Fuera de juego; v.20
Vann rätt lag Uefa-cupen? Skjuter Atlético Barcelonas gulddrömmar i sank? Är Stoichkov slut som tränare redan nu och kan Celta räddas i botten?
Deltagare:
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanienred.
Rodrigo Vimarlund, Bloggare Spanienred.
Robert Johansson, Skribent La Seleccíon Spanienred.
Sevilla blev UEFA-cupmästare för andra året i rad efter en straffrysare mot Espanyol. Vann rätt lag?
Nina:
– Grattis Palop, bäst på plan. Om det var någon som verkligen förtjänade att vinna så var det han! Turneringen igenom har han fört Sevilla mot den där vinsten.
Och matchen igår var en underbar match! Jag tror inte att CL-finalen kommer att överträffa den på något sätt. Espanyol, vilket lag! Vilken förmåga att komma igen och igen! Jag är imponerad.
Egentligen var matchen Espanyols match. Jag nästan hoppades att de skulle vinna, för jag tyckte allt att de var spelförande så gott som hela tiden. Enda tills Moises blev (felaktigt) utvisad. Visst kapade han Kerzakov, men så illa var det inte.
Kanouté gjorde mål i förlängningen och hela Sevillapubliken sjöng. Jag tyckte synd om gubben på katalanernas sida som grät och blev lite sur på producenten som var tvungen att ta med den bilden. Espanyol kom tillbaka tack vare inbytte Jonata.
Att det slutade med straffläggning känns inte mer än rättvist.
Juande Ramos skriver in sig i historieböckerna som den förste tränare att vinna två år i rad. Vad bra att det blev just han.
Heja Sevilla!
Rodrigo:
– Självklart. Sevilla var utan tvekan det bästa laget i UEFA-cupen. Men de lär inte försvara titeln nästa år, då väntar Champions League.
Det är ingen tröst - men Espanyol-fans kan vara stolta över sitt lag, som inte förlorade någon gång i turneringen under ordinarie speltid.
Robert:
– Visst är det så! Sevilla har imponerat exakt hela säsongen som vi nämnt så många gånger tidigare och titeln kändes given redan på förhand. Espanyol satte dock emot bra mycket hårdare motstånd än vad jag trodde och såhär i efterhand kan man inte annat än lida med dem. Raul Tamudo, De La Peña, Rufete....alla sörjer de idag. Men i nordvästra Andalusien är det fest. Sevilla är och förblir det bästa laget. Det måste till och med jag som gammal Málagasupporter bittert erkänna.
Atlético Madrid möter Barcelona i en het och ofta välspelad, målrik match i helgen. Sänker Atlético Barcelonas gulddrömmar definitivt?
Nina:
– Barcelona är Atléticos favoritmotstånd. Nu börjar de sistnämnda hitta formen igen; fyra mål mot Getafe säger ganska mycket: Getafe har totalt släppt in tio mål på hemmaplan. Fernando Torres gjorde två av målen. Och han såg piggare och gladare ut på länge. Det bådar inte gott för Barcelona.
Det är inte mycket alls som bådar gott för Barcelona. Real Madrid spelar bättre än på evigheter och leder ligan. De interna problemen som i desperation försökt sminkas över gör sig påminda, det bubblar under ytan. Det Barcelona vi sett de senaste veckorna är en blek skugga av en illusion om något som skulle kunna vara fantastiskt.
Någon döpte Fernando Torres till ‘en Barcelonadödare av rang’. Inte för att jag hatar Barca, men jag hoppas innerligt att vi kan få se den sidan av honom igen. Inte bara för Atletis skull, utan för hela Spaniens.
Heja Fernando!
Rodrigo:
– Det tror jag inte. Hur det än går är det tre matcher tuffa kvar. Real Madrid har dessutom sin svarta best Real Zaragoza kvar att möta borta. Och Mallorca, som Madrid tar sig an i den sista omgången, ser ut att vara i säsongens bästa form.
Hur som helst ser jag fram emot en het och målrik match. Båda lagen har mycket att spela för.
Robert:
– Jag är rädd för att Atlético gör det. Laget brukar alltid sprattla till och spela bländande fotboll mot Barça. Frågar ni mig så var förra säsongens möte på Vicente Calderón säsongens bästa match. Då slutade det 2-1 till hemmalaget efter en våldsamt offensiv tillställning. Repris nu? Hur som helst är det roligare om guldstriden fortsätter in i det sista. Gärna mellan så många lag som möjligt.
Stoichkovs misslyckande verkar nu vara totalt. Har bulgaren en framtid som tränare och hur skall Celta räddas?
Nina:
– Jag tycker nästan att det är för tidigt att räkna bort Stoichkov; det finns inte en chans att han under de veckor han tränat Celta ska ha hunnit sätta sin prägel på laget. Jag vet att jag tjatat om det hundra tusen gånger, men det behövs både tid och tålamod. Att han kommit dit i det här ganska sena skedet har förmodligen orsakat oro i laget, som redan innan stod och vägde. Att byta tränare mitt i en säsong är i mina ögon ett fullkomligt idiotiskt drag. Jag tror vi måste vänta längre innan vi kan räkna ut honom som tränare, titta på Capellos start med Real Madrid och jämför med resultatet då lite tid fått passera.
Men vem ska rädda Celta kvar i Primeran? Och hur? De har Sociedad, Betis, Atlético och Getafe kvar att möta. Det finns inga lätta motståndare. Så en bra början är att inte underskatta Real Sociedad. Det har gått illa för Valencia och Sevilla.
Heja Celta!
Rodrigo:
– Hristo snackar rätt mycket. Det är han bra på. Tyvärr för Celta är det just snacket som bulgaren visat mest av under sin sejour.
Vad gäller hans framtid - han kommer säkerligen inte att bli dömd för att inte kunna ha rädda kvar Celta i Primera. Jobb lär det alltså inte vara något problem med för Hristo.
Robert:
– Celta verkar beyond all rescue med spelet de visar upp nu. Vi har sett galicierna klappa ihop förut och åka ur. Senast för några år sedan och mycket talar för en repris nu.
Vad beträffar Hristo Stoichkov så har jag alltid varit tveksam till honom som huvudcoach. Bulgaren har mycket fotboll i sig men frågan är om han är kapabel att lära ut. Dessutom besitter han mindre fina egenskaper på den gröna mattan som kan ha smittat av sig på spelarna. Men jag kan ju ha fel och vill inte döma någon före jag sett honom misslyckas i ytterligare en klubb.
En sak är dock säker, Stoichkov kommer få svårt att ta över ett storlag efter detta om han inte räddar Vigos stolthet kvar i La Primera.
Hasta la vista!