La Setmana Blaugrana – Vecka 36: Rotation, frustration

Rotera, eller inte rotera – det är frågan. Efter helgens käftsmäll till ligaomgång är det hög tid att stanna upp, och dissekera veckan som gått. Rotation-gate, Iniestas författarskap, Laportas smädelser – allt ska avhandlas i veckans nyhetssvep. Det är måndag, och dags för La Setmana Blaugrana!

Rotation, sensation, frustration

I och med landslagsuppehållet och de halvskador som duggat tätt i säsongsupptakten, var det som upplagt för Luis Enriques nya, breda trupp att på allvar bekänna färg i hemmamatchen mot nykomlingen Deportivo Alavés.

Så sent som under presskonferensen inför helgens omgång talade Enrique om värdet i att rotera truppen, och jodå – när startelvan presenterades var den knappt igenkännbar.

Neymar och Alcácer in, Messi och Suárez ut. Mascherano och Mathieu in, Pique och Umtiti ut. Lägg därtill att Ter Stegen på grund av skada fick kliva åt sidan till förmån för nyförvärvet Jasper Cillessen, så förstår ni scenförändringen.

Att rotera truppen är en sak. Att stuva om i startelvan till den grad att dynamiken helt och hållet förändras, är något helt annat. Detta fick vi se prov på i helgens hemmaförlust mot Alavés.

Kollektivt påminde Barca plötsligt om det lag som under ledning av Tata Martino desperat försökta krångla på sig Guardiola-byxorna, men som slutade upp med rumpan bar. Plötsligt var Neymar den enda genombrottsspelaren på plan, och plötsligt spelade Barcelona handboll runt Alavés straffområde utan att skapa målchanser eller på något sätt bryta dödläget. Med Messi, Suárez och Iniesta på plan spetsades offensiven till något, men vid det laget var skadan redan skedd.

Individuellt sett rätades några frågetcken ut en gång för alla. För det första står det klart att Aleix Vidal är en ytterback som inte på något sätt håller Barca-klass. För det andra har Mathieu passerat sitt bäst-före datum. Och sist men inte minst förefaller värvningen av Paco Alcácer otroligt märklig. Felaktig, rentav. Den unge anfallaren besitter inga somhelst spetsegenskaper, och jag kan inte för mitt liv se hur han skulle kunna göra ett avtryck i Katalonien.

En helg ett glömma, med andra ord.

Laporta-kritik

Huruvida F.C Barcelonas beryktade ungdomsakademi har tappat i kvalité, eller bara genomgår en tillfällig ”formsvacka”, är en fråga som under loppet av de senaste åren omsusat klubben. Att talangerna inte längre produceras på löpande band råder det inga tvivel om – å andra sidan är det väl knappast rimligt att förvänta sig en ny Andrés Iniesta var femte år? Att löftena visst står i kö, men helt enkelt försummas av ledningen och tränarstaben, väljer åtminstone jag att skriva av som nonsens.

En som definitivt vet var han står i frågan är Barcelonas före detta president Joan Laporta. Ex-pampen har på senare tid gjort sig känd för att smutskasta den sittande ledningen, och i veckan var han i farten igen.

Under invigningen av en Johan Cruyff-dedikerad gata redogjorde Laporta för sin minst sagt tydliga ståndpunkt vad gäller Barcas ungdomar och deras chanser i klubben. Utan omsvep anklagade ex-presidenten den sittande ledningen för att sakta men säkert nedmontera La Masia:

”Ledningens nuvarande riktlinjer nonchalerar akademin fullständigt. Denna ledning nedmonterar akademin. De har gått i en annan riktning, med fokus på transfermarknaden. Men detta kan komma att kosta dem. Du måste förbereda för det framtida Barcelona. Just nu är tillfället för ungdomarna att lära av stjärnorna, men så är inte fallet. Det är förkastligt att inte ägna mer uppmärksamhet åt drömfabriken som är La Masia. Om fler Sergi Robertos hade fått chansen skulle vi inte ha några problem.”

Ord och inga visor.

Epilog

Snipp snapp snut, så var sagan (snart) slut.

F.C Barcelonas kanske största bollkonstnär någonsin meddelande under lanseringen av Barcelonas nya, New York-baserade högkvarter, att han snart tänker lägga skorna på hyllan.

Och vilka skor sedan.

Såväl trollkonsterna som det härliga (men knappast fagra) leendet är fastetsat i minnet på otaliga Barca-supportrar, och brassens roll i återuppbyggandet av F.C Barcelona som en av världens bästa klubbar går inte att understryka nog. Ronaldinho bar F.C Barcelona mellan åren 2003 och 2006, och anlade där och då grunden för det Barca som skämt bort oss med titlar i mer än ett decennuim.

Ett år till blir det för Ronnny, som dock i skrivande stund är klubblös efter en kortare sejour i mexikanska Querétaro, där festandet enligt uppgifter tog överhand. Och vem vet, kanske skulle Ronaldinho allmänt betraktas som världens genom tiderna bästa fotbollsspelare, om det inte vore för hans fäbless för party.

Ronaldinhos låga brann häftigt, men slocknade alltför snabbt. Särskilt långlivad på toppen blev han aldrig, men hans ikon-status i Barcelona är likväl orörbar.

Boksläpp

Ikon, kapten, bollkonstnär – och författare.

Andrés Iniesta har många strängar på sin lyra, och släppte i veckan sin andra, självbiografiska bok. Medan den första boken var en återberättelse av trippelsäsongen 08/09, spänner denna över betydligt längre tid.

Ankomsten som tolvåring, genombrottet, landslagstriumferna – allt detta, och mycket mer, avhandlar Don Andrés i ”The Artist: Being Iniesta”. I samband med publiceringen av den engelskspråkiga versionen beskrev tidningen The Guardian boken med följande, målande fras: Den tänkande supporterns fotbollsspelare, med en bok för den tänkande supportern.

Nedan följer ett utdrag ur boken, där Pep Guardiola berättar om Iniestas ovärderliga roll i det Barcelona som gjorde sig odödligt mellan åren 2008 och 2012:

“For example, we set up our attack so that Leo Messi could attack the central defenders,” Guardiola explains. “We had to attack in such a way as to get the ball to Andrés and Leo so that they could attack the central defenders and that opened them up. When we managed that, we knew that we would win the game because Leo scored goals and Andrés generated everything else: dribbling, numerical superiority, the ability to unbalance the game, the final pass, both to the outside and filtered through the middle. He sees it all and he has that gift for dribbling that’s so unique to him. That dribbling ability is everything today. And it was Andrés who opened my eyes to the importance of an inside forward or midfielder being able to dribble too. If he dribbles, if he carries the ball and goes at people, everything flows. With time, I saw that.”

Käbbel

F.C Barcelona och den brasilianska klubben Santos är knappast bästa vänner.

Efter de många turerna fram och tillbaka kring Neymar-affären 2013, har de två klubbarna återigen hamnat i gräl.

Denna gång gällande Santos-anfallaren Gabriel Barbosa och dennes övergång till Inter. Enligt uppgifter står den katalanska klubben redo att stämma Santos på grund av att klubben inte respekterade den första-tjing på ”Gabigol” som katalanerna enligt de själva köpte för nio miljoner euro i samband med köpet av Neymar för tre år sedan.

Istället gick Santos och sålde sin brasilianska guldklimp till Inter bara tre dagar innan sommarfönstret stängde. Med andra ord fick Barcelona inte chansen att matcha Inters bud, och därigenom knyta till sig anfallaren.

Skandalöst enligt somliga, en bagatell enligt andra.

You be the judge.

Det var allt för den här veckan. Nyhetssvepet är tillbaka nästa måndag!

Källor: sport.com, barcablaugranes.com, theguardian.com, fcbarcelona.com, espn.com