Guardiolas mäktiga spelbok
Hjärnan bakom den mest eftertraktade boken i fotbollsvärlden

Guardiolas mäktiga spelbok

När Guardiola tog över som huvudtränare var det få som visste hur hans så kallade spelbok såg ut. Den inbitne culén skulle dock ana att den influerats av läromästaren Johan Cruyffs alla regler och budord. Pep tog inte bara över ett lag fyllt av skickliga spelare med en otrolig potential och maxnivå, han tog även över ett sjunkande skepp. Under 3 hittills magiska år har Pep visat mycket av sina taktiska kunskaper men det vore naivt att tro att det inte finns mer under pannbenet på katalanen.

Inledningen på Peps första säsong 2008/2009 infriade inga av de höga förväntningarna katalanen hade på sig. En förlust borta mot Numancia och oavgjort hemma mot Racing Santander gav traumatiska minnen från Rijkaards två sista säsonger som tränare. Totalvändningen kom mot Sporting Gijón på bortaplan matchen efter och sedan fortsatte det bara framåt, uppåt och i alla andra möjliga positiva riktningar.

Under tre år av titelregn finns det ett par saker från Peps spelbok som man med glädje kan konstatera applicerats på permanent basis i det befintliga laget och spelet. Deco och Ronaldinho skeppades iväg från klubben eftersom att Mister själv ville bygga upp ett helt nytt lag. Då krävdes det att några av de mest tongivande spelarna från den föregående epoken lämnade plats åt nya stora ledare. Xavi flyttades direkt upp 15 meter på offensiv planhalva för att dirigera anfallsspelet på ett mer dominerande sätt än när han hade Deco som vapendragare. Guardiola ville att laget skulle spela en totalfotboll likt den i början på 90-talet, då blev Xavi automatiskt den nyckeln som skulle öppna upp dörren som tillslut gick i baklås för Rijkaard.

I CdR-finalen mot lejonen från Bilbao fick världen bekanta sig mer med den breda mittbacksuppställningen när det vankades inspark för Pinto. Båda mittförsvararna gick ut mot hörnflaggorna, den defensiva mittfältaren gick ner som en tredje mittback och Xavi kom ner för att dirigera hela spektaklet. En sådan sak vågar sig bara Guardiola på.

En viktig del i Peps taktikbok är att alla spelare måste jobba som ett kollektiv i både anfall och försvar. Den höga pressen som kännetecknar Barcelona och det snabba kortpassningsspelet man vill etablera är svårt att lära sig över natten. När Mister tog upp Sergio Busquets blev många lite smått förvånade. Vem var han och vad kunde han tillföra? Precis det som efterfrågas av en pivoté i Barcelona; kvicka fötter, ett taktiskt kunnande och en generell enkelhet. Pedro flyttades senare upp på permanent basis och har visat att han är precis en sådan spelare som en ytter i Barcelona skall vara. Ettrig i defensiven, målfarlig och rörlig som få. Att ta upp två av de mindre uppseendeväckande stjärnorna från B-laget är modigt. En sådan sak vågar sig bara Guardiola på.

Det skulle visa sig att Lionel Messí var den spelaren som Pep kände var mest flexibel i anfallslinjen. Argentinaren hade under Frank endast spelat som en ren högerytter medan han under Pep spelat både på kanten, som spets och i en släpande roll. Guardiola ska ha all beröm i världen för utvecklingen av La Pulga, den nya positioneringen har möjliggjort helt nya dimensioner i hans spel som dem flesta inte riktigt trodde fanns där för 5 år sedan. Dem där raka passningarna som skär genom hela försvarslinjer är fantastiska. Messí var den som tillsammans med Pedro och Bojan tillslut axlade Zlatans oförmåga att spela fotboll på en hög nivå under våren 2010. Barcelona inkasserade sin andra raka ligatitel. Den dyrköpte Zlatan förpassades till bänken. En sådan sak vågar sig bara Guardiola på.

Det finns sedan en drös andra taktiska finesser som kan handplockas från Peps spelbok. Vi har sett Piqué agera anfallare i prekära och avgörande situationer. Det var han som nickpassade till Pedro i slutminuterna av finalen i VM för klubblag. Det var även den reslige katalanen som gjorde konstmålet mot Inter i semifinalen förra året. Vi har fått se Victor Valdés som någon form av speluppläggare där han slår passningar rakt på fötterna på spelare 50 meter upp i planen. Han låg bakom Pedros mål mot Real Madrid i den avgörande semifinalen i år, det säger en hel del om hur Guardiolas spelbok skildrar en målvakt. Allt ska gå smärtfritt via fötterna oavsett situation och press från motståndarna. En sådan sak vågar sig bara Guardiola på.

I den matchen som skulle avgöra ligan 2010, El Clásico borta mot Real Madrid valde Pep att spela en genuin taktisk fotboll. Han valde en sorts lightversion av den så underhållande tiki-takafotbollen där Alves till en början agerade högerytter och Puyol högerback. Hans taktik gav sedan en ligatitel efter en stabil 2-0 vinst. Han gjorde det ingen trodde att Barcelona kunde göra: att spela kompakt och taktiskt utan att gå ifrån klubbens värderingar och normer när det kommer till attackfotboll.

De flesta kapitel i Guardiolas spelbok skildrar med största sannolikhet motivationsteorier och sätt att få spelarna att vara på tårna inför varje match, hela tiden. Det är lite av Misters signum. Talet inför förlängningen mot Shakhtar Donetsk i den europeiska supercupfinalen är som taget från filmer som ”Any Given Sunday” eller ”Remember the Titans”. Skillnaden är att Pep gjorde det på riktigt och med en touch av sin egen genialitet. När man förbereder inför varje ligamatch som om de vore individuella finaler ser man helt plötsligt hur svårt det är för Pep att underskatta ett motståndarlag.

En annan person som har influerat Guardiolas spelbok är den assisterande tränaren och Peps gamla kompis Tito Vilanova som sällan uppmärksammas bortom Katalonien. Han är lite som Henk Ten Cate var under Rijkaard, alltså en otroligt viktig kugge i det taktiska arbetet. Tito var den som tillsamman med Xavi, Piqué och Puyol jobbade fram den fullfjädrade frisparksvarianten som gav El Capitán befogenhet att kyssa den katalanska kaptensbindeln på självaste Santiago Bernabéu. En liknande variant för det spanska landslaget mot Tyskland i Sydafrika utmynnade i ett lika hårt nickmål och fick självaste drottningen av Spanien att applådera Puyol i omklädningsrummet efter matchen.

Guardiola har med sin mäktiga spelbok vunnit allt som går att vinna som klubblagstränare och gett fansen någonting som ingen annan spansk klubb mäktat med: en trippel. Han är på gränsen till en tredje raka ligatitel och har tagit klubben till sin andra Champions League-final på 3 år. Även om Pep skulle förlora de 20 nästkommande matcherna skulle han fortfarande inkasserat fler poäng på 130 matcher än någon annan tränare i klubbens historia. På 110 matcher har han alltså redan bättre statstik än legendstämplade tränare som Rijkaard och Cruyff.

Guardiolas kreativitet verkar inte ta slut, det vore som om boken bestod av ”text under arbete” där Pep själv inte riktigt vet vad som kommer i nästa kapitel, det får hans intentioner och erfarenheter tillsammans bestämma. Guardiola lyckades rädda det där sjunkande skeppet som alla trodde skulle totalförolyckas. Allt på grund av den mäktiga spelboken.

Robin Hyder2011-05-08 16:08:00

Fler artiklar om Barcelona