket man kunde se ett flertal gånger under säsongen. Mot Levante på bortaplan fick man möta en välparkerad spelarbuss där man tappade två poäng i ligan. I cupen några dagar senare ledde Levante 1-0 innan de snöpligt nog gjorde självmål. Innan självmålet var spelet dock det samma och problemen syntes tydligt då Barcelona inte hittade en väg igenom. Någon månad senare mötte man Manchester City på bortaplan där engelsmännen backade hem och verkade satsa på kontringar. Under första halvlek hade Barcelona endast ett tamt skott på mål och om det inte var för en tveksam utvisning av Demichelis hade Barcelona eventuellt, ännu en gång, åkt ut mot ett defensivt lag. Dock blev det så att man som ett Barcelona-fan var alldeles för resultatblind och såg det som en stor bedrift att vinna 2-0 på Etihad när man egentligen inte hade någonting alls att komma med innan utvisningen.
Det råder ingen tvekan om att Barcelonas spelstil fungerar mot lag som går all in och tänder på alla cylindrar då det finns alldeles för mycket yta att spela på. Exempel på det är vinsten mot City på Camp Nou men även 4-3 matchen mot Real Madrid på Santiago Bernabeu. När lag dessutom går in med en huvudlös mentalitet såsom Rayo Vallecano gjorde under ligamatchen innan mot City är det rätt självklart att Barcelona vinner med stora siffror såsom 6-0.
VERKLIGHETEN HAR HUNNIT IKAPP OSS
Tyvärr har alla inblandade i Barcelonas säsong varit för blinda då verkligheten tydligt hunnit ikapp oss. Fotbollen utvecklas ständigt och det är rätt solklart egentligen att det som funkade med Guardiola så bra 2008 inte kommer att funka lika bra idag. Milan under Arrigo Sacchi var revolutionerande under 1990-talet med sin offsidefälla men idag utövar de flesta lagen denna metod vilket är ett praktexempel på hur fotbollen ständigt går framåt i utvecklingen. Det är en förtvivlad känsla som alla anhängare till Barcelona har då ena hälften fortfarande tror på att tiki-takan kan utövas rätt medan andra hälften ser den som död och över. Självklart kan man peka fingrarna på enskilt tränaren, spelarna eller ledningen men sanningen är att alla dessa faktorer har lika stor roll i det hela.
Den enda frågan Barcelona-fans nu har är hur man går vidare härifrån. Säsongen är förmodligen över då antingen Real Madrid eller Atletico Madrid bärgar hem ligatiteln samtidigt som frågorna är många:
- Vilka kommer vi att värva?
- Vilka spelare kommer att lämna?
- Kommer vi att försöka utveckla spelet eller fortsätta med det vanliga?
- Stannar Tata Martino eller kommer det en ny tränare?
- Hur det än blir med tränarfrågan, kommer han att få fria tyglar?
Med andra ord ser framtiden väldigt oviss ut och till skillnad från Peps avgång 2012 vågar man nu inte förutspå Barcelonas framtid. Det är en generationsväxling på gång och ett flertal spelare lär lämna laget och även komma till Barcelona. Bevis på detta är hur lagets fyra grundpelare, de fyra lagkaptenerna i laget, genom de senaste tio åren har egna problem att sköta. Valdes söker en ny utmaning utomlands och är korsbandsskadad, Puyol kommer att lämna Barcelona samtidigt som Xavi gått ner sig en hel del och endast spelar säkert nuförtiden. Då återstår endast Iniesta som fortfarande är fullkomligt magisk och kommer att fortsätta vara det under en lång period framåt.
LÖSNING PÅ BARCELONAS PROBLEM
Som tidigare nämnt är det väldigt många som står fast vid att tiki-takan är död och att fotbollen utvecklats alldeles för mycket för att det ska fungera idag. Det finns även folk som står fast vid att tiki-takan kan tillämpas men att man endast behöver göra små ändringar såsom spelarförändringar. De viktiga spelarna under Guardiolas tid i klubben har självklart förändrats och försämrats med tiden vilket man kan se på Alves och Xavis nedgång exempelvis. Pique som varit så viktig för laget har under de senaste åren blivit för bekväm i sin position med tanke på att Barcelona ej värvat några mittbackar (vilket de äntligen kommer göra nu i år). Det är dessutom ingen slump att de två bästa spelarna under den senaste tuffa perioden varit Neymar och Alba som slitit och försökt göra allt för att laget ska vinna. Det är de två spelarna som vunnit minst titlar och som kommer att fortsätta vara hungriga för mer.
När det gäller försäljningar borde truppspelare som inte håller måttet, exempelvis Sergi Roberto, Alex Song och Cristian Tello, söka sig mot andra klubbar då Barcelona helt klart behöver mer konkurrens i laget. Även spelare som Ibrahim Afellay, Isaac Cuenca och Bojan Krkic (ja, han tillhör fortfarande laget...) borde försvinna så fort som möjligt då de inte visat upp tillräckligt. Värvningar å andra sidan är väldigt svåra att förutspå med tanke på hur mycket rykten som cirkulerar i medierna. Det som är helt skrivet i sten dock är att man kommer att värva en eller två målvakter och en mittback. Resten av positionerna är bara förstärkningar i truppen såsom på mittfältet, högerbackspositionen och i anfallet. Det kan bli en väldigt hektisk sommar med andra ord, bara ledningen sköter sina kort rätt.
SLUTSATS
Folk blir väldigt kritiska idag när man påpekar att Barcelona måste göra förändringar för att kunna utmana om de största titlarna och vara konkurrenskraftiga i fotbollsvärlden. När Tata Martino genomförde sina förändringar under hösten gjorde han det med bravur men tyvärr möttes förändringarna med kritik och tveksamhet. Det rapporterades även om att spelare hade svårt att ta till sig instruktioner från den argentinske tränaren då hans sätt att spela på stred emot Barcelonas filosofi, menade man. Ur en synvinkel kan man förstå det med tanke på hur bländande fotboll man spelade under Guardiola bara några år dessförinnan. Därför kan det vara svårt att gå vidare med nya idéer både för spelare och för fansen. Många anhängare till Barcelona idag säger i försvar att "bollinnehavet har alltid varit en viktig del i Barcelona" och att man inte kan slänga det bara sådär. Allt detta stämmer men under Guardiola tog man passningsspelet och bollinnehavet till helt nya nivåer. Under Rijkaard, som tränade Barcelona från 2003-2007, lyckades man vinna två La Liga-titlar och en Champions League-titel med ett lite annorlunda spel. Formationen var 4-3-3 men det var mycket mer fysiskt och fartfyllt med spelare som Ronaldinho, Eto'o och Deco. Huruvida man ska ändra spelet nu låter jag vara osagt men med rykten kring spelare som Pogba, Vidal och en slopning av en falsk nia för att värva en riktig striker gör transferfönstret ännu mer spännande.
Det som är det värsta med Barcelona idag är att underhållningsvärdet försvunnit till skillnad från tidigare år. Barcelona har alltid fått kritik för att spela tråkigt men detta kopplas nog mer till dominansen de hade och hur de genomförde det vilket ledde till stort missnöje bland fotbollssupportrar. För första gången är kritiken befogad dock då matcherna oftast inte är särskilt roliga att kolla på längre. Man kan alltid säga att det är motståndarna som backar hem och inte bjuder upp till spel men samtidigt måste man tänka; varför skulle motståndarna gå "all out"? Varför ge världens bästa fotbollslag på små ytor ännu mer ytor att använda i en viktig match när man kan effektivt backa på egen planhalva och invänta kontringar för att straffa Barcelonas svaga backlinje?
När det väl gäller spelstilen måste man försökta utnyttja alla spelares egenskaper och ta större hänsyn till dem. Många sitter och funderar på hur till exempel Cesc Fabregas kunde vara så viktig för Arsenal för att sen ha en osäker framtid och bli utbuad i Barcelona. Jag skyller hellre på spelet och tränaren än att peka på Fabregas som den skyldige. När det är rakare spel blir det mycket enklare för honom att slå sina smörpassningar medan han i stängda matcher är väldigt meningslös. Det är liknande med Alexis som tidigare nämnt där han i landslaget spelar helt annorlunda med mycket friare tyglar. Detta gäller även Neymar medan de i Barcelona just nu känns låsta då det mesta ska gå igenom Messi. Kort sammanfattat så borde vi spela lite rakare som man påbörjade under hösten för att få maxkapacitet hos dessa spelare istället för att slänga pengar i sjön.
Den enda frågan jag ställer mig själv nu är om Barcelona verkligen inser allt detta själva eller om man fortsätter inbilla sig att det någon dag kommer bli likt eran under Pep från 2008 till 2012. Fotbollen blir tuffare för varje år där till och med lag med mindre budget såsom Atletico Madrid, Liverpool, Roma och Borussia Dortmund rest sig upp senaste 2-3 åren. Fotbollen utvecklas ständigt. Frågan är om Barcelona gör det.
