Krönika: Festen fortsätter
Två assist är bättre än ett mål.

Krönika: Festen fortsätter

Vilken match vi fick se! Knappt hade man smällt 8-0 vinsten mot Osasuna och Valencia väntade på Mestalla. Som alltid blev det en kanonmatch och både Valencia och Barça ”förlorade” två poäng, eller vann en, beroende på hur man ser på det. Helt klart är att det åter blev en supermatch mellan dessa lag som det normalt brukar bli.

 Efter att ha varit på Camp Nou i lördags och sett massakern mot stackars Osasuna så väntade jag mig en tuff match igår kväll på Mestalla. Unai Emery brukar normalt planera sina matcher mot Barça på ett fint sätt och alltid överraska katalanerna med högt press och störa dem i sin speluppbyggnad. Igår var det inget undantag.
Själv missade jag de första 20 minuterna av matchen och hann precis sätta mig ner innan Pablo Hernandez spelades fri och la in 2-1 bakom Victor Valdes. Detta tillsammans med att jag befann mig på en bar i ett hotell i Barcelona, där jag var den enda personen tillsammans med en medelålders spansk kvinna och en bartender som knappt kunde spanska, gjorde inte saken bättre. Men som sagt, livet har sina mörka och ljusa stunder och det brukar ofta gå upp och ner ganska snabbt.
 
Barça försökte lyfta upp sitt spel samtidigt som Valencia fortsatte med sina farliga kontringar. När bollen åter spelades in från vänsterkanten och Soldado slängde sig för att nå bollen, som hade på något konstigt sett gått under Valdes, nuddade den hans knä och gled utanför målramen… 3-1 där, och god natt Barça kändes det som i den stunden!
 
Andra halvleken började och Barça kändes mer farliga och mer beslutsamma. Messi som hade missat ganska många bollmottagningar under matchen började röra sig mer och söka mer bollen. Samtidigt hade Valencia backat ännu mer och man kände åter igen Barça med sitt fina passningsspel och sin kontroll över matchbilden. När tempot höjs och Barça ligger under och jagar ett mål så har jag aldrig sett ett lag, som denna upplaga av FC Barcelona, som jagar och jagar och jagar. Resultatet blir en total anfallsfotboll där man njuter som åskådare och för en stund flyttas ifrån resultat och titlarnas värld och kommer in i en magisk illusion där man bara njuter och tar till sig det man ser av stunden. Allt detta gick dock bort på en halv sekund när Messi frispelades mästerligt och helt fri framför mål snubblade argentinaren och visade att även den bästa av dem alla, kan missa ibland.

Plötsligt är man ute ur sin sköna bubbla och istället lever i verkligheten och tänker hela tiden på att för en gång skull när Real Madrid åter tappat poäng så kan inte Barça ta vara på det. Men just när pessimismen börjar få lite luft så tar Messi bollen, försöker dribbla och stannar upp, och sedan spelar fram en framrusande Cesc (som har visat sig vara mer än nödvändig för laget hittills) som i sin tur iskallt lägger in kvitteringen bakom Valencias utrusande målvakt, 2-2 är ett faktum.

Det är det som är skillnaden mellan de bästa spelarna och de bra spelarna. Medan de senare brukar variera beroende på om de har en bra respektive dålig dag, så brukar de bästa fortsätta att tro på sig själva ända tills de på ett eller annat sätt uppnår sitt mål. Messi gjorde inget mål igår men spelade fram till båda målen med två otroligt fina passningar och han kunde också ha gjort ett hattrick i assist ifall Villa kunde ha avgjort i slutminuterna efter den lille argentinarens magistrala framspelning. Men det ville sig inte igår kväll och efter en fantastisk match slutade det rättvist 2-2 i säsongens bästa match hittills.

 
 
Barça befinner sig nu två poäng efter just Valencia men glädjande nog har man 1 poäng mer än marängerna. Men framförallt är det spelet som ger hopp och sättet man genomför matcherna på. Tempot som Barça visar är imponerande med tanke på att vi befinner oss i början av säsongen. Man har många alternativ på bänken och spelet förändras inte markant när viktiga spelare byter om varandra från match till match. Det är styrkan med årets lag tycker jag. Känslan är att laget känns fräsch och spelare som Cesc, Alves, Messi, Xavi och Iniesta, innan han blev skadad, är i bra form och presterar väldigt bra.

Samtidigt känns det lite oroande, hittills i alla fall, med Abidals insatser, Afellays svåra kamp att komma in i laget och själva försvaret som har släppt in många mål nu i början. Nu är det ganska förståligt med tanke på Puyol och Piques skador, men det är känslan som är lite oroande. Abidal var för mig en av förra årets spelare utan tvekan innan han sjukskrevs för det tragiska som hände. Men jag tror nog han kommer att bli stabilare allt eftersom och förhoppningsvis kommer han även att skriva på ett längre kontrakt med klubben.

 
 
Jag förstår inte heller riktigt varför David Villa har fått vila så mycket i säsongsinledningen? Kanske för att han ska vara hungrig när han får spela, men det känns att igår skulle det vara bra för honom att starta mot sitt gamla lag. Angående Guardiolas taktik som kritiserades ganska rejält i media, så tror jag nog man måste se lite på möjligheterna som man nu har för tillfället på Barças bänk. Laget saknar tillräckligt med renodlade mittförsvarare och att hela tiden spela med defensiva mittfältare på den positionen tror jag inte är nyckeln för framtiden. Det håller ibland, men långt ifrån alltid. Avsaknaden av Puyol och Pique tillsammans är väldigt stort för mig. Det positiva med Pep är dock att han hela tiden försöker med nya saker och på så sätt blir det väldigt svårt för motståndarna att läsa Barças spel, eller att hitta det som Real Madrid tror sig ha hittat varje vecka genom sin media, men som vecka ut och vecka in motbevisas på planen. Ibland fungerar det, som mot Villarreal, och andra gånger som igår kunde det ha slutat i förlust. Men laget lär sig och samtidigt blir van med att spela på samma sätt som alltid, fast med olika uppställningar. Bara det är en konst i sig.

 
Medan många klagar på att La Liga har blivit tråkigt och att det endast handlar om två lag varje år, så blir jag personligen imponerad över hur Barça kan lyfta sitt spel efter varje säsong och försöker att spela bättre och bättre varje år. Jag kan förstå kritiken mot den spanska ligan även om jag inte alls håller med. Många lag i den spanska ligan spelar en fantastisk fotboll, det är bara det att Barça och Real Madrid är ganska överlägsna de flesta andra lagen ute i Europa också.

Samtidigt tycker jag detta sätt att tänka tar bort lite av det Barça presterar för tillfället. Som Guardiola har sagt många gånger i sina presskonferenser, så tror jag också att det kommer att dröja länge innan vi får se ett lag som dagens Barça. Den glädje, samspel och den tekniska nivå som laget visar upp är både imponerande och vacker att se på. FC Barcelona är för mig ett bevis på att vinna är verkligen inte allt och att man kan vara en mästare både på och utanför planen och det är ett fint budskap som klubben sänder ut. Som allt annat i livet är även det romantiserat och visst finns det också enorma fläckar inom FC Barcelona. Men laget har en fin energi som speglar i sitt spel och man undrar ibland hur länge man kommer att orka prestera som man gör. Jag hoppas det aldrig tar slut…

 
Nu väntar Atletico i helgen med en Falcao i sitt livs form och en hungrig Diego som vill visa vad han går för. Jag tror mycket på årets lag i Atletico de Madrid. Festen fortsätter och jag kommer som alltid, njuta av mitt Barça och La Liga där den bästa och vackraste fotbollen spelas. Samtidigt kommer det bli kul att följa ”kalla kriget” mellan FC Barcelona och Real Madrid i den spanska median, i väntan på att nästa El Clásico i november ska komma. Men tills dess är det långt kvar och vi får nöja oss med att välkomna det andra laget från Madrid på lördag kväll klockan 22.

Tack Valencia för en fantastisk fotbollsmatch!
 

Taher Mortezaietahero_m@hotmail.com2011-09-22 15:35:50
Author

Fler artiklar om Barcelona