Krönika: Årets match
Messi klev fram återigen.

Krönika: Årets match

Regnigt, blåsigt och en gräsmatta som var fyllt med vatten. Allt detta gjorde att man hade onda aningar om matchen mot ”lejonen” från Bilbao på den mytiska San Mamés. Resultatet skrevs till 2-2 men för dem som såg genom siffrorna fick se en fantastisk fotbollsmatch med fint spel, kamp och en publik som gjorde att man njöt i mer än 90 minuter och kände sig nästan svettig efter slutsignalen.

 “Barça es mucho Barça” är något som man normalt brukar säga här i Spanien när man skall försöka klassificera FC Barcelonas fina spel och försöka hitta ord som bäst beskriver laget. Men något liknande gäller Athletic med sin enormt stolta tradition och en vilja som man sällan skådar på en fotbollsplan. Det närmaste jag kan tänka mig skulle kanske vara att jämföra dem med New Zeelands Rugbylandslag och deras Haka innan matcherna.
 
 
Om Barça beröms världen över (Med all rätt) för sina spelare från de egna leden och detta tillsammans med värvningar som gör att mixen blir till en magisk dryck, så kan man inte heller undgå att nämna Athletic de Bilbao. Bilbao har under sin historia, så vitt jag vet, endast haft spelare från de Baskiska regionerna och med tanke på begränsningen av spelare som denna filosofi ger möjlighet till, är det beundransvärt att laget har klarat sig så bra som man har gjort under sin långa historia.

Man är tillsammans med Barcelona och Real Madrid de enda spanska lagen som aldrig har besökt Segunda Division, det är väldigt imponerande. Det sägs att tradition och historia är något som man ska hålla fast vid och bevara. Lika sant är det nog att ändringar hör till livet och likaså har även Bilbao ändrats med tiden. Man har låtit filosofin om spelarvärvningarna vara kvar men man har samtidigt öppnat upp och låtit ”utländska” tränare leda laget sedan ett par säsonger tillbaka. Detta i sin tur har gjort att man anställde Marcelo Bielsa inför denna säsong. Argentinaren som tidigare bl. a har tränat den Argentinska landslaget och även Chiles landslag i förra årets VM-slutspel.

 
I söndags började matchen redan från den första minuten att kännas underhållande och med en otrolig hög fart och tempo. Den regniga gräsmattan hjälpte i inledningen till att bollen rullades ännu snabbare. Medan Barça försökte, som alltid, kontrollera matchbilden med sina snabba passningar, så pressade Bilbaospelarna som om det vore VM-final och när man vann bollen gick man till blixtattack med väldigt fina passningskombinationer. I Barça regerade som vanligt Xavi och Iniesta på mitten med en del snurrfintar som påminde mer om hockey än fotboll, i Bilbao var det Muniain och Ander som gjorde lite som de ville på Barças planhalva. Självaste Iniesta blev en del gånger bortfintad av den lilla Muniain och Ander som redan var duktig i Zaragoza, men som nu har tagit ytterliggare steg i sin utveckling. Samma Ander gjorde också det första målet efter ett fint anfall från vänsterkanten efter att först Valdes slarvade bort bollen och sedan Mascherano som halkade i det våta gräset.
 
Samtidigt fortsatte Barça med sin press och efter ett fantastiskt fint inlägg av Abidal satte Cesc in kvitteringen efter en lika fin nick av den återvända sonen. Jag skrek så mycket efter målet att bartendern, där vi såg matchen, blev nästan sur och undrade ifall vi hade vunnit Champions eller nåt med tanke på sättet jag celebrerade målet på. Jag svarade med att min reaktion var rent spontant och med tanke på regnet och stämningen både på planen, hos publiken och också i själva baren, gjorde att det var oundvikligt.
Hursomhelst fortsatte matchen på samma fina sätt som den hade börjat och efter att domaren hade blåst av första halvlek så var det helt klart den bästa halvleken för året med tanke på tempot, det fina spelet från båda lagen och den energi matchen sände ut.
 
Efter pausen fortsatte FC Barcelona med sitt höga tempo och det märktes att Bilbaospelarna inte var lika vassa i sina kontringar som de hade varit i den första halvleken. Trots det fortsatte Muniain och Ander skapa problem för Barça och när Xavi tvingades kliva av planen för skadekänningar i vaden, så tappade katalanerna lite av kontrollen i mitten. Dock började Messi gå längre ner i banan och försöka starta upp många anfall som blev ganska lyckade ända tills att Villa inte kunde göra mål på de två fina chanser som han hade.
 
Men Athletic pressade på och kändes farliga i varje sekund och gav inte en meter till Barçaspelarna som försökte och försökte. Ibland kändes tempot nästan för högt och det tillsammans med regnet som föll under hela matchen gjorde att spelarna var tvungna att ta väldigt snabba beslut hela tiden. Ett exempel på det var när Mascherano spurtade förgäves för att förhindra att bollen gå ut till inkast till hemmalagets fördel. Istället för en vanlig bakåt pass till Valdes studsade bollen på det våta gräset och det blev en hörna utav det hela…
 Med tio minuter kvar och på bortaplan mot Bilbao med Llorente och kompani kändes det inte alls bra i den stunden. 30 sekunder senare fick man veta varför och 2-1 var ett faktum när bollen på nåt sätt hade nuddat Piques knä som hade lyckats med bedriften att göra två självmål under samma kväll. Även om man knappt kan lasta honom för något av målen så är det typiskt att det händer en spelare som har precis kommit tillbaka från skada och ännu inte är i form.
 
Real Madrids 7-1 vinst tidigare under dagen började plötsligt komma i tankarna och man räknade för sig själv i huvudet hur mycket nu skillnaden skulle vara till de vita i ligan. Men snabbt fördes man tillbaks till matchen igen tack vare att Barça fortsatte med sin intensitet och bytte in även Thiago och med redan inbytte Villa och Alexis började man få hopp om att åtminstone kunna kvittera matchen.
 
Barcelona tryckte och tryckte på i slutet och man skapade många chanser som tyvärr inte togs tillvara på. Ända tills den första övertidsminuten där Leonel Messi tar bollen vid mitten dribblar en spelare och passar bollen vidare till Iniesta som klackar den i sin tur in i straffområdet där Bilbaos målvakt och en försvarare inte kommer överens om bollen och den senare petar ut bollen till Messi, som med en bredsida lägger in iskallt kvitteringen till 2-2.

 
Någon minut senare avslutas matchen och teorin om att vinna är allt dör ut lika snabbt som myten om att den spanska ligan är endast FC Barcelona och Real Madrid. Athletic och Barça stod för en fantastisk match och en sådan match minns jag lika mycket som vilken annan seger som helst. Man kan ändå inte undgå att nu är det tre poäng upp till marängerna men samtidigt kan man inte lasta laget efter den fantastiska matchen i söndags.
Precis som Guardiola sa efter matchen på presskonferensen så kan fotbollsmatcher se ut på det här sättet vi fick uppleva på ”Katedralen” i Bilbao, när båda lagen går ut på planen för att vinna. För en gångs skull fick vi se ett lag som Athletic utmana Barça om bollen och om själva spelet, resultatet blev till en spektakulär duell som innehöll allt ifrån tacklingar, vackert spel, fantastisk publik och en vilja som visade att fotbollen är mycket större än endast titlar och vinster. För mig är det självklart att resultaten och titlarna Barça visar upp är imponerande, men det är det vackra spelet som är magiskt.


Taher Mortezaietahero_m@hotmail.com2011-11-08 10:31:38
Author

Fler artiklar om Barcelona