Krönika: Nu börjar det…
Efter en lång och härlig sommarlov så började äntligen den spanska fotbollssäsongen trots att nästan halva Spanien fortfarande befinner sig på semester. Augusti är annars den månad där Spanien i generellt och Barcelona i synnerhet är nästan helt tom på sina egna invånare och istället är staden invaderat av turister. Supercupen brukar inte vara så högt rankad men ett el Clásico är alltid speciellt oavsett tid och plats.
Många saker var sig inte likt vid gårdagens match och andra saker har inte förändrats ett dugg, precis som Real Madrids andra tränare (Vad är hans funktion egentligen?) påpekade under presskonferensen efter matchen. Att FC Barcelona befinner sig långt efter sin normala fysiska form var både känt innan och blev helt solklart efter matchen. Om jag inte har fel så var gårdagens match första gången Barça förlorade bollinnehavet under Guardiolas ledning. Dessutom hade hela laget endast tränat ihop under fyra dagar efter att diverse spelare hade fått längre tids vila inför denna säsong. Pep förklarade det hela med att han ville ge sina spelare längre mentalt vila från fotbollen och dessutom att han vill förbereda laget för hela säsongen och inte endast inledningen. Personligen tror jag någon gång under oktober – november kommer vi se Barças fulla potential.
Själv har jag också följt Peps rekommendationer och tog två månader nästan helt off från fotbollen och njöt av sommaren i Sverige för en gångs skull. Det behövdes verkligen och även om sommarvilan hotades av att det spelades en Copa America så varade det inte länge det heller. Brasilien åkte ut som bekant redan efter kvartfinalsspelet på straffar och det efter att Canal Plus kommentatorn hade försäkrat att brassarna hade specialtränat på just straffar. Resultatet blev fyra straffmissar av fyra möjliga…
Den matchen gjorde att jag började tänka mer och mer på en sak som en kompis till mig nämnde (han själv är Arsenalfan). Han sa: ”När man var liten så brukade man jämföra alla lag med Brasilien och deras sätt att spela fotboll. Nuförtiden nämner man inte ens brassarna längre utan man jämför alla lag med Barcelona istället. Så fort ett lag rullar boll på ett fint sätt eller spelar tokoffensivt brukar man jämföra dem med Barça och ta dem som referens istället”.
Jag måste säga att det ligger en hel del i det han sa och samtidigt som man känner sig stolt över vårt speciella lag så känns det ändå lite surt över att brassarna inte längre charmar oss som de gjorde när vi växte upp. Dessutom spelar inte dagens FC Barcelona identiskt med det sätt som det brasilianska landslaget spelar eller spelade på, men jag tror det är det offensiva och härliga fantasin och lusten att alltid vela ha bollen och göra någonting kreativt med det som gör att man sätter dessa två bredvid varandra.
Hursomhelst var det dags att se Barça spela igen och ingen mindre än självaste Real Madrid stod för motståndet i Supercupen. Madrid som hade laddat med att dagen innan match bjuda hemmapubliken på fri entré under deras träningspass. Hela 54 000 personer kom för att se deras favoritlag träna och man kände att nu skulle säsongen börja direkt med en laddad supermatch.
Matchen började och ett härligt fullsatt Bernabeu tog emot båda lagen med viftande vita flaggor. Man fick nästan el Clásico känsla men det var ändå saker som inte var sig lik. Det första man märkte var att Madrid hade klippt gräset (?!) och t.o.m. vattnat det innan matchstart för att bollen skulle rulla så bra som möjligt. Man fick hopp om att man åter skulle se härliga offensiva dueller dessa lag emellan som man hade vant sig vid genom åren, förrän portugisen tog över som tränare för marängerna så klart.
Och det var faktiskt Madrid som bjöd på fin fotboll och ett offensivt spel. Barcelona gick inte att känna igen och felpass efter felpass och konstiga mottagningar gjorde att bollen för det mesta spelades på Barças planhalva för ovanlighetens skull.
Som sagt, det var en del saker som inte var sig lik och det blev mest klart för mig efter att David Villa gjorde ett drömmål och jag gick ut i balkongen för att skrika ut min glädje. I normala fall brukar jag se andra personer göra likadant i balkongerna runt omkring, men igår var det nästan dödstyst om man jämför det med hur det annars brukar vara. Många, många är fortfarande på semester här och det hade också en hel del spelare varit på endast någon vecka innan gårdagens match. Det märktes otroligt på Barcelonas spel igår.
Men man hittade ändå en hel del saker som man kände igen och som säkerligen inte heller kommer att förändras under säsongen. Madrids hårda och tuffa spel, Dani Alves ibland larviga överdrivande av situationer och framförallt Pepes kriminella tacklingar. För Guds skull, kan någon låsa in denna så kallade fotbollsspelare, killen är en fara för fotbollen! Förr eller senare kommer han skada en spelare på allvar och endast då kommer debatten om honom att starta igång på allvar, då kan det tyvärr redan vara försent.
Slutresultatet blev 2-2 efter mycket Madriddominans och istället för att koncentrera sig på fotbollen så valde Karanka (Läs Mourinho) återigen att fokusera sig på domarna efter att en journalist frågade honom om domarinsatsen efter matchen. Karanka sa att vissa saker inte hade förändrats och han syftade säkerligen på straffen som Madrid borde ha haft efter att Valdes sträckte ut armen och fällde Cristiano (som föll väldigt lätt) och menade att precis som förr så favoriserar domarna FC Barcelona framför Real Madrid.
Det är bara det att också precis som förr väljer Real Madrid, och speciellt Mourinho och gänget, att endast fokusera sig på det som intresserar dem och blunda förr allt annat. Minuterna efter det misstänkta straffet så dribblar sig Pedro förbi Madridförsvaret för att i samma stund som han vill skjuta bli fälld av Marcelo i straffområdet utan att denne nuddar bollen. Den reprisen visades inte lika ofta än det som hände andra sidan planen, för ovanlighetens skull när det gäller den ”objektiva” TVE i Spanien. Samtidigt nämnde inte Karanka detta men han hade ju i för sig självt varnat innan med att säga: ”Vissa saker har inte förändrats”…
På onsdag är det returmöte på Camp Nou och väldigt sakta men säkert börjar folk återvända från semestern. Nu har säsongen börjat och det ska bli otroligt roligt att följa alla dessa nyheter runtomkring matcherna men framförallt längtar jag efter att se Barça spela fotboll och charma oss ännu en säsong med sin underbara fotboll. Dessutom med en nykommen Alexis Sanchez, som såg pigg ut i sin debut, en nygammal Cesc Fabregas som blev presenterad tidigare idag inför 35 000 personer och en SuperThiago som äntligen tillhör A-laget ser det ut att bli en minst lika händelserik säsong som förra.
Ny tid Ny strid skrev väl Petter i en av sina texter och med en del förändringar och en hel del som är precis som förr, startade Spaniens fotbollssäsong igår. Äntligen har det börjat och nu gäller det att njuta av det som kommer.