Fans i Fokus: Daniel Cervera
Det är dags att med elchocker återuppliva den gamla artikelserien Fans i Fokus. I den första artikeln hamnar Valenciaredaktionens gamla redaktör, Daniel Cervera i fokus. Cervera som dessutom fått en hel del annat medialt fokus under hösten.
Vem är du och hur hittade du till SvenskaFans?
Jag heter Daniel, en vanlig snubbe som råkar vara förförd av La Liga. SvenskaFans fann jag 2002. Fram tills dess trodde jag att jag var väldigt ensam som valencianista i Sverige, så det var en stor lycka att hitta en community med så många andra! Det dröjde några månader innan jag "kom ut" på forumen, men sen dess har jag envist bitit mig fast.
Du var under en tid redaktör för Valencia-redaktionen, vad gör du idag?
Nu tar jobb och framförallt familjelivet mer tid i anspråk från skrivandet och nyhetsbevakningen. Jag har fått en liten dotter som visat större talang för att rulla boll än mig.
Jag är mycket stolt över tiden i Valenciaredaktionen, då fick jag utlopp för skrivandet och vi publicerade inte bara matchrapporter. Det var långa timmar med vårt upplagsverk om allt som rör Valencia, "Valexikon Che" när jag brottades med allt från översättningar till layout. Jag minns småtimmarna om nätterna när jag googlade frenetiskt på info om Djukic, julkrönikorna och så glädjen när en ny redaktionsmedlem fick publicerat sina första artiklar! Hade jag kunnat leva på det skulle jag kunna tänka mig att jobba på en mediaredaktion.
För någon månad sedan blev ditt jobb med en fanclub för Skandinaviska Valencia-supportrar väldigt uppmärksammat. Berätta mer om det och ditt jobb med Penya Chescandinavia. Varför startade du fancluben?
Chescandinavia fick en kanonstart med stöd direkt från självaste president Soler samt l'Agrupacion de Penyes (supporterföreningen för alla officiella valenciapeñor). Tajmingen med att förlägga uppstartsmötet till CL-matchen i Borås visade sig vara ett bra drag; vi blev uppmärksammade av mediadrevet från en rad spanska TV, radio och tidningar, inklusive SuperDeporte - och lokaltidningen BT förstås.
Penyan startades därför att det saknas en officiell supporterförening som tar den fina gemensamma andan från SF ett steg längre. Jag ville gärna gå med i en penya för att ge ett konkret stöd till klubben som supporter, men det fanns helt enkelt ingen penya häruppe. Som officiell penya kan vi ordna biljetter till matcher, få rabatt i prylbutikerna, få bidrag för sammankomster och gemensamma gruppresor med mera. Men vi kan också påverka klubbens framtid på en helt annan arena. Jag hoppas att vi ska bidra med att ge ett internationellt supporterperspektiv på klubben och dess verksamhet. Det finns säkert fler personeri andra länder som känner sig ensamma som fans, utan att ha en community som SvenskaFans att utgå ifrån.
En del av medlemsavgifterna går till tifo-verksamhet, så man kan säga att vi bidrar till en god stämning på Mestalla trots att vi oftast får uppleva matcherna långt därifrån via TV och streams.
Chescandinavia har en tydlig nordisk profil. Det är en förening för norrmän, danskar, finnar och svenskar men egentligen alla som håller på los Che. Som supporterföreningar i respektive land hade vi blivit relativt små, kanske för små, men tillsammans är vi så många att föreningen kan bli stabil och varaktig. Det var viktigt för mig att starta föreningen först när det fanns gott om underlag, och utan SvenskaFans och systersajten NorskeFans hade det säkert dröjt några år till.
Just nu väntar vi på att få organisationsnummer, bankkonto etc. så vi kan dra igång på allvar. Startskottet har gått och det är frustrerande att det tar flera veckor för myndigheterna att handlägga ärendet, men har jag väntat i så många år på att gå med i en penya kan jag vänta några veckor till.
Hur kom det sig att du fastnade för Valencia?
Jag är invaggad sedan jag föddes. Bokstavligt talat. Min far och farfar (som är från Valencia) tog mig med till Mestalla så fort jag var stabil nog att följa med, några månader gammal. Med tanke på hur mycket cigarrer som bolmades på läktarna på den tiden har det kanske bidragit till mina charmiga egenheter idag. Vid fem års ålder flyttade vi till Sverige igen. Att hålla på VCF är för mig inte bara fotboll, det är också ett sätt att hålla kontakten med mitt Tierra Valenciana.
Hur följer du laget?
På alla sätt jag kan komma på, förutom att stalka spelare (som vore mot en av mina fåtal principer: jag värnar om individens frihet och rätt till ett privatliv). Nästan varje dag besöker jag diverse forum, nyhetsgrupper, bläddrar i tidningar och tabeller, lyssnar på webradio och ser TV-nyheter om La Liga och Valencia CF. Ibland läser jag någon bok om historiken eller en biografi om någon personlighet, som materialaren Bernardo España - och så tjötar jag med mina spanska släktingar och vänner i tid och otid. Jag önskar jag kunde hänga i valenciacaféerna och barerna och diskutera fútbol med vem som helst över en café cortado lite oftare, men annars är jag hyfsat med i svängarna.
Hur många matcher har du sett live? Någon match som sitter speciellt i minnet?
Oj, jag har sett fler matcher än jag kan minnas. De flesta såg jag innan jag fyllt fem år, när far och farfar tog med mig på nästan alla hemmamatcher, så jag minns verkligen inte alla! Nuförtiden åker jag ner en till två gånger om året för att hälsa på släkt och vänner. Då passar jag förstås på att se match också.
Mestallas läktare är branta och man ser bra även på de sämre platserna, utom raderna allra längst upp. Förutom de två mest högljudda klackarna Yomus och Gol Gran är Valenciapubliken kanske inte den mest pådrivande, men de sluter alltid upp och kommer i stort antal även till "mindre" matcher.
En match som jag minns särskilt var när jag tog med min dotter för första gången. Hon var cirka sex månader och hade riktigt skoj. Ni som läst Carlos Ruiz Zafóns "Vindens skugga" förstår känslan. Folk runtomkring oss på läktarna verkade mer intresserade av henne än matchen, spanjorer älskar barn! (Och VCF vann mot Getafe med 2-0 efter mål av Moro och Vicente)
Hur ser du på regionen Valencias övriga klubbar?
Jag är imponerad. Under större delen av La Ligas existens har det bara varit Valencia CF som mest hängt sig kvar i finrummet. Det president Fernando Roig har skapat med Villarreal är stort och smart. Den gula ubåten är inne i en framgångsperiod och jag hoppas det håller i sig. Det har lyckats bygga långsiktigt och Levante borde ta lärdom av deras koncept.
För granotas är det besvärligare. De är stadslaget och har en viktig plantskola i sin cantera, men har inte kunnat få ihop ett lag som är hållbart för Primeran än. Det är synd, för derbyn sätter färg på matcherna! Däremot har Levante UD ett föredömligt bra damlag, ett av Spanien bästa. Där har både Valencia CF och Villarreal att lära.
Det som folk kallar morbo och rivalitet är en ny företeelse mellan regionens lag i Primeran och deras fans. Eftersom de historiskt spelat i olika divisioner har de sällan mötts och lika sällan haft något att tjafsa om. Villarrealfansen i Spanien har börjat komma över sitt lillebrorskomplex, men några granotas är kvar där än. Jag hoppas det utvecklar sig än mer positivt över åren, som en fin vino tinto.
Har du någon/några favoritspelare i dagens lag eller från gamla tider?
Pivotes och backar som bryter och ställer om till motattack är favoriterna, generellt sett. Det senaste decenniet har varit framgångsrikt för VCF tack vare storheter som Paco Camarasa, Roche, Ayala, Angloma, Djukic, Fernando, firma Albelda och Baraja under sina glansdagar... och så den där Mendieta.
I dagens trupp får jag säga pilsnerytterbackarna Moretti och Miguel; de jobbar hårt utan att klaga, är dedikerade till klubben och bidrar utanför plan också, på olika sätt. Sunny Sunday är en spännande nykomling som jag hoppas få se mer av framöver, där finns stor potential. Albiol blir nästa stora kapten.
Vad tycker du om dagens Valencia och vad tror du om deras chanser att ta hem någon titel under den pågående säsongen?
Inledningen ser på pappret bra ut, men i verkligheten har den varit svag. Míster Sánchez Flores har att göra om han ska leva upp till årets målsättning: en titel. Chanserna är dock fortfarande goda, så länge skadorna inte drabbar hårt finns potentialen där. En Copa del Rey-titel hade inte varit så dumt, det var åtta år sedan sist, men naturligtvis är det Liga eller CL-titeln som lockar. Efter de två finalförlusterna kommer Champions League alltid att hägra tills den är erövrad.
