Gästkrönika: Samband mellan smärtstillande och fotbollsdöd?
Under de senaste 5 åren har mer än 40 fotbollsspelare avlidit i plötslig hjärtdöd/hjärtstillestånd i samband med träning/matcher. Samtliga har varit unga, vältränade och utan tidigare dokumenterade hjärtproblem.
I de allra flesta fall har ingen tydlig dödsorsak kunnat påvisas vid obduktionerna mer än att spelaren avlidit av just hjärtstillestånd/hjärinfarkt. Någon specifik orsak till stilleståndet har dock ej kunnat påvisas. I samtliga fall har doping, både AAS (Androgena Anabola Steroider )och bloddoping kunnat uteslutas som möjlig dödsorsak. Rättsläkarna stod rådlösa och kunde helt enkelt inte ge svar på varför dessa människor avled, tillsynes utan anledning.
Nyligen avled Antonio Puerta, Sevilla, efter att han drabbats av en hjärtinfarkt under ligamatchen mot Getafe. I våras tog Uppdrag Granskning upp historien om Claus Henningsen, Kjartan Ellingsen och Mikós Fehér, fotbollsspelare som dött helt oförklarligt på en fotbollsplan. I fallet Fehér visade den rättsmedicinska rapporten att han led av en förtjockning i hjärtmuskeln men var i övrigt frisk. Efter programmet i våras har det varit bra tyst om problemet. I programmet berättas det att spelarna använde smärtstillande läkemedel, Féher fick Voltaren, Kjartan åt Ibuprofen och Claus använde Diklofenak. I övrigt hade de alla nyligen kommit tillbaka från mer eller mindre allvarliga skador liksom Antonio Puerta.
Smärtstillande läkemedel är idag en naturlig del av fotbollen, långa säsonger, hårt matchande, skador etc kräver återhämtning, när tiden inte räcker till så tar man genvägar i form av antiinflammatoriska/smärtstillande läkemedel. I en fotbollsvärld där pengar spelar en allt större roll gör klubbarna allt för att deras spelare ska vara disponabla för spel så snabbt som möjligt. Där läkarna i vissa fall ger preparat som ligger i gråzonen för vad som är accepterat så drar sig knappast samma läkare eller spelare för den delen för att använda receptfria smärtstillande läkemedel. I andra fall behöver inte ens läkaren vara inblandad i behandlingen, läkemedlen är receptfria och vem som helst kan köpa dem över disk i de allra flesta länder i Europa.
Från Amerikanskt håll fanns redan 1999 misstankar om att smärtstillande läkemedel gav förhöjda risker för hjärtsvikt/hjärtinfarkt sedan detta påvisats under en klinisk studie på ca 60 000 människor. Det aktuella företaget forsatte dock testerna och förklarade att det var ett komplementerande läkemedel i studien som var orsaken, samma år godkänner Food and Drug Administration (FDA) det aktuella läkemedlet Vioxx. 5 år senare, förbjuder FDA vidare försäljning av samma läkemedel efter att 88,000 amerikaner drabbats av hjärtinfarkt sedan de använt läkemedlet, 38,000 av dem avled till följd av denna. I november samma år förbjuds vidare försäljning av läkemedelsverket i Sverige. Vioxx tillhör samma grupp läkemedel som voltaren,ibroprofen och dikofenak s. k. COX-/COX-2-hämmare.
Efter det uppmärksammade fallet med Vioxx så har studier på andra smärtstillande läkemedel tagit fart, riskerna, bi-effekterna och doserna studeras. De första resultaten har börjat komma, 2006 publicerade Dr. G.H. Gislason sina resultat i tidskriften Circulation. Studien som visar att patienter som använder vanliga smärtstillande läkemedel (bl.a. voltaren, ibroprofen, dikofenak) efter en första hjärtinfarkt löper väldigt höga risker att drabbas av yttligare hjärtinfarkter. I vissa fall är risken mer än 5 faldigad jämfört med testgruppen som inte åt några smärtstillande läkemedel. Men studien avvisas redan av idrottsläkare som inaktuell då den är gjord på en smal testgrupp, det är redan hjärtsjuka patienter som man har testat läkemedlen på, inte friska, vältränade individer med starka friska hjärtan. Vad som yttligare ger kritikerna vatten på deras kvarn är att studierna som publicerats inte har kunnat påvisa vad det är med läkemedlen som gör att risken blir så pass stor bara att risken finns.
Bland idrottsläkare råder knappast samma inställning till potentiellt farliga substanser som bland forskare och kemister inom kliniska tester/kemiindustrin. Här finns riktlinjer om att minsta befogade misstanke om allvarliga hälsovådliga egenskaper hos en substans genast ska leda till ett stopp av vidare testning/användning. Så är det knappast bland läkarna, de pekar på att läkemedlet är godkänt av olika läkemedelsverk (det var Vioxx också) och den allmänna uppfattningen verkar vara att ingen frisk människa någonsin dött av att använda något så menlöst som smärtstillande läkemedel. Så länge som läkarna vägrar lyssna på varningssignaler från forskarna och spelarnas okunskap slår igenom så så tror jag att vi vi även i framtiden kommer att se oförklarliga dödsfall inom fotbollen, tyvärr.
Det ska dock tydligt klargöras att det inte finns bevis för ett direkt samband mellan hjärtinfarkt och användande av idag godkända smärtstillande läkemedel hos friska personer. Men som tidigare nämnt så finns klara bevis att personer med redan ett försvagat hjärta löper en kraftigt ökad risk om de använder dessa läkemedel. Liknande läkemedel (Vioxx) förbjöds sedan det uppdagats att det orsakade hjärtinfarkt hos patienterna. Att förändra inställningen till något som uppfattas vara så positivt som smärtstillande läkemedel är svårt och jag tror inte det sker inom en snar framtid varken inom fotbollen eller bland allmänheten. Vi har vår uppfattning klar om vad som är bra och vad som är dåligt. I tider då den ena varningen kommer efter den andra dyker upp så lär det knappast ske en signifikant attitydförändrig mot smärtstillande läkemedel och idrottande.
Och ärligt talat med handen på hjärtat, vem har inte tränat eller använt dessa substanser i samband med fysisk ansträngning eller för den delen tränat dagarna efter en dos? Jag vet att jag har gjort det vid ett flertal tillfällen, det gjorde Claus Henningsen, Kjartan Ellingsen och Mikos Féher, kanske gjorde Antonio Puerta det också.
Adnan Cavka
Cavka@science.uva.nl
