Krönika: Därför mår Real Madrid bättre än någonsin
Säsongen 2017 slutade i ren eufori för alla Real Madrid-supportrar världen över. De två tyngsta titlarna bärgades och en tidigare ifrågasatt tränare hyllades till skyarna. Vem trodde det för 18 månader sedan? Det finns en viss man som gjorde det.
Vi spolar tillbaka bandet till den 21 november 2015. Real Madrid har precis blivit utklassade och förlorat mot ärkerivalen Barcelona med 4–0 på Santiago Bernabeu. Efter slutsignalen ställer sig publiken upp och skanderar orden ”Florentino dimisión!” i kör. Orden som ekade kan översättas till ”avgå Florentino”, och trots att samma budskap hade florerat på Bernabeu tidigare var det vid det här tillfället de hördes som mest.
Det hade börjat storma starkt kring Pérez, men fansens budskap var ingenting som skulle få Real Madrid-presidenten att lämna in en avgångsansökan.
Senare i december under samma år skulle stormen bli till en orkan. Real Madrid lyckades slarva bort infon om att Denis Cheryshev var avstängd mot Cadiz i Copa del Rey och spelade honom ändå. Amatörmässigt, tyckte många, och resultatet blev diskvalifikation från turneringen.
Om avgångsropen inte var tillräckligt höga innan, så var de det nu.
Florentino Pérez första drag blev att göra sig av med tränaren Rafael Benítez, som från dag ett var fel man på fel plats i klubben. In kom en oerfaren fransman som bara hade en säsong bakom sig som huvudtränare – i tredjedivisionslaget Real Madrid Castilla. Hans namn var Zinedine Zidane och han fick det tuffaste uppdraget av dem alla – att styra skutan åt rätt håll.
Pérez är en unik president. Han är känd för att spräcka alla barriärer vad gäller övergångssummor. Det har blivit något av hans signum. Inför sin första presidentkandidatur år 2000 lovade han väljarna Luís Figo om han skulle bli vald till president. Sagt och gjort, i juli samma år värvades den portugisiske storstjärnan från Barcelona för en världsrekordssumma.
Pérez hade nu infört en ny strategi. Hans mål var att värva en superstjärna varje år. In kom brasilianske Ronaldo, Zinedine Zidane, David Beckham och senare Michael Owen. Trots de stora spelarköpen fanns det brister. Behandlingen av tränaren Vicente Del Bosque och mittfältsmotorn Claude Makélélé gjorde att han inte vann någon fördel hos supportrarna. Den 27 februari 2006 annonserade han sin avgång.
Drygt tre år senare var han tillbaka igen. Efter en lyckad presidentkampanj lovade han den här gången att värva Kaká. Men det slutade inte bara vid en spelare. Vid övergångsfönstrets slut hade Real Madrid köpt Cristiano Ronaldo för en ny rekordsumma, Karim Benzema från Lyon och Xabi Alonso från Liverpool. Den totala kostnaden för spelarköp blev en bit över två miljarder kronor.
I takt med att titlarna uteblev växte aggressionen från supportrarna. Pérez var tvungen att göra något. Men vad?
I september 2015 medverkade Pérez i en intervju med den spanska radiokanalen Cadena Cope. Han förklarade då utförligt hur klubbens framtidsplaner såg ut och hur Real Madrid ändrat om sin transferpolicy för att fortsätta vara på den absoluta toppen i världsfotbollen.
– Allting inom fotbollen kommer att förändras. Vi vet inte om Real Madrid kommer att vara den mest värdefulla klubben länge till. Fler och fler europeiska klubbar får rika ägare. I Spanien har vi Atlético Madrid och Valencia som exempel. I England har de enorma tv-pengarna en stor effekt. Manchester City får pengar från Abu Dhabi, PSG från Qatar, och flera engelska klubbar får amerikanska ägare.
Han fortsatte sedan:
– Vi tror på att betala mindre summor för spelare med hög potential. Om en mindre värvning blir lyckad är allt bra, men om det inte gör det så har vi i alla fall inte förlorat massor av pengar. Vi måste förbättra vår transferpolicy för att kunna tävla med de rikaste klubbarna. Vi tror att det är sättet för att fortsätta vinna titlar och för att befästa vår position som den mest värdefulla klubben i världen.
Sedan sommaren 2015 har Pérez två äldsta nyförvärv hetat Kiko Casilla, 28 år, och Álvaro Morata, 23 år gammal.
Med den nya strategin intakt sedan knappt två år tillbaka har Real Madrid värvat Marco Asensio, Danilo, Jesús Vallejo, Lucas Vázquez, Kiko Casilla, Mateo Kovacic, Morata och Vinícius Júnior. Dessa spelare hade, vid tiden de värvades, en snittålder på drygt 22 år.
På lån ute i Europa finns även stora framtidslöften som Martin Ödegaard (19) och Marcos Llorente (22).
Florentino Pérez har gjort en uppenbar förändring. Han har återigen ändrat om sin transferstrategi – men den här gången till en som fungerar. Han har gått från att köpa stora namn som säljer tröjor – till unga spelare som ska leda Real Madrid till nya storhetstider.
Anställningen av Zidane som tränare kändes till en början som en sista desperat chansning från Pérez sida. En sista möjlighet att få de vita näsdukarna att försvinna från tribunerna. Det var ett vågat spel som gick hem. Fransmannen ledde laget till en Champions League-titel bara sex månader efter att ha fått tränarjobbet. Ett år senare stod han där med fyra titlar till. Mycket tack vare den unga och breda truppen han tilldelats.
Han tog sig upp när det såg som mörkast ut och gav supportrarna en framtidsvision att tro på. Han ändrade om allt han en gång stod för, och byggde ett lag som är gjort för nutid och framtid.
För det ska han tackas och hyllas, Florentino Pérez.
