Fuera de juego; v.39
Denna gången synar vi Espanyol lite närmare plus Joaquíns brist på målgest och Ronaldinhos vara eller inte vara i Katalonien
Vi tackar Espanyolredaktionen för fråga 1 och 2 denna vecka!
Deltagare:
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanienred.
Robert Johansson, Skribent La Seleccíon Spanienred.
Rambla, flitig forumsskribent
Rickard Petersson, Redaktör Spanienred.
RCD Espanyol har så mycket som 11 egna produkter i truppen, sex av dem deltog i senaste ligamatchen. Är det realistiskt att tro att Espanyol eller något annat lag med så stor andel spelare från de egna ungdomsleden ska kunna tillhöra övre halvan i en så bra liga som den spanska?
Nina:
- Är det realistiskt? Frågan är väl snarare varför det inte skulle kunna vara det. I det här fallet beror det ju uteslutande på vilka kvaliteter som finns hos spelarna och inte på var ifrån de härstammar. Det är inte en teknisk omöjlighet att finna talangen som krävs bland egna produkter, och jag känner mig ganska säker på att sportchef och ledning i ett så pass stort lag som Espanyol i en så pass stor liga som La Liga är relativt medvetna om vad som krävs.
Robert:
- Visst fungerar det. Och det är alltid lika kul att se! Sen om det går för all framtid är en annan sak. Man kan få fram en gyllene generation eller två men en fet plånbok är oftast en större garanti för framgång. Hur som helst så är jag fylld av beundran för klubbar som vågar satsa på egna produkter kontinuerligt.
Rambla:
- Självklart är det realistiskt. Kanske inte när det gäller Espanyol då de är lite för ojämna för att bli ett absolut topplag. Barcelona har 9 st spelare i truppen från canteran. De är nästan alltid med i toppen. Jag har inte exakt koll på hur många spelare från canteran lag som Sevilla och Valencia har, men de flyttar varje säsong upp någon spelare till a-truppen. Så visst går det alldeles utmärkt.
Rickard:
Det är väl givet att det är realistiskt. Det visade man ju redan förra säsongen när man tog sig till final i UEFA-cupen. Alltså är det inte bara möjligt att nå till toppen på ligan utan även kunna gå långt i Europa med en sådan bas. Espanyol är på så vis ett föredöme för många klubbar.
Hur viktiga är ikon-spelare? Atlético sålde Torres och Espanyol behöll Tamudo -- vem gjorde rätt?
Nina:
- Jag tycker att det här handlar lite om vad spelaren själv känner är rätt. I fallet Fernando Torres ägnade han en hel vår av rykten åt att övertyga Atléticos fans om att han ville stanna där, skulle stanna där, skulle vinna i Europa där. Och sen gick han till Liverpool och frågade sig varför folk var så besvikna på honom. Det var inte fel av klubben att sälja honom, det var inte fel av honom att vilja avancera. Det som var fel var de falska löftena. (Och titta nu hur mycket bättre laget blev utan honom!)
Bland det finaste som finns är en stark lojalitet gentemot någonting som inte är sig själv. Det kanske inte är det mest praktiska i alla lägen, men det är beundransvärt likförbannat. Och sann lojalitet föder krigare, på gott och på ont. Jag beundrar Tamudo för att han stannar. Inte för att han måste så mycket som för att han vill.
Robert:
- Dem är jätteviktiga! Fernando Torres har exempelvis länge varit Mr.Atlético och på så sätt bidragit med att stärka klubbens varumärke genom att locka till sig (nya) fans. I sakfrågan vem som gjorde rätt så verkar det som att båda fått till det. Raúl Tamudo gör stor succé i Espanyol och trivs nog bäst som affischnamn i en klubb strax bakom topplagen. Fernando Torres hade å sin sida haft två mindre lyckade säsonger i Atléti och behövde nog ett miljöombyte för att fortsätta utvecklas. Något han visat i England! Som varumärke förlorar nog Atlético på att sälja Torres men bevisligen inte på planen.
Rambla:
- Det känns inte helt rätt att jämföra de två fallen. Tamudo blir 30 i år medans Torres är 23 år. Det är bara naturligt att Torres vill pröva lyckan i en stor klubb i en annan liga. När det gäller Tamudo så har väl tåget redan gått? Åtminstone till en storklubb som utmanar om Champions League varje säsong. Annars, all heder åt Tamudo som är Espanyol trogen.
Rickard:
En ikon är alltid en ikon, men när ikonen bara blir en bild av en fantasibild tjänar det längre inget syfte att ha kvar den. Ikonen kan vara viktig för supporterkulturen men när ikonen inte tillför laget något är den överflödig. Del Piero tyckte man länge var i just det läget. Han blev kvar och man lyckades omvärdera hans roll och han visade själv sin känsla för klubben genom att följa med till Serie B. Raúl har hämtat sig likaså. Inget behöver vara beständigt men Atlético fick ett väldigt bra bud i en tid då Torres verkade ha kört fast. Helt rätt att sälja precis som det är helt rätt för Espanyol att stå fast vid Tamudo.
I helgens omgång valde Joaquín att inte fira sitt mål mot sin gamla klubb, Betis. Hur upplever du en sådan gest? Ädelt mot den klubb han lämnat eller brist mot respekt för sin nuvarande förening?
Nina:
- Jag vet inte riktigt vad jag tycker; det skulle vara lätt att säga guuuuuud va fint gjort, så hedervärt, sådär skulle jag också göra. Men jag tror inte det är riktigt så enkelt. Joaquín hade apropå lagikoner kunnat stanna i Betis hela sin karriär om det varit hans yttersta önskan. Istället drog han till Valencia för att få uppleva segersötma och lovade komma tillbaka och avsluta nere i Sevillaklubben, sluta cirkeln. Sergio Agüero lovade Independientes detsamma. När jag fått min framgång kommer jag tillbaka, liksom innan jag lägger av och delar den med er. Och det är ett fint löfte, på sitt sätt, det att lova aldrig glömma vart ifrån man kommer.
Då Cristiano Ronaldo gjorde mål för Manchester United mot Sporting Lissabon firade han både målet och bockade för de gamla fansen. Det var den bästa varianten hittills, tycker jag.
Sergio Ramos tackade sin moderklubb Sevilla med att stämma dem på de 400 000 kronor han tyckte sig ha fått för lite. Och det en kille som plockar ut en massa miljoner per år. Tack för att ni tog er an mig, tränade upp mig, gjorde mig till den jag är, ge mig nu min fullkomlighetsbonus. Det var den sämsta varianten.
Robert:
- Visst är det en hedersvärd gest men samtidigt lite skenhelig. Han valde ju själv att lämna Betis. Jag är kluven, men visst måste det finnas många känslor i och omkring Sevillaklubben för honom. I Spanien finns dessutom en hederskodex där man visar respekt mot sin gamla förening (och hyllar ligasergraren före avspark om denne är utsedd före säsongen är slut) så Valencia lär inte heller ha tagit illa upp.
Rambla:
- Jag tycker det är en fin gest. Alla minns vi när Henke inte jublade vid sitt mål när han återvände till Celtic Park. Okej, det är skillnad från fall till fall. Henke spenderade 7 säsonger i Celtic och är närmast helgonförklard bland fansen. Det samma gäller Joaquín som spelat i Betis i stort sett hela sin karriär och därmed helt naturligt har mycket känslor för klubben.. Det är en helt annan sak med spelare som tillbringar någon säsong i en klubb och sen går vidare till någon annan klubb.
Rickard:
I tider då klubbkänslan mer eller mindre får anses vara utrotningshotad tycker jag att det är glädjande att se. Man skall inte önska Joaquín något ont som Betisfan bara för att han i sin karriär också vill försöka uppnå något stort. I dagsläget är det inte aktuellt för Betis. Det har med Lopera att göra enligt Joaquín och många andra. Känslorna för klubben har han alltid hävdat. Ger man respekt så får man också respekt. Det visade Betisfansen i helgen. Jag tror heller inte att någon i Valencia tar illa upp för det utan likväl där anser man att det är en respektingivande gest att visa hänsyn till moderklubben och den gamle arbetsgivaren.
Det stormar vidare runt Barcelona. Den här gången är det Ronaldinho som står i fokus med sitt så kallade festande. Kommer brassen att lämna för Chelsea och hur skulle det isåfall påverka laget?
Nina:
- Ronaldinho ja. Det har varit mycket kring honom ända sedan bråket med Eto’o i vintras. Då sminkade man över det hela med en kram framför kamerorna på Alla hjärtans dag. Sött. Och med fler superstjärnor i laget blev det ännu svårare att få ordning på det hela.
En Ronaldinho i den form han är i idag skulle inte vara den största förlusten för Barcelona, eller för ligan rent spelmässigt. Också här handlar det om ikoner. Men en Ronaldinho så som vi förväntar oss att Ronaldinhon är, ja, det skulle svida.
Nu går ledningen ut och talar om sitt stora stöd i hela tillfriskningsprocessen kring honom, kring hans ”skada”. Och de ska hjälpa honom att bli frisk. Men jag tror att han hamnar i Chelsea lika mycket som jag tror på att han är skadad. Milan har varit på jakt så länge, förmodligen kommer utdelningen i slutet av december.
Robert:
- Klart det påverkar OM han lämnar. Ronaldinho är ingen dussinlirare. MEN som framförallt Messi spelar nu så går det ingen nöd på Barca i längden. Tvärtom kan det vara skönt att få lite lugn och ro i truppen. Läget i Barcelona börjar helt klart likna Real Madrid för två säsonger sedan. Det blåser på toppen...
Rambla:
- Nej, jag är ganska så övertygad om att Ronaldinho inte lämnar Barcelona för Chelsea. Jag tror att han åtminstone ser ut sitt kontrakt till 2010. Då är han 30 år och kanske är sugen på att prova på spel i någon annan liga. Skulle tippa på Serie A.
Senast igår gick klubben ut med en kommuniké på den officiella websidan när det gäller Ronaldinhos skada och hans framtid i klubben. Hela klubben sägs stå enade i att man tänker stötta honom i hans strävan att återfinna sin form.
Rickard:
Många Barcelonafans spottade på mig innan säsongen när jag deklarerade en tredjeplats för laget. Jag tror fortfarande att detta är början på en svacka som vi sett. Men kvalitéerna finns i laget, absolut. Det gjorde det minst sagt i Reals galacticobygge också. Hur det gick vet vi alla. Tre säsonger utan ett skit. När det nu stormar lite kring laget, eller Ronaldinho framför allt, så känns det som om uttrycket "ingen rök utan eld" är befogat.
Jag tror dock inte det blir Chelsea. Det blir Milan om han nu lämnar. Många brassevänner där och en bra tradition för att ta hand om storstjärnor. Lämnar han så är det klart att det påverkar. Att tappa Ronaldinho är kännbart för vilket lag som helst. Men jag hoppas för Barcelonas och La Ligas skull att han blir kvar.
På återseende!
