Vicenza - Perugia
Inför: FC Barcelona – Rayo Vallecano
Efter den senaste tidens mindre bra prestationer och resultat hopar sig frågorna kring Barcelona. Förhoppningsvis får vi svar på åtminstone några av dem i morgon kväll när Barça välkomnar Rayo Vallecano till Camp Nou.
Sen Rayo Vallecano flyttades upp till Primera División 2011 har matcherna mellan Barcelona och Rayo karaktäriserats av många mål. På de åtta matcher lagen har spelat mot varandra sen 2011 har Barça producerat 37 (!) mål medan Rayo bara mäktat med två. I våras vann katalanerna med 6-1 när det sympatiska Madridlaget kom på besök till Camp Nou. Med tanke på att målskyttet har gått ganska trögt den här säsongen får vi hoppas på att den målrika trenden mot Rayo fortsätter och att marginalerna som hittills hånfullt har grinat Barça i ansiktet äntligen är på vår sida.
FC Barcelona
Den senaste månaden har varit allt annat än positiv för Kataloniens stolthet och för en gångs skull känns det som att landslagsuppehållet kom ganska lägligt. Luis Enrique lär ha haft mycket att fundera på under uppehållet och förhoppningsvis har han lyckats hitta några verktyg för att justera den katalanska maskinen, vars inställningar inte riktigt har varit rätt inställda den senaste tiden.
Trots tre raka segrar mot Athletic, Málaga och Atletico Madrid i en tuff säsongsinledning har Barcelona känts trögstartade den här säsongen. Barça har radat upp uddamålssegrar och den sprudlande offensiven vi såg så mycket av förra säsongen har lyst med sin frånvaro i de inledande matcherna den här säsongen. CL-premiären mot Roma blev en ganska plågsam tillställning där Barça ägde största delen av matchen och hade gott om lägen att göra mål, men marginalerna var inte på katalanernas sida och man fick nöja sig med en poäng, vilket kändes lite snöpligt med tanke på matchbilden.
Den blygsamma målskörden fick ett abrupt slut när Levante kom på besök till Camp Nou, trots att Lucho roterade friskt och testade någon form av 4-2-3-1-uppställning. Därefter blev det ett riktigt magplask mot Celta Vigo och offensiven såg väldigt uddlös ut samtidigt som försvarsspelet lämnade en hel del att önska, både kollektivt och individuellt. Den rättvisa – men ack så plågsamma – förlusten i Vigo följdes upp med ytterligare en tveksam insats mot Las Palmas, som visserligen slutade med tre poäng.
Även om förlusten mot Celta Vigo får ses som säsongens bottennapp hittills var det matchen mot Bayer Leverkusen som fick undertecknad att börja drömma mardrömmar på riktigt. Nu blev det visserligen tre poäng till slut, men i övrigt kan det vara den sämsta prestationen Barça stått för sen Rijkaard stod vid sidlinjen under sin sista säsong som tränare för Blaugrana. Utan att ta något ifrån Leverkusen, som gjorde en mycket bra match, går det att konstatera att Barcelona såg ut att ha tappat i princip allt från förra säsongen och vilsenheten visste inga gränser i den matchen. Frustrerande var bara förnamnet.
Om Barcelona kom undan med blotta förskräckelsen mot Leverkusen var det precis tvärtom när Sevilla stod för motståndet i Andalusien några dagar senare. Visserligen sov de flesta Barçaspelarna under matchens första 60 minuter och katalanerna hann få två mål i baken innan de vaknade till liv. Men därefter var det en halvtimmes uppvisning i missade målchanser. Vilken normal dag som helst hade Barcelona åkt hem med tre poäng i bagaget, men på något sätt missades de mest solklara målchanserna och Sevilla kunde tacka sin lyckliga stjärna när domarens visselpipa ljöd efter dryga 90 minuter och förkunnade att segern gick till de vitklädda. En tung och med blåröda ögon sett en ganska orättvis förlust, men så går det när man inte börjar spela fotboll förrän en timme in i matchen.
Men allt är inte så illa som man skulle kunna tro av att läsa ovanstående. Barça hakar trots poängtappen på i toppen av tabellen i ligan och man toppar även CL-gruppen. Varningsklockorna ringer dock högt och Lucho måste snabbt få ordning på lagdelarna var för sig och som helhet om man inte ska tappa mark i titeljakten redan nu. Trots att det blev förlust mot Sevilla var matchen på Sanchez Pizjuán ändå ett steg i rätt riktning då offensiven såg ut att återuppstå. Nu är det dags att bygga vidare på den sista halvtimmen mot Sevilla och framför allt hitta tillbaka till det vinnande spelet från i våras.
Med Messi, Iniesta och Rafinha på skadelistan ekar det dock ganska tomt på kreativitet i offensiven, vilket har varit ett stort problem i de senaste matcherna. Endast fyra mittfältare finns tillgängliga inför morgondagens match, om man räknar in Mascherano och Sergi Roberto, som båda gör sig bättre i försvaret. Dessutom har Suárez haft skadebekymmer under uppehållet men ska ha vilat sig frisk och bör vara tillgänglig för spel i morgon. Även Vermaelen ska vara hel och med tanke på hans fina prestationer under säsongsinledningen är han ett välkommet tillskott i defensiven, som har varit alldeles för oorganiserat på sistone.
Claudio Bravo gick rakt in i startelvan så fort han hade återhämtat sig från sin skada och han lär vakta målet i morgon kväll. Det är hög tid att försöka få ordning på försvaret och personligen skulle jag vilja att Lucho spelar ihop ett starkt mittbackspar med start i morgon. Att Piqué är en av dem känns rätt givet, men frågan är vem som ska ackompanjera honom. Vermaelen har som sagt varit lysande när han har spelat den här säsongen, men är tyvärr alldeles för skadebenägen för att kunna ses som ett långsiktigt alternativ. Mathieu har som vanligt blandat och gett och även om han gjorde en fullt godkänd säsong i fjol kan hans misstag bli för kostsamma. Mascherano må inte vara fenomenal i sitt positionsspel, men har ändå blommat ut till en mycket stabil – om än något kort – mittback som har den rätta krigarinställningen. Den här säsongen har dock argentinaren varit helt under isen och gått bort sig gång på gång, vilket gör åtminstone mig lite tveksam. Bartras utveckling utgörs numera av en horisontell linje och det är inte så konstigt när han knappt får spela. Uppenbarligen har inte Lucho tillräckligt mycket förtroende för katalanen och tyvärr känns det som att det här kan bli hans sista säsong i klubben.
Med allt detta i åtanke lägger jag min röst på Vermaelen. Får man ordning på hans fallenhet för skador kan han tillsammans med Piqué bilda ett riktigt bra mittlås. Frågan är dock om belgaren är redo att spela från start redan i morgon. I annat fall hoppas jag att Mascherano startar och hittar tillbaka till sitt gamla jag. Dani Alves och Jordi Alba lär ta hand om ytterbackspositionerna.
På mittfältet är det som sagt tunt, så det bör vara ganska låga odds på att det blir Rakitic, Sergi Roberto och Rakitic som tar plats i mitten i morgon. På topp hittar vi Neymar som kom igång på riktigt mot Sevilla och Suárez som måste börja leverera efter en ganska svag säsongsinledning. Vad gäller den tredje platsen i anfallet känns det hugget som stucket mellan Munir och Sandro.
Trupp: Ter Stegen, Claudio Bravo, Douglas, Piqué, Rakitic, Busquets, Dani Alves, Suárez, Neymar, Mascherano, Bartra, Munir, Jordi Alba, Sandro, Sergi Roberto, Adriano, Mathieu och Gumbau.
Möjlig startelva
Claudio Bravo
Alves – Piqué – Mascherano – Alba
Rakitic – Busquets – Sergi Roberto
Munir – Suárez – Neymar
Rayo Vallecano
Rayo Vallecano har inlett säsongen något trevande. Det charmiga Madridgänget fick en tuff start när man tog emot Valencia på Vallecas i premiären, men man fick med sig en poäng från matchen
och var nog nöjda med det. Därefter åkte man på två raka förluster mot Celta Vigo och Deportivo innan Paco Jémez mannar lyckades vända på skutan och besegra Las Palmas och Sporting Gijón. De två senaste matcherna har dock slutat med förlust mot två andalusiska lag. Först åkte man på en 3-2-förlust mot Sevilla efter ett sent avgörande på Sanchez Pizjuán och precis innan landslagsuppehållet var Real Betis ofina nog att komma till Vallecas och ta med sig alla tre poängen hem.
I och med Rayos halvdana start på säsongen finns det en överhängande risk att man redan nu dras in i bottenstriden. Med sju poäng på sju matcher ligger man precis ovanför strecket, även om avstånden visserligen inte är särskilt stora såhär i början av säsongen. Sen Paco Jémez tog över rodret i Rayo har laget etablerat sig som ett stabilt mittenlag som bjuder på offensiv fotboll där nyckeln stavas bollinnehav. Ni minns väl rubrikerna och rabaldret som uppstod när Rayo en gång hade mer bollinnehav än Barcelona på Vallecas för ett par år sen? Barça vann matchen, men det betydde ingenting när det stod klart att Rayo hade 51 procent av bollinnehavet jämfört med Barcelonas 49 procent. Med tanke på att Lucho inte är lika besatt av bollinnehav som till exempel Pep känns det ganska troligt att Barcelona och Rayo kommer att samsas om bollinnehavet i morgon och sannolikt lär det fördelas relativt jämnt mellan de båda lagen.
Rayos spelidé öppnar upp för en hel del ytor för motståndarna, vilket visar sig i antalet insläppta mål. Den här säsongen har Rayo fått plocka ut 12 bollar ur eget nät medan man mäktat med sex mål framåt.
Under sommaren har det skett en hel del förändringar i Madridförorten. Många spelare är i Rayo på lån och spelaromsättningen är därmed stor. De största förlusterna är att Kakuta och Baptistão har lämnat efter sina lånesejourer i Rayo förra säsongen. Alberto Bueno slog igenom stort i fjol och blev lagets bästa målskytt med sina 17 fullträffar. Föga förvånande fick andra klubbar upp ögonen för Bueno och spanjoren lämnade Rayo för Porto i somras, vilket också är ett stort tapp för Madridlaget.
Med sina begränsade resurser har Rayo inte riktigt kunnat hitta någon ersättare till Bueno och det återstår att se vem som kommer kunna fylla tomrummet efter 27-åringen. Än så länge ser det ut som om nyförvärvet Javi Guerra, som i fjol spelade på lån i Málaga, axlar det offensiva ansvaret i laget. På fem spelade matcher har han gjort tre mål och leder därmed den interna skytteligan. Den rutinerade Trashorras är annars en viktig kugge i Rayo och är den som styr det mesta i laget. Den här säsongen har han dock inte varit sitt bästa jag och för Rayos del är det viktigt att han kommer igång då de förlitar sig mycket på hans passningsspel.
I morgon får Rayo klara sig utan skadade David Cobeño och Pablo Hernández samt Antonio Amaya som avtjänar en tre matcher lång avstängning efter att han fick syna det röda kortet mot Sevilla. Dessutom har Cissé haft feber och reser inte med till Barcelona.
Trupp: Toño, Juan Carlos, Álex Campos, Tito, Nacho, Rat, Zé Castro, Llorente, Dorado, Baena, Trashorras, Jozabed, Ebert, Lass, Embarba, Bebé, Javi Guerra, Manucho och Miku.
Möjlig startelva
Toño
Tito – Llorente – Castro – Nacho
Trashorras – Baena
Embarba – Jozabed – Bebé
Guerra
Matchfakta
Vad: La Liga, omgång 8
Var: Camp Nou, Barcelona
När: Lördag 17/10 kl 20.30
Tv: Viasat Fotboll
Stream: rojadirecta.me, hahasport.com
Visca Barça!
