Krönika: Guardiola eller inte Guardiola
Det är frågan på mångas läppar. En hel värld undrar vad den gode Pep från Santpedor kommer att ta för beslut i denna så viktiga fråga. Den halva som håller på FC Barcelona hoppas givetvis på ett ja medan den andra vita halvan, ser hellre ett nej som svar. Den enda som riktigt vet är han själv, men hur viktig är Pep egentligen?
Telemadrids påståenden om att Guardiola endast förnyar kontraktet ifall man kickar ut Gerard Pique slog ner som en bomb och många från Barcelonas håll har bestämt förnekat påståendet ifrån en tv kanal som snarare borde representera skvaller istället för att prata om sportnyheter. Men ligger det för en gångs skull någonting i deras påstående?
Jag hade bestämt svarat nej om någon hade ställt mig denna fråga för någon månad sedan. Men efter en del uppgifter som jag fick tidigare här nere ifrån Barcelona så vet jag inte riktigt om allt detta är falskt eller inte. Den källa jag hörde det ifrån påstod att informationen han hade var pålitliga. Han menade att Pep hade två krav, den ena var att man skulle lägga ner allting man hade gentemot Laporta och dennes tidigare Junta Deportiva. Det andra skulle vara att Guardiola inte önskade mer att ha Pique i sin trupp inför kommande säsong. Det var inget sportsligt beslut utan mer relaterad till händelser som händer kring vår Gerard utanför fotbollsplanen. Jag valde i den stunden att inte tro på dessa påstående och helt ärligt så gör jag det inte fortfarande. Men ingen rök utan eld eller vad man nu än säger…
Hursomhelst, dessa saker får skvallerpressen skriva om som jag nämnde tidigare. Det jag bryr mig om är det fotbollsmässiga och det som kännetecknar denna underbara lag som vi håller så högt, FC Barcelona.
När Pep Guardiola blev anställd som huvudansvarig för Barça så tog han emot ett lag fullt med potential och som var vana att vinna. Men samtidigt hade man inte vunnit något på ett tag och profilerna Ronaldinho, Deco och kompani behövde flytta på sig. Där kom Pep in i bilden och utan någon som helst rädsla så valde han att inte räkna med dessa stjärnor. Ett år senare försvann även idolen Samuel Eto´o och in kom istället Ibra som bara säsongen efter fick följa samma öde…
Men en sak har aldrig försvunnit under Guardiolas tid i klubben. Lagets hunger och lagets förmåga att varje år förbättra sig själv och bjuda på saker som man inte hade upplevt tidigare. Rekord efter rekord har slagits och laget har charmat en hel värld med sina små men så stora spelare. Med Guardiolas kostym och unga ålder har Barça gett ett modernt och fräscht intryck på den moderna fotbollen som det så vackert heter. Många utav dessa uttryck om att defensiva lag vinner till slut eller att man måste kunna spela defensivt för att räcka hela vägen, har känts som gamla ordspråk som vi alla har hört när vi var små men som man aldrig trodde på. Laget Barça har spelat, och fortfarande spelar, på ett snabbt, totaloffensivt och charmerande sätt som de flesta aldrig hade sett tidigare. Man har erövrat världen under dessa år med sin syn på fotbollen.
Legendariska tränare som Sir Alex Ferguson, historiska lag som Neymars Santos och självaste Real Madrid har alla tvingats att kapitulera när Iniesta, Xavi och Messi börjar med sin magi och rullar bollen. Även om man ifrån Madrids håll har svårt att acceptera det så har även många från deras sida erkänt det sätt som Guardiolas mannar har satt färg på fotbollen de senaste åren.
Det är just det som för mig personligen har kännetecknat Pep och hans prägel på Barça. Han har satt färg på laget och det verkar som om han utnyttjar sina spelares maximala potential och att lyckas få ut det på fotbollsplanen. En del har inte klarat av det och en del har Pep inte klarat av, men laget Barcelona har hela tiden prioriterats.
Samtidigt har den psykologiska biten varit väldig tung under åren. Pressen från media i Spanien är väldigt stort och inte endast när det går dåligt. När det går bra får man höra mycket struntprat om diverse dopning, domarhjälp och annat som Madridpressen gör sitt yttersta för att det ska drabba FC Barcelona. Jag tror personligen att det har varit den delen av jobbet som har varit svårast för Guardiola. Eller som Javier Clemente kommenterade häromdagen i en intervju: ”Pep är en man för fotbollen, han älskar sporten och han gillar inte alls saker runtomkring som det pratas så mycket om i pressen och som egentligen har väldigt lite att göra med själva fotbollen.”
På senare tid har även självaste Jose Mourinho hävdat att han själv och Guardiola inte är så olika trots allt. Pep förnekade detta bestämt dagen därpå och menade att det enda de var lika i är förmodligen deras vilja att vinna. Men sättet de gör det på skiljer sig oerhört mycket. Det håller jag helt med om.
Problemet är att ifrån Madrid kritiserar man allting Pep gör bara för att hävda att han inte är så karismatisk och ödmjuk som det påstås. Ifrån Barcelona i sin tur kontrar man och han känns ibland, larvigt nog, som en profet som visar katalanerna vägen i världen.
För mig är Pep en fantastisk tränare och förmodligen den bästa möjliga för FC Barcelona. Sättet han presenterar klubben för världen och sättet laget spelar fotboll på är magiskt. Samtidigt är han varken Messias, som det påstås här i Barcelona, eller falsk ödmjuk som de kallar honom i den elaka pressen. Han är som han är och till skillnad från den andra herren i Madridlaget så respekterar han alltid motståndarna, skyller inte förlusterna på andra saker och försöker förklara situationerna ifrån ett fotbollsperspektiv. När man lyssnar på honom under presskonferenserna så ger han ingenting till skvallerpressen att skriva om utan svarar på frågor som handlar om fotboll.
Ingen vet hur det kommer att bli ifall Pep till slut väljer att inte förnya, men vi har sett hur det har varit under hans tid. Han har också sina dåliga sidor som alla andra och jag har själv tidigare kritiserat honom angående ”Caso Ibra” och nu det senaste med Pique får vi väl se ifall det ligger något i det eller inte. Men Pep Guardiola har enligt min mening varit väldigt, väldigt viktig för hur FC Barcelona har utvecklat sitt spel under de senaste åren. Han har verkligen tagit laget till en annan nivå och ännu svårare än det, fortsatt att behålla laget på den höga nivån. De spelare Barcelona har är helt klart den stora bidragande orsaken till framgångarna, men man måste också ha mod och tro på sig själv att som okänd tränare med ungt ålder våga satsa allt på Messi och välja att ta bort Ronaldinho ur klubben.
Dessutom har han inte slutat efter alla dessa framgångar utan han fortsätter att leverera och laget känns minst sagt enade bakom honom. Han ger en mix mellan de egna spelarna och de som kommer utifrån som gör att de tillsammans kan stå för en magisk blandning. Han gör att alla i truppen känner sig viktiga och de som inte fungerar för diverse anledningar tar han bort ur klubben.
Tycka vad man vill om det senaste men faktum är att han behåller de som vill stanna och de som accepterar deras roll i laget. Han är ärlig med det roll han vill ge de olika spelarna i truppen och just därför tror jag att spelarna som Barça har är glada och nöjda över sin situation i klubben. Det finns en härlig länk eller feeling mellan tränaren och spelarna, laget och supportrarna och framförallt mellan fotbollen och FC Barcelona. Allt detta är tack vare Pep Guardiola som styr och ställer på sina villkor, men som gör det med respekt gentemot sina spelare, fansen och fotbollsvärlden. Jag hoppas och tror att han kommer att stanna minst ett år till men frågan kvarstår fortfarande, Pep eller inte Pep…
P. S. Med anledning till att Abidal tvingas att göra en levertransplantation vill vi skänka honom alla våra tankar och hoppas få se honom återigen i Barçatröjan.