El clásico är över
Matchen mellan lagen som älskar att hata varandra är färdigspelad. Ligans bästa hemmalag mot ligans bästa bortalag i 2007 års el clásico.
Barcelona – Real Madrid. Något förenklat, bönderna mot adeln – historiskt sett. Arbetarna mot makten. En match som intresserar större delen av den civiliserade världen. Matchen där alla har en favorit. Oavsett om du i normala fall håller på Mallorca, Valencia eller som i mitt fall – Málaga – så har du en favorit. Barça eller Real. Du behöver inte ens gilla fotboll. Så är det bara, så har det alltid varit och så kommer det alltid att bli.
Det sägs att alla riken alltid faller. Romarriket gjorde det. Så också det Babylonska riket, Atlantis (om det nu fanns) och det Osmanska riket. Regeln verkar också gälla i fotbollen. De bägge kombattanterna från Camp Nou har alltid turats om att regera i Spanien med några få undantag. Ofta är ett av lagen ligaledare medan det andra jagar tätt bakom. Men inte den här säsongen. Likt skadade tjurar med svidande sår i kroppen och sargat självförtroende flyr de bägge istället runt och försöker undvika matadoren (Läs: misslyckandet). Real Madrid mer vana efter några tunga säsonger medan Barcelona börjat svikta efter nyår. Båda lagen utslagna i Champions Leauge. Båda lagen på jakt efter nödvändiga poäng i ligan. Båda med stukad självkänsla och intern oro.
År 2000 upplevde jag själv mitt första el clásico på plats. Barcelona vann en alldeles strålande match i ösregnet mot Figo & co med 2-0 efter mål av Luis Enrique och Simao. Upplevelsen är enorm och jag rekommenderar er alla att åka och titta på plats. I Barcelona eller i Madrid.
Årets match spelades i perfekta förhållanden på mäktiga Camp Nou. Jättearenan, ett stenkast från Gran Via de les Cortes Catalans, alldeles utanför centrala Barcelona. Förväntningarna var enorma även idag men trots målkalas kändes matchen avslagen på något sätt. När domaren sedermera också blåste av matchen kunde jag heller inte erinra mig något speciellt från den trots att de bägge ärkerivalerna mäktade med hela tre mål var. Ett logiskt och rättvist resultat förvisso men jag är inte direkt imponerad av något av lagen. Undantag av några individuella spelare (Guti, Puyol och Sergio Ramos exempelvis).
Det var istället en märklig match vi fick skåda, åtminstone under de första 45 minuterna. Många mål, usla försvarsinsatser, huvudlösa tacklingar och en resolut domare.
Mest uppseendeväckande var matchens karaktär. Den ändrades oftare än vad Atlético Madrid bytte tränare under 90-talet. Madrid gjorde mål, Barcelona reducerade. Madrid tog ledningen på nytt, Barça replikerade igen. Fram och tillbaka och ingen verkade kunna slappna av eller spela efter instruktionerna.
Hur Real Madrid kan tappa en ledning tre gånger i en och samma match är för mig helt obegripligt. Även fast motståndarna heter FC Barcelona och arenan Camp Nou. Normalt sett skulle Real få ny kraft i njutningen att ha Barça i brygga på sin egen hemmaplan men så inte nu. Normalt skulle Real njuta av publikens burop och stabilt spela till sig tre poäng och besegra matadoren med hans röd(blå)a mantel, men inte nu. Nu blev det i stället tvärtom. Real såg bitvis uppgivna ut, trots ledning. Varför vet jag ej. Laget hade allt att vinna. Istället visade man upp onödigt hårt spel, irriterad stämning och noll disciplin. Det gamla Real Madrid skulle aldrig ha släppt en ledning så lätt som dem gjorde och absolut inte tre gånger i samma match.
Hur Barcelona kan hamna i underläge tre gånger i en och samma match, på sin egen hemmaplan är också en gåta. Visst handlar det om tillfälligheter men det är inte vanligt. Kanske är det så att bägge lagens ängslan och oflyt avspeglade sig på matchbilden?
I andra halvlek blev det i alla fall bättre. Kanske på grund av utvisningen på Oleguer, kanske på grund av Capellos och Rijkaards hårda ord i omklädningsrummet i pausen? Matchen fick hur som helst en tydligare karaktär och blev inte lika svängig. Real spelade mer disciplinerat och stabilt när de åter tog ledningen och de hade tagit hem trepoängaren från fiendens kula om inte Barcelona fått utdelning efter våldsamt kämpande på slutet.
3-3 speglar trots allt helheten bra och jag tycker resultatet var rättvist även om det kunnat bli fler mål åt båda håll.
Målkalas, nervpirrigt men inte så värst underhållande. 2006/2007 års el clásico på Camp Nou går inte till historien. Inte på något sätt. Inte ens på grund sex mål, ett gäng gula kort och ett rött. Lagen får fortsätta leta efter formen. Tills vidare heter säsongens vinnare Sevilla. I alla fall om ni frågar mig.
