Kris på två fronter
Det går inte längre förneka att klubben befinner sig i fritt fall och att drastiska beslut måste fattas för att rädda vad som räddas kan. Att följa allt som har skett inom klubben sedan förlusten mot Real Sociedad har varit deprimerande och sorgligt för en klubb som bara för några år sedan befann sig högst upp på tronen. Men denna junta har på bara några år lyckats riva ner allt som Laporta, Txiki och Guardiola byggde upp. Laget har förlorat sin identitet, skötseln av akademin är oroväckande och klubben befinner sig i den mest institutionella turbulenta perioden sedan Gasparts dagar.
Zubizarreta blev, som förutspått, den förste att offras av den vikarierande presidenten Bartomeu i ett desperat försök att rädda sitt eget skinn. Basken förtjänade att få sparken, det kan vi alla hålla med om. Däremot borde det ha skett för längesen och att göra det nu kommer inte förändra situationen på något sätt. Och om det stämmer att det var Zubis uttalanden till Canal+, där han indirekt hängde ut Bartomeu som en av de ansvariga för transferförbudet, som till slut kostade honom jobbet är det ytterligare ett bevis på styrelsens småsinthet.
Bartomeu fortsätter att blunda för verkligheten och klamrar sig fast vid makten till vilket pris som helst. Alla administrativa ändringar han har gjort hittills är en klar indikation på att han vill stärka sin egen position. Han började med att peta Toni Freixa som talesman, utnämnde Manel Arroyo till vicepresident, gjorde sig av med VD:n Antoni Rossich och ersätta honom med Ignacio Mestre och befordrade Albert Soler som fick mer att säga till om i den nya maktstrukturen som har skapats. Detta är agerandet av en man som inte har, och aldrig har haft, några intentioner att kalla till nyval. Avskedandet av sportchefen var ytterligare en del av planen att rädda huvudet från giljotinen och undvika presidentval till sommaren. Ett presidentval som allt fler fans kräver.
Om det inte var nog med en institutionell kris har Luis Enrique, med sin märkliga startuppställning i Anoeta, bidragit med att spridda krisen till fotbollsplanen. Vad som såg lovande ut i början av säsongen är idag, efter sju månader, bortblåst. Tränaren har misslyckats med att visa ledarskap, kommunicera med spelarna och hitta en välfungerande taktik. Han har begått absurda rotationer, märkliga laguttagningar och nu senast inlett ett personligt krig mot Leo Messi som han är dömd att förlora på förhand. Att påstå att Lucho hittills har varit en besvikelse är en understatement. Han var tänkt att bli den stora ledaren och är nu istället en av de utpekade syndarna till lagets problem. Vilken tråkig utgång för någon som en gång i tiden var en älskad idol på Camp Nou.
Däremot är det inte någon långsiktig lösning att sparka Luis Enrique. Precis som i fallet med Zubizarreta måste man blicka högre upp i hierarkin för att hitta de skyldiga. Att offra den ena syndabocken efter andre kommer inte hjälpa klubben i längden. Det enda som kan göra det är att styrelsen avgår och flyttar fram presidentvalet till sommaren 2015. Men att döma av allt man får läsa och höra verkar det föga troligt att Bartomeu kommer annonsera sin avgång under presskonferensen senare idag. Det enda vi kommer få reda på är vem som blir den nye sportchefen. Ännu ett potentiellt offerlamm för en ledning utan någon som helst trovärdighet.
Skönt bara att den personen inte kommer bli Carles Puyol. Den evige kaptenen tog det sunda beslutet att lämna klubben och undvika att bli associerad med den här juntan. Det sägs att han ville lämna redan i december, men att Bartomeu övertalade honom att vänta med att annonsera det eftersom han inte ville ha fler dåliga nyheter innan jul. Efter Zubis avrättning fanns det inget som kunde hålla tillbaks Puyi. Fler borde följa hans exempel och avgå frivilligt.