Atlético - Barcelona
Inför: Atlético de Madrid - FC Barcelona
Svunnen är tiden då detta möte var tre säkra poäng, troligtvis 4-6 mål och något enstaka insläppt som troligtvis gjordes av en ung capitáno i form av Torres. Svunnen är tiden då de rödvita var mer ett skämt än ett fotbollslag. Det är HT 2017 och Atléti tar emot Barca med, får vi anta, full tro på seger och att sätta någon slags nivå på Metropolitano. Barca hälsar på huvudstadens andra lag med en 15:e raka triumf i sikte och att faktiskt, åtminstone lite i smyg, haka av Atléti från titelsnacket.
Årets första riktigt svettiga test i ligan står för dörren. Visst, Getafe borta känns alltid lite lurigt och ett derby är, även i Barcelona, alltid ett derby. Men ingen kan väl med hyfsat stadig blick säga att Atlético de Madrid på bortabana inte är säsongens första trovärdiga riktmärke på var detta lagbygge är påväg. Ernestos ingenjörskonst går än så länge inte att ifrågasätta. Det är ett stabilt hus där grunden är tillräckligt bra, mittenskiktet ser fint ut (mycket tack vare att Busquets har bestämt sig för att chefa igen) och taket andas optimism post Neymar. Vår egen Karlsson, Leo alltså, verkar ju onekligen sugen på att bära upp både tak, väggar, golvlister och trädgårdsmöbleringen mer eller mindre på egen hand i år igen. Förtröstans tid är helt enkelt kommen, kramrater.
Som sagt, än så länge vore det förmätet att andas minsta antydan till negativitet över någonting alls, frågan är dock hur vi resonerar efter denna härliga drabbning som väntar. Trots det jag tocuhar lite ovan, att matcherna mot Atlético förr om åren var en given fest, så är min högst personliga åsikt att det alltid (i min värld är "alltid" att likställa med sisådär de senaste 15 åren) har varit något speciellt, för att inte säga vackert med dessa matcher. En helt egen sorts mystik har svävat ovanför gräset när rött-vitt möter rött-blått och vice versa. En känsla av att något stort kan hända. Vi kan få ett mål att minnas i tusen år, närkamper som får oss att lyfta från soffan kan komma från ingenstans, utbrott från tränarna känns aldrig långt borta. Nu har jag givetvis inga vetenskapliga belägg för att matcherna lagen emellan innehåller mer magi än något annat möte, men känslan är där och känslan är bra. Nåväl, fokus på den aktuella matchen.
Hemmalaget kommer med följande trupp:
Moyá, Oblak, Godín, Felipe Luís, Savic, Lucas, Juanfran, Jimenez, Thomas, Koke, Saúl, Carrasco, Gabi, Gaitán, Griezmann, F Torres, Correa, Gameiro.
Inte mycket sensation över truppen. Föga överraskande väntar vi oss en urstark uppställning med elva lirare som lär ta maxlöpningar tills benen kan liknas vid överkokt pasta. Diego Simeone lyckas på något outgrundligt sätt upprätthålla en låga som är på en extrem nivå år efter år. Minst sagt imponerande. I skrivande stund något oklart exakt vilka ur detta charmiga rövarband som väljs ut till startelvan. Hade jag varit Simeone hade jag åtminstone plitat ner Torres första av alla. Jag borde verkligen ta reda på om det möjligtvis inte är mer än en känsla att herr Torres har en förmåga att snubbla in en hel del bollar mot oss...
Bortalaget kommer med följande trupp:
Ter Stegen, Cillessen, Semedo, Piqué, Rakitic, Sergio, Denis, Iniesta, Suárez, Messi, Mascherano, Paulinho, Deulofeu, Jordi Alba, Digne, Sergi Roberto, André Gomes, Umtiti.
Möjlig startelva:
Ter Stegen
Semedo, Pique, Umtiti, Alba
Sergio, S Roberto, Denis
Messi, Suárez, Iniesta.
Notera! Ovan elva är baserad dels på troliga spelare, dels på personliga önskningar.
18 hjältar. 18 katalaner (typ). 18 trojanska hästar som ska rida rakt in på Metropolitano och riva ner både applåder och Atlétis "detta är vår borg"-drömmar.
Värt att prata om här är att Leo, Mascherano, L Suárez och Paulinho (målkungen) kom tillbaka till Spanien från kvaltjossan fredag morgon. Inga skavanker rapporterade än så länge. Lite tveksamheter kring Iniesta har yppats men han fick klartecken på fredagens senare träning och därmed kan vi andas ut med ett nöjt leende på våra läppar. Jag vill hävda att kapten Iniesta är beyond words viktig för oss i detta skede av, säg, klubbens historia. Vi har som alla alla alla vet en turbulent tid bakom oss, och till viss del är vi fortfarande mitt i den. När fundamenten darrar och allt är osäkert är det åtminstone en lättnad att kunna konstatera att han som gjort ca två miljoner matcher för Barca och kan kulturen i klubben bättre än sina egna dubbar är frisk och dessutom levererar på en nivå som nog inte många hade trott inför säsongen. Absolut inte jag i alla fall.
Out är Dembele, Rafinha och Turan. Apropå att Torres, enligt mig, har en förkärlek för att måla mot oss. Vi har en kille i vårt lag som, vid tillfälle, gör en och annan balja också. "Barcas argentinian maestro" som han kallas på Barcas officiella hemsida har skickat in inte mindre än 22 strutar mot Atléti genom åren. 22 alltså. Det är bra tycker jag. Andra betryggande siffror är att februari 2010 var senast vi åkte på däng mot Simeones grabbar i ligan. Det räknas ihop till 14 ligamöten utan förlust varav 11 är segrar. Det ska ju dock sägas att Rojiblancos under ett par av dessa år hade som främsta intressen att mer eller mindre ignorera försvarsspel och att utmärka sig som en av Europas allra tydligaste förlorarmentaliteter.
Kommande batalj är självfallet av yttersta vikt för oss. Jag känner att Valverde kommer få det snårigt och oförtjänt tufft om vi skulle åka på en förlust och främst om förlusten känns rättvis. Hela viben runt klubben skulle antagligen bli att det har varit klackarna i taket och stora discokulan mot de små, men så fort denna bräckliga upplaga av Blaugrana möter "riktigt" motstånd så fallerar den. Detta tror jag skulle inträffa trots att killarna gjorde pitepalt av Juve i champions. Hur som helst, låt oss be en böna för att vi aldrig behöver komma så långt utan att Leo fortsätter göra det han gör bäst, kaptenen visar att formen är intakt trots småskador och att Suárez visit på hemmaplan har gjort hans självförtroende gott och att han kommer tillbaka till traditionell bästa-striker-i-världen-form.
Många pratar om Piqué, många pratar om frånvaro av sinnesnärvaro, så att säga. Jag tror inte vi behöver oroa oss. Piqué är mentalt stark och saken känns utagerad. Inte helt och hållet utagerad på det politiska planet givetvis, däremot på det planet som syns på planen. Det spelmässiga planet. Jag förväntar mig inget annat än en stabil insats av honom. Umtiti ser fortsatt fin ut, så som han har gjort sedan ankomsten. Jag måste säga att det känns mycket bra att ha honom i truppen. Framtidens bandieri.
Nu är det dags för mig att runda av och att gissa på ett resultat. Jag langar fram hjärtats röst och säger att vi tar med oss 1-3 hem till nordöst. Messi gör två, Suárez ett.
Nu åker vi.
Matchdag: Lördag 14 oktober
Avspark: Klockan 20:45
Arena: Wanda Metropolitan
TV: Viasat Sport Premium
Internet: Viaplay
Visca Barca!