Fuera de Juego; v.36
Fueran är tillbaka efter ett välmotiverat uppehåll.
Vi tackar Athleticredaktionen och Oskar Ekman för fråga 1 och 2.
Deltagare:
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanienred.
Robert Johansson, Skribent La Seleccíon Spanienred.
Rambla, flitig forumsskribent
Vad tycker Ni om Athletics policy att endast använda Baskiska spelare? Den eviga frågan. Kommer de att fortsätta vara ett av de tre lag som aldrig lämnat La Liga?
Nina:
– Jag både beundrar och respekterar deras ambition gällande spelare från Baskien, alternativ de som startar sin fotbollskarriär där. Något som generellt sett förekommer alldeles för lite överallt är upplyftandet av mer nära talanger istället för direktimport av färdiga produkter från andra sidan jorden. Det handlar givetvis till stor del om heder och om mod; Baskien är inte enormt, invånarantalet stannar på strax över 2 miljoner. I Sverige med sina 9 miljoner skulle vi inte lyckas skrapa ihop ett lag värdigt att stanna kvar för all evigt i La Liga.
Men. Jag tror på Athletic Club i alla fall. Det som fascinerar mig med laget är, utöver policyn om Baskiska spelare, den jävlar anamma de har i sig, o-rädslan de uppvisar gentemot vilken motståndare som helst. Det är sådana egenskaper som föder fighters, och fighters håller sig kvar. Och så vill jag passa på att be alla som tog illa vid av min okunskap om ursäkt: nej, jag visste inte att Bilbao var klubbens b-lag, jag trodde Bilbao var helt okej att säga, och refererade alltså till Athletic Club som Bilbao i min summering av senaste omgången.
Robert:
– Den är beundransvärd. Det måste jag säga. Om den är så smart är en annan sak. Athletic är här och nu en föredömlig klubb men så fort man degraderas faller den gloria som redan nu hamnat på sniskan. Får inte Baskerna fram bättre egna produkter hamnar man snart i Segundan, det har redan varit nära. De gamla trotjänarna orkar inte hur länge som helst. Oavsett hur det går så har Athletic alltid min respekt men klubben kommer inte vara en av tre som alltid spelat i La Liga, det tror jag inte även om traditionens makt är stor.
Rambla:
– Jag tycker de ska ha all heder för att fortfarande håller fast vid den policyn och samtidigt lyckas hålla sig kvar i Primeran. Uppenbarligen så är detta väldigt viktigt för baskerna och deras indentitet, men i samma veva så är det svårt för klubben att konkurera om topplaceringarna i och med att återväxten blir synnerligen begränsad. Ja, jag tror nog att de lyckas hålla sig kvar även i fortsättningen.
Athletic har sparkat tränaren de två senaste säsongerna efter en taskig inledning. Vad är oddsen i Spanien på att Caparrós får sparken? Vilken tränare toppar annars den listan?
Nina:
– Först måste jag bara få uttrycka min ilska över detta eviga sparkande. Vart i ligger logiken? Visst om det absolut inte fungerar, men det krävs mer än en halv säsong för att avgöra. Det tar tid för människor att växa ihop, fungera tillsammans och lära sig förstå varandra. Så.
Vad gäller Caparró så är väl oddsen ungefär lika höga för honom som för alla andra som inte startat enastående eller särskilt stabilt, Víctor Fernández, Lotina, Aguirre med flera. Ramat oktober kommer det börja pratas på allvar om avsked och tränarbyten, men jag tror Athletic kommit igång till dess. Förmodligen vinner de över Zaragoza redan nästa omgång.
Robert:
– Tror han sitter ganska säkert eftersom föreningen förmodligen räknar med en till halvdan säsong. Ska i så fall vara någon gång under våren när det börjar dra ihop sig som man byter ut honom.
Jag tror istället att tränare som Miguel Ángel Lotina (Depor), Manuel Pellegrini (Villarreal) eller Víctor Fernández (Zaragoza) ligger dåligt till i takt med uteblivna tätpositioner.
Rambla:
– Nu när klubben har fått en ny president, så tror jag faktiskt att Caparrós får förtroendet en bra bit in på säsongen. Vad har de att förlora? De slogs ju om kontraktet trots tränarbytena förra säsongen.
Om någon av toppklubbarna Barcelona, Valencia eller Real Madrid blir avhängda från toppstriden, vilket inte är omöjligt, så tror jag dessa tre lags tränare ligger risigt till.
Hur ser du på de omdiskuterade domsluten och dess påverkan på utgången mellan Barcelona och Athletic?
Nina:
– På grund av de hotelser och personangrepp jag utsatts för i samband med mer kritiska kommentarer gällande FC Barcelona kommer jag för tillfället inte att diskutera kring någonting som har med klubben att göra utöver det rent resultatmässiga. I det här fallet innebär det 3-1 till FCB.
Robert:
– Vad ska man säga? Helt klart är domsluten tveksamma men hur lätt är det för domaren? Speciellt när man själv beöver se reprisen för att kunna säga säkert i båda fallen. Sådant jämnar ut sig under en livstid. Ett bra lag har den tur dem förtjänar, tyvärr också beträffande domslut.
Håller också med många om att Barcelona är inne i en period med tveksamma dosmlut som man får med sig men sådant jämnar också ut sig. Har själv svurit mig hes ett antal gånger för Real Madrids gynnsamma dosmlut i slutet av 90-talet/början av 2000-talet. Smeknamnet Equipo del gobierno har trots allt en historia. Vad det beror på vet jag inte men att det nu är tvärtom ser jag bara som naturligt. Kanske är det sympatierna hos den sittande premiärministern man ska granska, kanske är det bara domaren som inte pallar för trycket, kanske är fansen bara enögda. Svaret får vi aldrig.
Kan inte påstå att det är synd om Bilbao heller. Dem är nöjda så länge man uttalar deras lagnamn rätt. Athletic Club de Bilbao. Varsågod!
Rambla:
– Ja vad ska jag säga? Har det inte ältats tillräckligt i forumen? Visst var Henrys straff riktigt billig och Yaya Tourés mål bevisligen inte mål. Det ingen nämner, eller kanske inte vill nämna, är att frisparken som följde Athletics mål inte ens existerade. Marquez utvisning var hård och den förklaras väl genom att domaren kände på sig att Yayas ”icke mål” måste kompenseras på något sätt.
En sak kan vi dock vara säkra på. Det är inte första och sista gången den här säsongen vi kommer att få se prov på märkliga domslut. Real Madrids seger mot Atlético Madrid t ex kom till efter en totalt felaktig frispark i bra läge där Raúl faller som ett höstlöv. Ett tips till alla, vänj er.
Efter en trist sommar kan vi se fram emot en mästerskapssäsong för landslag. Med tanke på det stundande EM-slutspelet - Hur ser du på Spaniens chanser att lyckas där, förutsatt att laget tar sig dit?
Nina:
– Jag tror alltid på Spanien i alla mästerskap. Rent teoretiskt ska de vara ett topplag, men någonting händer i praktiken som gör att de aldrig klarar sig så långt som de förväntats. I EM borde allt annat än en final för laget vara uteslutet, frågan är om (förutsatt att de kvalar in)de tar sig ur kvarten. Fernando Torres och David Villa fungerar inte alls tillsammans, antingen bör det vara Raúl och Torres, eller Villa och Morientes, förslagsvis det senare. Att Angulo fortfarande är med begriper jag inte heller.
Förhoppningsvis lottas La Seleccíon in i en namnkunnig grupp, lite England, lite Frankrike sådär, eftersom man har en tendens att underskatta de ”mindre” länderna medan man reser sig och bröstar upp sig mot de större. Det i sig är fel, men det är ganska oundvikligt. Still: jag hoppas på Spanien och Portugal i final.
Robert:
– Spanien kommer att spela i Österrike/Schweiz nästa sommar. Utan tvekan. Hur det går för dem? Utslagna i kvarten som vanligt. Varför? Det bara är så. Det är Spaniens lott. Enda möjligheten till en förändring är att Aragonés spelat in en och samma stomme under många år nu och det kan ge resultat. Jag är en av få som verkar tro på den grinige gamle gubben som förbundskapten. Aragonés har en poäng när han bygger på stabilitet genom trygghet när många av hans föregångare bytt ut spelare från match till match.
Håll tummarna!
Rambla:
– Självklart ska La Selección ta sig till slutspelet. Allt annat är total katastrof nere i Spanien. Väl där, så beror ju mycket på vilken lottning man får till gruppspelet. Det man ska komma ihåg att till skillnad mot VM så brukar EM ofta bestå av fyra starka lag i varje grupp. Jag har lite dålig koll på seedningen nu i Europa, så den och lottning blir avgörande. Annars blir det väl som vanligt är jag rädd, man åker i en kvartsfinal eller möjligtvis semifinal. De får dock gärna överraska mig. Spanien behöver en framgång även bland seniorerna.
Hasta la vista!