Barçabloggen: Konsten att besegra bussen
Då var vi där igen, en typisk Barcelonaförlust i Champions och anglofilerna jublar på sociala medier som om man har vunnit en stor titel. Att slå Barcelona verkar numera vara något heligt, speciellt på de brittiska öarna. Men det intressanta är inte matchen i sig utan det är den där bussen som dyker upp då och då i CL- sammanhang . Konsten att parkera spelarbussen för att sedan, på något mirakulöst sätt, lyckas sticka upp och göra mål på första bästa hörna eller kontring. Samtidigt som Barcelona blir löjligt ineffektiva, motståndarnas målvakter, som vanligtvis är mediokra i ligalunken, växer ut till monster i världsklass blandat med en rejäl skopa tur. Fotbollsvärlden hamnar i extas, Viasat studion talar om hjältar och fotbollskanalen skriver ”wow”. Jag skakar på huvudet och blir lite irriterad på att bussen ännu en gång tillåts segra mot Barcelona.
Vi har de senaste sju åren stött på bussen vid olika tillfällen i turneringen. Chelsea använde sig av den så sent som i våras, Real Madrid året innan det och Inter gjorde det 2010. Den har även dykt upp hos Man United 2008 samt hos Glasgow Rangers fast i gruppspelet. Med andra ord måste Barcelona, förr eller senare, besegra bussen för att nå hela vägen. Frågan är därför simpel: Varför gör man samma misstag som tidigare förlustmatcher mot bussen? Att parkera bussen framför mål innebär att motståndarnas stora chans är fasta situationer, det fysiska spelet samt kontringar. Med all respekt för Celtic (älskar deras inramning och supportrar) så är det ett lag som mot bättre motstånd inte är kapabla till att slå 5-6 passningar inom laget. Då får man inte:
1. Ställa upp med så pass fysiskt svaga spelare som Alvés, Mascherano och Alba samtidigt i en backlinje.
2. Ha ett mellanting mellan hög press och att falla tillbaka.
Följande misstag är inte bara slarviga utan ett bejakande av bussmetoden. De gånger vi har lyckats slagit bussen har vi för det första haft ett otroligt disciplinerat försvarsspel i skymundan av anfallsspelet. Vi har haft fysiska förutsättningar längre bak i planen i form av spelare som Touré, Puyol, Marquez, Abidal, Keita och Busquets samtidigt på planen. Våra geniala offensiva pjäser är som illrar fort bussen lyckas få tag i bollen vilket gör det ännu tuffare när bussen väl/om lyckas köra upp till mittplanen. Givetvis kan det även vara en smart metod att falla tillbaka, som man delvis gjorde mot Real Madrid 2011, för att förvirra bussen. Men att göra något mellanting är som att tanka bussen med extra bensin.
Erik Niva hävdade i studion att Barcelona är vana vid detta och menade att alla lag använder sig av samma metod. Det är inte riktigt sant. Visst kan det hända och har hänt, men de allra flesta lag ger inte upp sitt spel helt för att de möter Barcelona. Utan de allra flesta har välfungerande passningsspel och konstruktiva kontringar/metoder som man inte överger för att parkera bussen framför mål i 90 minuter. Så att börja prata om hjältar och sagor är för mig bara löjligt.
Vi vet dock att bussen kommer dyka upp fler gånger. Diverse experter hävdar att Barcelona behöver en plan B i anfallsspelet (en Zlatantyp) och kan inte se sambandet mellan en stabil defensiv och fortsatt tiki-taka offensiv. En s.k. Plan B framåt behövs inte, utan målchanser skapar vi för att kunna vinna samtliga bussmatcher. Vi måste bara göra det vi gör ännu bättre. Däremot har vi inte råd att bjuda bussen på psykologiskt enkla mål och framför allt ge den förutsättningarna till det när man vet att den är på ingång. Då har man inte gjort läxan.
----------
Nu laddar vi om för helgens ligamatch mot Mallorca och hoppas att detta blev en nyttig väckarklocka. För sanningen är, fastän det är vår bästa start resultatmässigt, att vi inte har imponerat som tidigare. För även om vi har en bättre start denna säsong jämfört med exempelvis trippelsäsongen, så imponerade vi spelmässigt mycket mer då. Men det är en lång säsong och mycket hinner att hända.
Bonta nit!