Iker Casillas: Jag vinner hellre EM än titel med Madrid
Genom åren här man läst många anledningar till varför Spanien aldrig lyckas i stora mästerskap. Vissa hävdar att regionalismen i Spanien är stor och gör att vi inte är ett enat land.
Det ligger delvis en del i det, men jag tycker också att detta resonemang har blivit en myt på senare år. Självklart finns det folk i framförallt Katalonien resp. Baskien som kanske inte har stora känslor för landslaget, men jag kan säga att det finns folk t.ex. i mina trakter, nämligen Kanarieöarna, som även vill att vi ska bli fria från Spanien. Minoriteter finns alltid överallt. Faktum är att senast spanska landslaget spelade en del matcher i Katalonien var 1992 när Barcelona stod som värd för de olympiska spelen. Vad jag vill minnas så spelades finalen, mellan Polen och just Spanien, på Camp Nou som var fullsatt (d.v.s. 120.000 åskådare på den tiden). Att man inte spelar sina matcher varken i Katalonien eller Baskien beror nog mer på feghet från det spanska fotbollsförbundets sida. Jag tror ändå att det, i slutändan, hade blivit lika bra stämning på Camp Nou/San Mamés som på Santiago Bernabeu eller Mestalla. När jag förresten var i Århus för att se Danmark – Spanien träffade jag en mycket trevlig spanjor. Han visade sig komma från Bilbao och klargjorde nästan genast att det finns många basker som känner sig mer spanjor än en Madrid- eller Sevillabo.
En annan anledning till att Spanien aldrig lyckas, enligt experterna, är att klubblagen är viktigare än själva landslaget. Jag har alltid köpt det resonemanget, för att faktum kvarstår att det trots allt, förutom pengarna de får för att ta sig vidare till de stora mästerskapen, är klubbarna som betalar spelarna, och inte landslaget och deras fotbollsförbund. Senast igår så blev Mjällby tillfrågad i Sportbladet varför Spanien aldrig lyckas i de stora mästerskapen. Jag citerar hans svar: ”Det är inte lätt att svara på, men den defensiva biten är inte lika bra som den offensiva. Där har det brustit ett par gånger. De har inte fått det att stämma helt enkelt. Att klubblagen i Spanien anses vara viktigare än landslaget kan också ligga dem i fatet.” Men jag vet inte längre om jag köper detta, eftersom spanska landslaget idag består av spelare som verkligen vill spela för landslaget. Jag talar om Iniesta, Silva, Fabregas, Villa, Torres, Ramos och inte minst Iker Casillas – spelare som har representerat landslagen i ungdomsmästerskap och vill bryta bilden på att vi är den eviga favoriten, men är även spelare som verkligen vill representera landslaget.
Inte för att jag tror att Casillas läste Mjällbys kommentar men han gav verkligen svar på tal. Det var nämligen så att Casillas var hos Radio Marca på en intervju. Paco Garcia Caridad, en gammal räv inom sportjournalistiken i Spanien, ställde följande fråga till Iker;
- ”EM med Spanien eller titel med Madrid?”
- ”EM med Spanien!”
Det värmde faktiskt något fruktansvärt att få höra dessa ord från Iker Casillas. Jag vet nu att många svenskar som håller på Real Madrid kanske inte ser detta särskilt positivt, men det är inget jag bryr mig om, då det handlar om ett representera ett land och ingen stad eller klubb. Vi kan t.ex. nämna Steven Gerrard som, för några veckor sen, uttalade sig på följande vis: ”Landskamper är större än liga- och Champions Leaguematcher”. Det är en sån inställning jag vill se hos ”La roja”-spelarna!
Om jag även får säga mitt när det gäller Mjällby så vet jag inte heller om jag är beredd att hålla med om att den defensiva biten är dålig. Visst är Spaniens offensiv bättre, men det är just därför Spanien också spelar en anfallsinriktad fotboll och inget italiensk catenacciospel. Men vi har trots allt Carles Puyol och Sergio Ramos som backar, och enligt mig så är dessa två herrar åtminstone topp 5 i världen på sin position.
Det unga gardet som jag nämnde innan är spelare som har fötterna på jorden och vet att de hittills inte har lyckats med någonting. Man måste tänka steg för steg för att nå långt. Casillas uttryckte det så här: ”Vi kan inte säga att det kommer att bli enkelt att gå vidare från gruppspelet. Ryssland har gjort ett bra jobb under kvalet. Grekland vann senaste EM. Många saker har sin inverkan: flytet, dagsformen o.s.v.”
Iker blev även tillfrågad om något som snart kan bli en parlamentarisk fråga i Spanien, nämligen Raúls vara eller inte vara i landslaget.
”Som Raúl spelar och tränar i dagsläget, så måste han vara med i EM, men det är inget beslut som du eller jag kan ta, utan Luis Aragonés. Det är han som bestämmer om Raúl, Reina, Casillas eller vem som helst ska med.”
Kloka ord av den spanska målvakten som även tagit över kaptensbindeln i landslaget efter Raúls petning. Personligen så tycker jag att Raúl definitivt har spelat upp sig en hel del under den gångna säsongen, men jag ställer mig frågandes kring vem han ska peta i startelvan om han nu ska vara med. Den spelstilen Spanien och Aragonés har format under det tre senaste landskamperna så blir det svårt att få in Raúl i startelvan. Raúl är dock en viktig kugge i omklädningsrummen, men nöjer han sig med detta? Jag tvivlar på det.
Sammanfattningsvis så är det såna här uttalanden som Casillas gjorde igår som gör att jag blir allt mer övertygad över att spanska landslaget har något stort på gång – och ja, hoppet är alltid det sista som överger människan. Men jag tror faktiskt på en sommar där Spanien kan för en gångs skull ta död på alla spöken som det har drabbats av sedan vi gick till final i EM-84.
¡¡A por ellos oé, a por ellos oé oé!!
Källa: Radio Marca, Sportbladet